Johan Petter Johansson var äldst av sju syskon och föddes i ett torp i Vårgårda. Hans snilleblixtar skulle tillverkas i hundratals miljoner exemplar och användas av oss alla.
Vad vore livet utan en skiftnyckel? Vi behöver den för att skruva ihop möbler, fixa med cykeln och tusen andra vardagliga uppgifter. Vilken tur för oss hemmafixare att Johan Petter Johansson såg dagens ljus! Men hans kanske mest kända uppfinningar, skiftnyckeln (patent 1892) och rörtången (patent 1888) gjorde också arbetslivet lättare för hantverkare vilket var syftet från början.
Johan Petter Johansson (JP) föddes 1853 i en torparfamilj. Han gick, som var vanligt vid denna tid, i skolan varannan dag och jobbade hemma med djuren och andra sysslor varannan dag. Tidigt visade han prov på en talang som blev hans lycka. När JP mötte ett problem så löste han det. Vid 13 års ålder byggde JP om pappa Johannes handtröskverk så att det kunde dras av en häst och i senare anställningar utvecklade han sin skicklighet. Under tiden på Munktells Mekaniska Verkstad i Eskilstuna uppfann han en smörjkopp, sin första egna konstruktion. JP var så engagerad i sitt arbetsliv att han nobbade lumpen och fick böta! Företagsledningen blev imponerad av hans kreativitet.
– Företaget erbjöd mig vad arbete jag helst ville ha, bara jag stannade i Sverige, har JP berättat. Hans föräldrar och syskon fick därmed emigrera till Amerika utan honom. JP flyttade 1886 till Enköping och startade eget företag, först i en blygsam smedja på Västra hägnaden, men snart i en större verkstad i Fanna där ett tre meter högt vattenfall i en bäck stod för drivkraften till maskinerna. Självklart fixade JP själv nödvändiga installationer. JP var mycket ute på bygden och jobbade med montering. Irriterande nog behövde man då dra med sig en hel kärra full med verktyg då det inte fanns någon mutterstandard.
Så föddes hans snilleblixtar, den justerbara rörtången och skiftnyckeln. Skiftnyckeln hade förvisso uppfunnits redan 1840 av en engelsman, men JP utvecklade verktyget till perfektion. Det var hans idé att göra bara den ena käften på verktyget rörlig vilket ökade verktygets användbarhet. Det är också denna produkt som med olika modifieringar producerats i hundratals miljoner exemplar genom åren. Verktyget är väldigt förknippat med Sverige och kallas i Ryssland för sjvedik, ”den lille svensken”. Tillverkningen i Enköping svällde och JP slöt 1890 ett försäljningsavtal med den driftige affärsmannen Berndt August Hjort som sålde verktygen globalt under varumärket Bahco, en förkortning av B.A. Hjort & Co. Efterfrågan steg hela tiden och när Bahco i Enköping var på topp under 1950-talet jobbade 600 personer i fabriken. I dag är Bahco uppköpt och tillverkningen i Enköping är nedlagd. JP överlät företaget redan 1916. Sonen Hannes och Hjort tog då över företaget och JP fortsatte med nya uppfinningar.
I källaren till sitt nybyggda, ståtliga hus Fannalund började han experimentera med en elektrisk, ställbar armatur som skulle ge bättre belysning i till exempel fabriksmiljöer och på kontor. Patentet 1917 på den S-märkta Triplexpendeln fick till följd att JP kunde rita sin Triplexfabrik. Tillverkningen startade 1919 och lamporna blev mycket användbara – även i hemmen. Sammanlagt tog JP patent på hela 118 uppfinningar, allt från kraftfulla fläktar till dörrlåset Trix och en sockertång som skapades på typiskt JP-manér. Hustrun Mathilda gillade inte att han grävde i sockerskålen med smutsiga fingrar när han kom in från verkstaden. Problemet löstes med en tång. För rökaren som led av såsiga pipor hittade han på ett piprensningsverktyg. JP var aktiv in i det sista och avled nästan 90 år gammal. Hans attityd till problem höll i sig ända till slutet. Den 17 augusti 1943 föll han illa i sitt sovrum och bröt lårbenshalsen. Istället för att ringa efter en läkare kallade han på sin verkmästare på Triplexfabriken som uppmanades att göra en konstruktion för att spjäla benet. Först när detta inte lyckades togs JP in på Enköpings sjukstuga där han blev liggande, fick lunginflammation och avled den 25 augusti.
Byggde också broar
Namn: Johan Petter Johansson, 1853–1943.
Familj: Hustrun Mathilda, barnen Tyra, Judit, Hannes och Ingrid. Sonen Johannes avled vid två års ålder 1886.
Bakgrund: Född i Vårgårda, Västergötland, i en torparfamilj som emigrerade till Amerika. Efter olika anställningar öppnade han med lånade pengar egen verkstad i Enköping som efterhand växte till en stor industri.
Bred gärning: Var aktiv i kommunalpolitiken och Odd Fellow och hade ett stort socialt engagemang. Byggde två broar i Enköping.
Övrigt: Utnämndes 1927 av kungen till Riddare av Kungliga Vasaorden.