Världens första pappaledighet i sitt slag gav eko i hela världen. Men fortfarande är det långt kvar i Sverige till jämställdhet.
Lennart ”Hoa-Hoa” Dahlgren blev en perfekt marknadsförare av den nya, världsunika föräldraförsäkringen 1974. Den gav mamma och pappa lika rätt att mot ersättning ta ut föräldraledighet under sex månader. Den mysmaskuline tyngdlyftaren satte bilden av den nye sortens pappa som tar ansvar för småbarnen. Och visst har det hänt en del sedan 1974 då 0,5 procent av föräldrapenningen togs ut av män. Idag är det 27 procent. Fortfarande är det dock problem med att kvinnor tjänar mindre än män eller oftare jobbar deltid vilket gör det ekonomiskt tuffare för många familjer när pappa är hemma. Även kvarlevande fördomar mot pappaledighet och allmänt unkna attityder på arbetsmarknaden spelar in.
Att en del av föräldrapenningen, i dag tre månader, öronmärkts som ”pappamånader” sätter press på männen och bidrar till att knäcka fördomarna mot pappaledighet, menar de (huvudsakligen) vänsterkrafter som vill skynda på jämställdheten. Fel att lägga sig i hur familjen vill fördela ledigheten, menar de (huvudsakligen) borgerliga kritikerna. Faktum är att pappaledighetens affischnamn ”Hoa-Hoa” håller med kritikerna.
– Då fick varje familj välja om farsan skulle vara hemma eller inte och hur länge. Nu är det så att farsan måste vara hemma en viss tid, annars bestraffas familjebildningen med tre månader utan pröjs. Det skulle jag aldrig ställa upp på, för det är inte demokratiskt. Dessutom undrar jag hur riksdagen vet bättre än familjerna hur de ska ta ut ledigheten, sa ”Hoa-Hoa” till SVT häromåret. Denna debatt var otänkbar långt in på 1900-talet. Då var det självklart att modern tog hand om barnen. Punkt och slut.
År 1900 kom en lag som tvingade industriarbetande kvinnor att ta ledigt fyra veckor i anslutning till barnets födelse. Positivt? Nja, kvinnorna fick ingen lön under ledigheten!
På 1930-talet infördes visst stöd i form av den första moderskapsförsäkringen som huvudsakligen kom de kvinnor till del som hade varit medlemmar i sjukkassan en viss tid. Regelverken skärptes efterhand, bland annat inskränktes arbetsgivarnas rätt att säga upp kvinnor på grund av graviditet. På 1950-talet infördes den första allmänna moderskapsförsäkringen som baserades på inkomstbortfall och skulle täcka tre månaders frånvaro. Den speglade en utveckling där hemmafrurollen började lösas upp och ersättas av en familj där både mannen och kvinnan arbetade. Från slutet av 1960-talet till början av 1980-talet gav sig fler än en halv miljon svenska hemmafruar ut på arbetsmarknaden. 1960-talets vänstervindar påskyndade utvecklingen och debattörer som Eva Moberg fick stort inflytande. Jämställdhet mellan könen krävde inte bara att kvinnan släpptes loss från spisen. Samhället måste ställa upp med barntillsyn och pappan måste ta större ansvar för hem och barn, hette det. Staten lyssnade och vidtog åtgärder.
Föräldraförsäkringen är bra för alla inblandade, var tanken. Männen kunde utvecklas i sin könsroll. Bli mjukare, mer ansvarstagande och lyssnande, extremfallet var velourpappan som dök upp som förebild under några år. De små barnen kunde tidigt odla sin personlighet med hjälp av båda föräldrarna och det minskade risken för att barnen utvecklades till ”modersfixerade neurotiker”, som en debattör formulerade det. Föräldraförsäkringens utformning må väcka debatt, men få har väl idag något att invända mot föräldraförsäkringens grundsyn: Mamma och pappa har ett gemensamt ansvar för barnen från deras första andetag. Det har stimulerat många tusen föräldrar och barn i Sverige sedan 1974.
”Utökningen till tre pappamånader är oerhört viktig för att barn ska få tillgång till båda sina föräldrar, annars blir konsekvenserna en fortsatt ojämlik föräldraförsäkring”.
Annika Strandhäll, S.
”En tredje pappamånad försvårar familjers möjlighet att själva lägga det så kallade livspusslet, bland annat genom en begränsning att föra över dagar till sin partner, vi måste ha en flexibel föräldraförsäkring”.
Ebba Busch Thor, KD.