I början av förra seklet var Agda Östlund en förebild för kvinnokampen. Hon agiterade sakligt och vann gehör bland männen men då hon tog upp abortfrågan tågade gubbarna ut ur kammaren.
Tisdagen den 10 januari 1922 var en stor dag för Agda Östlund, Nelly Thüring, Bertha Wellin och Elisabeth Tamm. Det var denna dag som de intog sina platser i andra kammaren. I första kammaren fick Kerstin Hesselgren sin plats. Samtliga valdes in i riksdagen i samband med nyvalet, efter det att kvinnorna i Sverige året innan fått rösträtt. Över tjugo års kamp hade till slut gett resultat. Agda Östlund föddes den 3 april 1870 i Köping i Västmanland, i ett enkelt arbetarhem med ett rum med spis. Här växte hon upp med sina föräldrar och tre bröder. Modern var noga med att alla barnen skulle hjälpa till med hushållsarbetet, men inte lika konsekvent när det gällde skolgång. Agdas bröder fick en längre skolutbildning. Föräldrarna tyckte att dottern skulle ha en yrkesutbildning, så Agda utbildade sig till sömmerska och så småningom öppnade hon en egen ateljé. Tidigt i livet blev Agda intresserad av politik vilket uppmuntrades av föräldrarna. Vid 26 års ålder flyttade hon och hennes man Anders till Stockholm, där hon byggde upp en ateljé med flera anställda. Agda gick med i Stockholms allmänna kvinnoklubb 1903, där hon också senare blev ordförande.
Agda Östlund jobbade hårt och som politiker reste hon runt i Sverige och agiterade för kvinnans rösträtt. Många kvinnor var imponerade över hennes oräddhet att hålla tal och att hon var så pådrivande. Själv ansåg hon att om, man riktigt vill någonting, så får man mod. Hennes hjärtefrågor var inte bara kvinnlig rösträtt utan hon var också emot mäns sexualiserade våld, som på den tiden kallades ”hustrumisshandel”. Hon arbetade också för kvinnors rätt till pension och för bättre vård åt kvinnor och barn.
Efter många års kämpande för kvinnlig rösträtt i Sverige, blev Agda Östlund en pionjär för arbetarrörelsen och historisk, när hon blev en av de fem första kvinnliga ledamöterna som intog sina platser i Sveriges riksdag i januari 1922. Hon blev dessutom den första kvinnan som valdes till ledamot i lagutskottet, som representant för socialdemokraterna. Agda fortsatte i riksdagen att föra fram kvinnans rätt till pension och förbättrad vård åt kvinnor och barn. Då hon försökte diskutera rätten till abort, reste sig många riksdagsmän och gick ut ur lokalen. Agda Östlund kom att bli den första kvinnan som överhuvudtaget yttrade sig i riksdagens andra kammare. Ett tal som många berömde i medierna, eftersom hon ”höll sig till ämnet och talade väl”. Hon kom under sin tid i riksdagen att vara en flitig motionär och livlig debattör. Agda var orädd och stridsglad där hon tyckte att det fanns orättvisor i samhället.
Det var en tuff tid för de första kvinnorna i riksdagen. Mot den bakgrunden var det kanske inte så konstigt att de ofta samarbetade över partigränserna när det gällde frågor om kvinnor och barns rättigheter med mera. Två år efter att Agda Östlund lämnat riksdagen dog hon, 72 år gammal.
3 andra modiga 1900-tals politiker
Karin Kock-Lindberg, 1891–1976 Pionjär i en manlig värld
Hon satsade inte bara på sin egen karriär utan var starkt engagerad i kvinnorörelsen för att bana väg för andra kvinnor i yrkeslivet och arbetade för likalönsprincipen. Karin Kock-Lindberg var Sveriges första kvinnliga statsråd, 1947–1948, och landets första kvinnliga professor i nationalekonomi. Hon var även folkhushållningsminister 1948–1949 och chef för Statistiska centralbyrån under många år. Karin Kock-Lindberg var först liberal men anslöt sig till socialdemokratin på 1930-talet. Hon både arbetade och var vän med makarna Myrdal. Förr hade man kämpat för den gifta kvinnans rätt till arbete, men Karin Kock-Lindberg och andra kvinnokämpar vände på det: yrkesarbetande kvinnor skulle ha möjlighet till äktenskap och moderskap.
Alva Myrdal, 1902–1986 Satte barnen främst
Hon ansåg att barns uppfostran inte bara var föräldrarnas ansvar utan även samhällets. Och barn skulle inte bara förvaras. Genom väl utbildad personal skulle barnen få både en pedagogiskt bra uppfostran och tas om hand fysiskt på bästa sätt. Alva Myrdal var med och grundade Socialpedagogiska seminariet 1936 där hon också blev rektor. Socialdemokraten Alva Myrdal arbetade även för kvinnors frigörelse, nedrustning och mot kärnkraft. För sina insatser mot kapprustning fick Alva Myrdal Nobels fredspris 1982. Alva Myrdal hade höga poster inom FN, var diplomat, riksdagsledamot, statsråd, och kyrkominister.
Ulla Lindström, 1909–1999 Kontroversiell & orädd
Hon vägrade att niga för Storbritanniens drottning Elizabeth II och var en av ledarna mot kärnkraft vid folkomröstningen 1980. Hon stred mot svenska kärnvapen och för bättre förhållanden i u-länder. Journalisten och socialdemokraten Ulla Lindström blev 1958 landets första kvinnliga tillförordnade statsminister. Dessförinnan hade hon redan blivit riksdagsledamot, delegat i FNs generalförsamling och konsultativt statsråd med ansvar för familje-, konsument-, bistånds- och flyktingfrågor. Hon avgick som statsråd när Sveriges regering 1966 inte uppfyllde sitt löfte om att öka biståndet till en procent av BNP.