Hans prunkande tyger har lyst upp våra hem sedan 1930-talet. Då han slog igenom var funktionalismen förhärskande och Josef Frank sågs inte med blida ögon. I dag finns han i vart och vartannat hem.
Designern Josef Frank är ständigt på tapeten. Inte bara här i Sverige, där hans fantasifulla mönster sedan 1930-talet fått blomma ut i våra hem i allt från sofftyger, gardiner, kuddar och tapeter till tallriksunderlägg och grytlappar. För nu har han sent omsider fått ta plats i London, där Fashion och Textile Museum haft landets första bejublade Frankutställning. Och här hemma har vi för första gången chansen att se hela bredden i hans produktion. Inte bara möbler, mönster och konstföremål alltså, utan hans ”okända” arkitekturprojekt och aldrig tidigare visade akvareller. Vi betraktar gärna Josef Frank som vår, så österrikare han var. Men hur kom det sig att han flyttade hit på 30-talet? Det hela började med en middag i Djursholm. Trött på svårsålda funkisfåtöljer med stålrörsram i sin butik Svenskt Tenn föll grundaren, Estrid Ericson, pladask för värdparets enkla men eleganta matsalsstolar. Specialbeställda från Wien. Vem kunde ha ritat dem, och det läckra förvaringsskåpet? För att inte tala om den gracila soffan.
Josef Frank hette han, en berömd Wien-arkitekt som skapat hela bostadskomplex i hemstaden. Han hade även ritat fem villor i Falsterbotrakten, där hans svenska hustru Anna hade familj och vänner. Estrid Ericson skrev ett vänligt brev och bad om ritningar. Ritningarna kom, men Josef Frank uteblev. Varför skulle han komma, när han hade en professur i byggnadskonst och dessutom en egen liten inredningsfirma, Haus und Garten, där han fick utlopp för sin kreativitet? Att han till slut gav efter för Annas önskan att flytta till Sverige berodde på den politiska utvecklingen i Österrike, med rasism, gatuvåld och antisemitism – Josef Frank var jude. I december 1933 anlände paret till Stockholm där de togs emot med öppna armar av Estrid Ericson. Detta blev startskottet till ett fruktbart samarbete som bara tillfälligt avbröts under krigsåren. Man visste ju inte vad Hitler kunde ta sig till, så paret Frank flydde till New York.
Josef Franks ankomst till Stockholm innebar en rejäl ommöblering hos Svenskt Tenn. Estrid Ericson blev hans musa. I Dagens Nyheter skrev Eva von Zweigbergk: ”Estrid Ericson som alltid vill ligga i teten har lämnat ’elefant’-fåtöljerna åt sitt öde och med den kände arkitekten Josef Frank som medium importerat modern wienergrace i spensliga, mattpolerade möbler.” Fast alla Franks möbler var sannerligen inte spensliga. På Liljevalchs visade han upp en blommig soffa på hela 280 x 140 centimeter. Det var som att svära i funkiskyrkan, för inte gick den soffan in i 30-talslådorna.
Han hade visserligen själv ritat ”funkislådor”, och som socialist omfattade han många av Bauhaus-anhängarnas tankar, men Bauhaus gick för långt, tyckte Frank som utvecklat en mjukare, mer tillåtande inställning. ”Alla platser där vi kan trivas – rum, gator och städer – har uppstått genom tillfälligheter”. Han hade inte mycket till övers för vad han kallade ”Slöjdföreningstråkighet” i Sverige. Så vilka var de stilideal som Josef Frank tog intryck av i sin design? Bakom sig hade han ett gediget stilistiskt kunnande som omfattade såväl faraonernas Egypten och antikens Grekland som europeisk renässans och barock. Influenserna märks ofta subtilt, men ibland rent konkret: för Svenskt Tenn ritade han till exempel en Tutankhamun-pall. Engelskt 1700-tal var annars en rik inspirationskälla, och Frank följde ofta med barndomsvännen Emma Jacobsson till London för att fynda möbler till Residenset i Göteborg, dit hon flyttat som landshövdingesfru. Där fick han också fått sitt första stora inredningsuppdrag. Ett förmak inrett helt med Svenskt Tenn. I dag finns ett modernare Josef Frank-rum i Göteborgsblått på Residenset. Frank uttryckte gärna sina idéer om heminredning i föredrag och artiklar. I tidskriften Form skrev han att ”Det spelar ingen roll om man blandar gammalt och nytt, blandar möbelstilar, färger och mönster. Saker som man tycker om kommer ändå av sig själva smälta samman till en lugn enhet. Hemmet behöver inte vara i detalj planerat, inte utstuderat, bara sammanfogat av delar som dess invånare trivs med och älskar”.
Väggarna skulle helst målas vita, så att textilier och tavlor kom till sin rätt. Men hans egna blommiga tapeter? De skulle bara sättas upp på begränsade ytor (som Vårklockor i tambur och frukostrum i mitt föräldrahem). Han lanserade den för många ovanliga tanken att mönstrade ytor skapar lugn och harmoni, medan enfärgade oroar. Flexibilitet var en annan grundtanke. Stolar skulle till exempel vara lätta att flytta – ordet möbel har ju med mobil att göra – och några särskilda skrivbordsstolar tyckte han inte behövdes. Själv bodde Josef och Anna Frank enkelt i en funkislägenhet på Rindögatan i Stockholm, och under ”exilåren” var tvårummaren på Manhattan både hem och designstudio. I New York vidgade Frank motivkretsen till att omfatta egna tolkningar av Amerikas flora och fauna. Till Estrid Ericsons 50-årsdag skickade han 50 unika mönster som inom ramen för det välbekanta innehöll gåtor och överraskningar – helt i linje med hans idé om mönsters väsen.
Totalt ritade Josef Frank 160 tygmönster. Av dem har 125 någon gång blivit tryckta och ett 40-tal klassiker. Som Vårklockor och Primavera.Kommer hans flora att vissna, undrar Hedvig Hedqvist i sin bok om Josef Frank. ”Det verkar inte så. Den suveräna kompositionen, färgglädjen, de organiska formerna och den konstnärliga esprin i skön förening, väcker intresse och förtjusning hos generation efter generation.” Fast på 70- och 80-talen stod andra blomstermönster högre i kurs, och Frank-möblerna ratades till förmån för Ikeas spånplattedesign, som dessutom var överkomligt i pris. Frank med sina exklusiva material och gedigna hantverk drabbades av samma öde som sin stora förebild William Morris: Skönhet åt alla blev ett svåruppnåeligt ideal. Men tiderna förändras; idag talar vi om hållbarhet och återbruk. Så jag gläder mig åt att nu kunna besöka mors Frankbokhyllor hos mina syskon och det generöst tilltagna vardagsrumsbordet hos min yngsta dotter. Det har renoverats, men bär ännu spår av glada fester hemma hos mormor och morfar. Själv har jag köpt ett par nya tallriksunderlägg som piggar upp mathörnans klassiska Pembroke table (ett 1700-talsbord fyndat i England för fem pund på det glada 60-talet), en klassisk bordstyp som Frank skulle ha gillat. Mönstret heter Mirakel och syftar på Franks lycka när han såg att de böljande slingorna fick exakt mönsterpassning vid tryckningen. En anspråkslös attityd, fjärran från vår tids egocentrerade tänkande.
P.S. Utställningen Josef Frank – Against Design på Arkitektur- och Designcentrum i Stockholm avslutas söndag den 27 augusti 2017.
Var trogen Svenskt Tenn i över 30 år
Namn: Josef Frank.
Född: Född 15 juli 1885 i Baden, Österrike.
Död: 8 januari 1967 i Stockholm.
Yrke: Arkitekt, formgivare och akvarellmålare.
Familj: Gift med Anna Frank fram till hennes död 1957.
Känd för: Sina vackra och blommiga tyger, stilsäkra möbler och vackra hus. Han har varit betydande för Svenskt Tenns framgång.