Stig-Erik Lönnerheden ärvde en riktig pärla av sin far, en Chevrolet Master av 1933 års modell. Bilen har bara haft fyra ägare och är i lika gott skick som då den rullade ut från fabriken.
Det vinkas och hejas glatt i skånska Klippan när Stig-Erik Lönnerheden är ute och finåker. Bilen rullar ofta i samband med bilmässor eller när han ställer upp för att köra till bröllop eller andra festligheter.
– En härlig bil, säger han och tillägger att även om han har ett tiotal andra veteranbilar ligger denna honom särskilt varmt om hjärtat.
Bilen kommer ursprungligen från Danmark men hamnade 1994 i Strömsnäsbruk där en samlare köpt in den för att renovera den. Projektet kom dock aldrig igång utan såldes vidare till Stig-Eriks far Henning som var på jakt efter ett intressant renoveringsobjekt. I likhet med Stig-Erik hade han ett brinnande intresse för äldre bilar och hade en hel del stående hemma. När Henning avled skiftades arvet mellan syskonen och Stig-Erik fick en skinande blank och totalt genomgången –33:a i sin ägo.
– Till skillnad från mina andra bilar var det inte så mycket att göra med denna, det var bara att tuta och köra, säger han men tillägger att för något år sedan började bilen bli lite svårstartad.
Efter att ha helrenoverat toppen går den numera som en klocka utan några som helst tendenser till oljerök ens vid kraftigt gaspådrag.
– Min far körde inte så mycket med den, han var mest förtjust i sin A-Ford från 1931, men själv måste jag säga att jag trivs bakom ratten på denna, säger han när vi åker en kort tur. Den raka sexan som är på 4,75 liter och utvecklar 65 råstarka hästar spinner som en katt medan fjädringen sväljer alla små hålor och gupp på ett komfortabelt sätt.
– Det är en riktig glidare. Kör man försiktigt går det att snitta 1,4 liter milen på landsväg, men då gäller det att vara lätt på foten. De här motorerna är ju ganska törstiga, säger han och tillägger att en stor fördel med denna modellen är att det är limousinklass i baksätet. Här kan även riktigt långa personer sträcka ut sina ben utan att nudda vid framstolarnas baksida.
I likhet med vissa moderna japanska bilar är instrumenteringen centrumplacerad för att föraren inte ska distraheras. En amperemätare är en säkerhetsdetalj som gör att föraren vet om det finns kräm kvar för att starta bilen, men vattentemperaturmätaren har inte konverterats till Celsius utan visar fortfarande Fahrenheit. Stig-Erik har försökt forska lite i bilens historia och kommit fram till att den endast haft 2 ägare i Danmark, där den rullade 17 000 mil.
– Tyvärr vet jag inte så mycket mer om den, mer än att den är mycket ovanlig. På bilträffar ser jag ofta 34:or och 35:or, men någon 33:a har jag aldrig sett.
Den som ville köpa en hyfsat lågt prissatt ny Chevrolet år 1933 hade två modeller att välja mellan, Master och Mercury, som kunde varieras på elva sätt efter köparens tycke, smak och inte minst budget. CA Master Series kunde fås till exempel som en tvådörrars Business Coupe, tvådörrars Cabriolet, fyradörrars Sedan eller tvådörrars Sport Roadster.
De här modellerna hade reservhjulen monterade vid sidan, vilket gjorde att Chevrolet fick en del klagomål från ägare som menade att dörrarna skadades av arrangemanget. Genom att justera dörrupphängningen löstes dock problemen. Sedanerna sålde bäst med lite drygt 16 2000 exemplar medan Sport Roadstern hittade knappt 3 000 ägare det året.
