Eleverna kallades ”skulta” och de fick fart på Skara i augusti när utbildningen började. Ida Molander-Johansson minns en rolig tid på Folkskoleseminariet.
Den lilla staden Skara i Västergötland har varit centrum för olika utbildningar i flera hundra år. Folkskoleseminariet tog emot sina första elever i mitten av 1800-talet och stängdes 1972.
Under somrarna var nog livet i Skara lugnt och stilla men i augusti blev där liv och rörelse då alla elever från olika delar av Sverige anlände. Jag reste från Persåsen i Jämtland hösten 1966 till Skara för att börja min lärarutbildning. Jag fick 23 klasskamrater, alla tjejer. Ytterligare 24 elever började i parallellklassen. Då som nu var bristen på lärare stor men på den tiden fanns det gott om lärarseminarier i Sverige. Vi som gick på Folkskoleseminariet i Skara kallades ”skulta”. Lärarna kallade oss för ”fröken Molander, fröken Persson, fru Nordquist…” Det kändes ovant. Du-reformen hade inte slagit igenom på Folkskoleseminariet. Om lektionerna var strikta, var raster och fritid desto trevligare. God stämning rådde mellan oss skultor. Det syns på de kort från fester som är sparade i fotoalbum. Där finns bilder från in- och utsparkar, möhippor, syjuntor med mera.
Efter tre år i Skara utexaminerades jag som småskollärare och reste hem till Jämtland för att söka ett lärarjobb.
