I Smedstorp i Skåne var skandalen ett faktum. Publiken var på väg att lyncha kändisgigolon Vincent Bjurström. Polis tillkallades men det var strippan Gunilla af Halmstad som lyckades få publiken på andra tankar.
Skandalmanagern Rolf Ingham fick en chock. Folkmassan spårade ur och försökte att lyncha hans mimande stjärna, kändisgigolon Vincent Bjurström. Våren 1966 utspelades ett svart kapitel i svensk folkparkshistoria med en turné som fick publiken att släppa hämningarna fullständigt. Den kända nöjesprofilen och strippan Gunilla af Halmstad var den som fick publiken att tänka på annat och som skrev boken Gunilla af Halmstad Ett annat liv i Sverige (2009) om vad som hände bakom kulisserna och hon skrev boken under sitt riktiga namn Gunilla Ekroth.
Idén var kanske god när skandalmanagern Rolf Ingham satt på en kändiskrog i Stockholm med sina vänner och den unga Vincent Bjurström och planerade showen som skulle ta Sverige med storm. Vincent var bara 21 år gammal. Han hade gjort några biroller i ett par B-filmer, men han hade blivit känd som förförare av rika och äldre damer. Vincent var ingen lågmäld person. Som förstfödd son till nakendrottningen Betty Bjurström och hennes man, Gestapoagenten Renato Senise, så hade den unga Vincent fått lära sig att man inte behövde sky några medel för att tjäna pengar. Hans föräldrar hade gripits av det svenska kontraspionaget under krigets slutskede, men de släpptes och tog sin flykt över ett krigshärjat Europa med amerikanerna hack i häl.
Den stormiga kärlekssagan mellan Vincents föräldrar hade fått ett abrupt slut på ett hotell i Paris 1953 när Renato sköt frun med fem skott. Hon överlevde, men han försvann spårlöst. Med tanke på denna bakgrund var det kanske inte så konstigt att pojken hamnade på glid. Skandalpressen hade fångat upp Vincent och skrev spaltmeter om hans bravader. Rolf Ingham förstod att smida medan järnet var varmt. Att Vincent saknade talang utanför sängkammaren spelade ingen roll. Vincent fick mima. Rolf var säker på att ingen skulle reagera på fusket. Men den erfarna Rolf förstod att det inte skulle räcka med Vincent. Han behövde krydda sin guldshow med lite erotik. Så han tog kontakt med den kända strippan Gunilla af Halmstad. Hon var lika gammal som Vincent, men redan en veteran inom nöjesbranschen. Efter att hon lämnat det fattiga föräldrahemmet som 16-åring hade hon luffat runt genom Sverige med olika cirkusar och tivolin. Hon skulle senare i livet slå igenom som skådespelare, men så här i början av sin karriär fick hon ta de jobb som stod till buds, vilka ofta innebar att knäppa upp blusen. När Rolf Ingham erbjöd henne plats i Vincents show så tackade hon ja och följde med det udda sällskapet på turné.
Vid den första anhalten, Smedstorp, utanför skånska Tomelilla puttrade det av förväntningar. Människor kom för att se mannen som de annars bara kunde läsa om i skvallerspalterna. Folk hade samlats flera timmar innan föreställningen och stämningen var på topp. Alla ville vara med och uppleva spektaklet. Kön ringlade lång och ungdomarna nästan klättrade på varandra för att få den bästa platsen. Bakom kulisserna satt Vincent. Först nu förstod han vad som väntade. Han hade inte länge en skyddande mur mellan sig och den lystna allmänheten som han fått genom löpsedlarna. Nu skulle han stå öga mot öga med alla de som läste om hans bravader. Gunilla däremot var lugn. Hon var rutinerad och visste vad som väntade. För henne var uppgiften klar. Hon skulle ge den samlade massan vad de betalat för.
Några minuter efter utsatt tid så kokade lokalen av förväntningar. Det var knökfullt och människor trängdes och svettades, rökte och var frustande av testosteron. Då gick ridån upp. Vincent struttade ut på scenen i sin svarta skinnjacka och med håret täckt av pomada. Han greppade mikrofonen och gungade i takt med bandet som spelade upp, och han började att mima till Im just a gigolo. Först blev det helt tyst i salongen, men sedan började busvisslingarna. De unga männen i publiken var pojkar från landet och de hade inget till övers för manliga primadonnor som gick till sängs för pengar. Efter en stund blev situationen obehaglig, folkmassan trängde sig fram mot scenen och blev allt mer aggressiv. Då grep Gunilla in och dök upp som en skugga ur mörkret bakom scenen, klädd i bara en bikini, och de unga männen blev som paralyserade och stirrade med stora ögon. Vincent blev rådvill när publiken skiftade fokus. Han var van att ha huvudrollen och i ett bisarrt försök att åter få kontrollen så högg han tänderna i Gunillas bröst. Trots smärtan försökte hon fortsätta showen, men för publiken var Vincents tilltag för mycket. Det var den sista tändvätska som behövdes för att skapa lynchstämning. Polis och vakter tillkallades medan en ilsken mobb samlades bakom logerna för att få tag på Vincent, som flydde ut till en väntande bil, medan den övriga ensemblen värdigt lämnade lokalerna. Rolf Ingham däremot räknade intäkterna och tände en cigarett i framsätet på den stora Buicken. Han hade fått sin del av kakan, vilket var det mesta, och han var nöjd.
Dagen efter skulle de uppträda i Helsingborg, men den skandalomsusade nöjesentreprenören gick inte att lita på. Vincent, Gunilla och de andra kom fram till lokalen flera timmar efter utsatt tid. Då hade publiken tröttnat och gått hem. Bara en trött städare fanns kvar och sopade golvet. Men Rolf gled undan ansvaret, hal som en ål, och började ladda upp för turnéns tredje vattenhål. I Vinslöv i de skånska göingeskogarna var människorna svältfödda på nöjen. Nu skulle de serveras en skandalkändis, en strippa och ett halvkänt popband. Föreställningen var utsåld sedan länge. Men precis som i Smedstorp dröjde det inte länge innan kaoset bröt ut. De druckna utnämnde sig till moralens väktare och Vincent var en svuren fiende. Det spelade ingen roll hur mycket Gunilla försökte lugna dem. Polis fick tillkallas från Hässleholm och Kristianstad, och medan konstaplarna försökte mota mobben så flydde ensemblen bakvägen ut i natten. Efter detta fiasko gav Vincent upp. Skvallerpressen frotterade sig i bröstbettet som blev en jätteskandal i 60-talets Sverige. Vincent åkte hem till Stockholm och fick tröst hos några äldre damer på Östermalm. Gunilla ryckte på axlarna och gick vidare. Hon saknade aldrig jobb.
Gunilla fick sitt genombrott på den erkända ABC-teatern i Köpenhamn och gjorde filmdebut i den i dag legendariska lättpornografiska Mazurka på sängkanten. Sedan blev det Europaturné, men verkligheten skulle hinna i fatt henne. I nöjesbranschen flödade spriten och svårt medfaren tvingades Gunilla att avbryta sin skådespelarkarriär och togs in på ett behandlingshem i Stockholm. På Pettersbergsgården skulle Gunilla få hjälp, men det visade sig att föreståndaren Leif Söderlund själv var begiven på spriten och gärna i kombination med unga damer. Han fångade upp sin unga och sårbara patient, tog med henne ut på nattliga krogrundor och gjorde Gunilla med barn. Nu stod hon där med sin lille John, utan jobb och hem. Gunilla hade gått livets hårda skola, som strippa på Kiviks Marknad, vidare till teatern och nu utblottad med ett litet barn. Hon hittade ett hippiekollektiv i jämtländska Brunflo som tog emot den lilla familjen. Men där låg haschröken tung och meningsmotsättningarna hängde i luften ovan de gröna idealisterna. Gunilla tvingades lämna bort sin pojke till systern i Göteborg. Därefter återvände hon till Stockholm för att få rätsida på tillvaron. Studier ledde till en anställning hos Kronofogden och sakta men säkert så började saker och ting bli bättre. Erfarenheterna från alla vilda turnéer gav henne skinn på näsan för att hitta sin nya roll.
I dag sitter hon i sin lägenhet med utsikt över Djurgården och berättar om de dramatiska kvällarna våren 1966. I rummet bredvid sitter hennes livskompanjon Sören, en pensionerad meteorolog och flygöverste. De båda har hängt ihop under 40 år och har två gemensamma barn, förutom Gunillas John. Sören kom in i Gunillas liv när han behövdes som bäst. Han var motsatsen till alla män som hon tidigare mött, lugn och saklig, och han gav Gunilla en trygghet som hon tidigare aldrig haft.