Plötsligt släppte leran under Göta Sulfitfabrik och tog med sig halva fabriken ned i Göta älv. Arbetarna på fabriken vittnade om ett fasansfullt dån då en två kilometer lång strandremsa störtade ned i älven.
Fredagen den 6 juni 1957 inträffade i Göta, strax söder om Lilla Edet, den värsta raskatastrofen som drabbat Sverige. En två km lång sträcka rasade ned i Göta älv och halva Göta Sulfitfabrik försvann med rasmassorna. Tre personer dog och många skadades då marken rämnade under fabriken, flervåningshus slets av på mitten, hela byggnader smulades sönder och begravdes i ett hav av lera. Allt som kom i dess väg vräktes ut i Göta älv och en sex meter hög svallvåg spolade över stränderna ända upp till Lilla Edet, tre kilometer från olycksplatsen.
Ett hundratal arbetare befann sig på fabriksområdet och de klarade sig undan de fallande byggnaderna med minsta möjliga marginal. En arbetare berättade för Dagens Nyheter: ”Plötsligt hörde jag ett helvetiskt dån. När jag tittade upp såg jag som i en mardröm hur pumphusets väggar bågnade och skalv. Spring för livet skrek jag till mina arbetskamrater och då jag kom ut trodde jag att jag mist förståndet då jag såg ödeläggelsen.” Katastrofen var i sin omfattning fyra gånger större än raset i Surte 7 år tidigare och de materiella skadorna blev enorma, bara skadorna på fabriken uppskattades till 13 miljoner då (omräknat i dagens värde ca 160 miljoner kronor). En effekt var att Trollhätte kanal stängdes av och ett 40-tal fartyg blev instängda i Vänern vilket skapade stora ekonomiska avbräck.
Efter den stora katastrofen i Surte 1950 gjordes en undersökning av rasriskerna längs Göta älv men Göta, där katastrofen inträffade, hade undersökts tidigare med utlåtandet: ”Ingen rasrisk föreligger för denna del av Göta älv.”
