Per Albin Hanssons dotter berättade om föräldrarnas skilsmässa och försoning för journalisten Monnica Söderberg i en intervju 1978. Hur det var att växa upp då pappan hade en annan familj.
Per Albin Hansson (1885–1946) och Sigrid Vestdahl (1886–1973) flyttade ihop i Malmö i mycket unga år. De fick dottern Anna Lisa 1908. Sigrid stod ensam när hon just fött deras andra barn, sonen Per Gunnar, 1914. Per Albin hade då träffat en ny kvinna, Elisabeth Norlén. De gifte sig 1917 och fick två döttrar innan skilsmässan 1926. Då återvände han till Sigrid och gifte sig med henne samma år. Här berättar dottern Anna Lisa Berkling om sitt liv och sin familj. Ack, Kisse, vad du än kan ha för brister. Bestämt så är du född till statsminister
När Per Albin Hansson läste ur sagan om Kajsa Rulta för Anna Lisa, anade han nog inte att de skulle komma att passa in på honom själv. När Anna Lisa föddes 1908 var han 23 år, arbetade i en kooperativ affär och hade bildat hem med Sigrid, 22. Sigrid hade varit springflicka hos en hattfirma och lärt sig sy damhattar. Nu satt hon hemma och sydde för att hjälpa till med försörjningen. Per Albin sysslade med politik på fritiden. Han var ordförande för Socialdemokratiska ungdomsförbundet och redaktör för dess tidning Fram. Han reste ofta ut i landsorten och propagerade för partiet.
1910 kom de till Stockholm. Per Albin blev nattredaktör på tidningen Social-Demokraten och fanns i kretsen runt Hjalmar Branting. Sigrid tog hand om hemmet och barnen. När Per Albin återvände till henne 1926 var sonen Per Gunnar död. Han blev bara 10 år, dog i hjärnhinneinflammation 1924. 1932 blev Per Albin statsminister. Det är många år mellan 1908 och 1932, år av med- och motgångar som Anna Lisa berättade om då jag intervjuade henne 1978. Hon var 70 år och bodde med sin andre man, överstelöjtnant Allan Berkling, i en stor våning i Borås. Sverige hade vid denna tid en borgerlig regering då socialdemokraterna förlorat regeringsmakten 1976. När vi träffades berättade Anna Lisa, kortfattat och utan att höja rösten i glädje eller sorg, om sitt liv och sin familj.
– När far blev statsminister var jag redan vuxen. Jag hade tagit studenten, läst in en fil.kand. och gift mig med Jon Olof Söderblom. Han var en av biskop Nathan Söderbloms söner, berättade Anna Lisa.
– Far tyckte att jag skulle bli journalist. Jag fick gå som volontär på Stockholms Dagblad 1930 men skrev också för olika veckotidningar. 1938 började jag på Sveriges Radio och där stannade jag till 1968. Eftersom hennes far var statsminister kom hon att uppleva politiken på nära håll och på ett speciellt sätt fick hon informera om de sociala lagar, som skapades under faderns regeringstid. Hon blev den, som via radion upplyste svenska folket om vart man skulle vända sig för att få hjälp i svåra situationer, först i föredragsserien Vart ska jag vända mig? 1938 och sedan i Radiotjänsts sociala brevlåda med samma rubrik.
Anna Lisa arbetade på radion i 30 år. I Hemmets magasin berättade hon på ett gemytligt och trevligt sätt om vardagliga ting som låg hemmet nära. När hon slutade på radion fick hon som minne den mikrofon hon så många gånger talat i. Den stod högst upp i bokhyllan i hennes arbetsrum i våningen. På ena kortväggen hängde ett porträtt av Per Albin Hansson, målat 1945, året innan han dog, av konstnären Helmer MasOlle. Anna Lisa föddes i Malmö 1908 och kom som 2-åring till Stockholm. 1915 återvände Sigrid till Malmö med barnen. Per Albin hade då träffat en annan kvinna. Anna Lisa nämnde detta själv med några korta meningar i sin bok Folkhemsvår och krisår, Natur och Kultur.
– Jag var så liten att jag inte förstod mycket av det som hände mellan mor och far, sade hon. De var så unga när de bildade familj och kom väl isär.
Per Albin for till England på ett stipendium för att lära sig språket och skriva för Social-Demokraten. Han reste med Elisabeth och brevväxlade med Sigrid. Så här skrev han i ett brev: ”Som du finner blir alla mina brev mest om mig själv och jag önskar att du kunde förmå dig att tala lite mer om dig själv i breven till mig. Var inte rädd för det! Stäng dig inte inom dig själv! Jag är så tacksam och glad för att få höra om dig och om våra små kära barn. Och så, kära Sigrid, när du kommer till Malmö så ta det med ro, släpa inte för mycket, tänk bara först på att de små bara har dig så länge och tryter kovan skall jag nog sörja för den sidan av saken. Säg bara till och jag har som du vet alltid utvägar.”
Sigrid svarade: ”Du ber mig tala om något om mig själv. Jag är duktig och lantvistelsen har gjort mig ofantligt gott. Jag isolerar mig inte alls, men mina känslor vill jag ha för mig själv, jag är ganska rädd för att bli väckt och har satt mig för att se livet från den ljusare sidan. Jag vill inte alls tänka på det förflutna utan gör det så glatt och angenämt som möjligt för mina barn. Det har varit drygt innan jag kommit till den uppfattningen, men jag är glad att jag är där.”
– Sigrid trivdes inte i Malmö, trots att hon hade släkten och vännerna runt sig, berättade Anna Lisa.
Sigrid ville flytta till Stockholm igen för att, om möjligt, skaffa sig en egen försörjning. 1916 ordnade Per Albin en lägenhet åt henne och barnen i Primushuset på Lilla Essingen. Han kom ibland ut och åt middag och lekte med barnen.
– Far tyckte om mors mat. Hon lagade god husmanskost. Jag minns att far tyckte allra bäst om stekt fläsk med äpple. Anna Lisa berättade att hon inte tänkte så mycket på att far bodde på annat håll.
– Mor hade bara gått i fyraårig folkskola, som far, innan hon blev springflicka hos hattfirman. Men hon hade en dröm, att bli handarbetslärarinna. Därför började hon på Andrea Eneroths handarbetsseminarium i Stockholm när hon levde ensam med oss barn. Hon var mycket duktig och sydde alla mina kläder tills jag blev vuxen. Anna Lisa berättade att hon själv var händig och byggde ett dockskåp åt sig själv av två sockerlådor och en kexburk av papp.
– Möbler och köksinredning knåpade jag också ihop. När far kom hem från en Englandsresa 1918 hade han med sig en julklapp, som jag minns särskilt. Det var ett matsalsmöblemang till mitt dockskåp, gjort i trä och vitmålat. Skänken hade en oval spegel och stolarna var klädda i gult siden med fransar. Hon berättar att de hade det väldigt torftigt med kläder och skor under första världskriget.
– Jag ägde bara två par skor, ett par sandaler för sommarbruk och ett par kängor för vintern. Strax före jul skulle jag gå på teatern. Jag hade en skotskrutig klänning som mor sytt av en av mosters avlagda klänningar och på fötterna mina vinterkängor. Vid den synen beslöt far att ge mig ett par bruna snörskor till julklapp. Det var himmelskt att få ett par nya skor.
Anna Lisa var 18 år då föräldrarna gifte sig. 1933 flyttade familjen Hansson till radhuset i Ålsten. Sigrid skötte hushållet och var den praktiska som tänkte på allt.
– Ett lustigt exempel var en kväll under andra världskriget. När jag kom hem öppnade mor i lång underkjol. Mor hade varit nere i källaren och lagt koks i pannan. Därefter skulle hon klä om till hovdräkt och åka till slottet på middag! Hon tyckte om att skapa med händerna, däremot fick hon aldrig lära sig laga mat hemma.
– Jag är inte så intresserad av matlagning, sade hon och avslöjade att maken Allan däremot var en mycket duktig kock.
När hon ville stressa av tog hon fram virknål och garnnystan och virkade mycket vackra grytlappar och överkast.
– Jag önskar att jag gjort mycket mer av livet. Jag försöker dock leva med blicken framåt. Men ibland snavar jag bokstavligen över saker här i våningen och annorstädes och då sätter de igång en lavin av minnen från fars och mors tid, avslutade hon intervjun. Anna Lisa Berkling dog i Borås 1987, 79 år gammal.
Uppskattad radio-journalist och författare
Namn: Anna Lisa Berkling.
Född: 27 juni 1908 i Malmö.
Död: 2 augusti 1987 i Borås.
Familj: Dotter till Per Albin Hansson och Sigrid Vestdahl. Hon var gift med Jon Olof Söderblom och de fick dottern Ansi Jackson. Hon gifte om sig senare med Allan Berkling.
Yrke: Journalist och författare. Hon arbetade på radion i 30 år och ledde bland annat programmen Vart ska jag vända mig och Hemmets magasin. Hon skrev ett antal böcker, bland annat Vi gifter oss i morgon, Familjen och samhället och Folkhemsvår och krisår.