Under en strapatsrik valfångstresa som varade i sju månader lyckades det mesta gå fel. Alla kom i luven på varandra och scenerna av valfångst kunde inte användas. Trots det fick filmen bra recensioner.
Den 6 oktober 1937 startade en expedition med valfångstskeppet Kosmos II, vilket blev även inledningen på en av de märkligaste filminspelningar som gjorts. Med på båten fanns nämligen ett filmteam bestående av bland andra regissören Tancred Ibsen, fotograferna Julius Jaenzon och Gunnar Fischer samt skådespelarna Allan Bohlin, Oscar Egede-Nissen, Tutta Rolf och Artur Rolén. Tillsammans med den övriga besättningen på 400 man var filmteamet med på hela expeditionen som varade i 7 månader! Ambitionen var att göra en halvdokumentär film om valfångst, något som skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. Framförallt var det psykiskt jobbigt för filmteamet att vara ombord på båten. Gunnar Fischer berättade 1975 om inspelningen: ”Folk på Kosmos II blev ganska lappsjuka till slut. Speciellt led de tre skådespelarna som under de sju månaderna hade ganska lite att göra.”
Mycket gick fel under resan. Besättningen som förväntades vara med och agera struntade blankt i detta när valfångsten satte igång. Jaenzon och Ibsen blev ovänner och Fischer fick medla. Väl hemma i Sverige visade det sig att endast reportagebilderna kunde användas – spelscenerna var förfärliga. Detta ledde till en kris mellan regissören och SF. Weyler Hildebrand kallades in för att blixtskriva ett nytt manus och Anders Henrikson övertog regin. Som om det inte skulle räcka hoppade Julius Jaenzon av projektet. Det blev i alla fall en film, Valfångare, som fick premiär 1939 och lustigt nog fick fina recensioner. Idag framstår den dock mest som ett exotiskt projekt i den svenska filmhistorien.
