Mordet på Maj Karlsson 1961 fick en enorm uppmärksamhet. Efter en månad hittades kroppen och mordet fick en oväntad upplösning då man skulle gripa en man för flera våldtäkter i Göteborgstrakten.
Ett av den svenska kriminalhistoriens mest omtalade fall inträffade för 57 år sedan. Det var det så kallade ”Maj-mordet” som innehöll allt ifrån polisjakt på den skyldige till en oväntad upplösning senare samma år. Händelsen skakade om ett Semestersverige som dagligen följde spaningsarbetet efter den skyldige i dagstidningar och TV.
Strax efter midsommar 1961 reste den 22-åriga växeltelefonisten Maj Karlsson från Mjölby tillsammans med väninnan Hjördis till Marstrand på västkusten för en kortsemester. De hade beställt rum på Andréns pensionat på Långgatan 2. Ungdomarna hade en förhoppning om sol, bad och nya trevliga bekantskaper. Men vädergudarna är som alltid vid den här tiden på året nyckfulla. Onsdagen den 28:e juni var det västliga vindar, regnskurar och en vind på 15 sekundmeter. Inget idealiskt semesterväder. Men Maj gick upp i ottan medan väninnan efter att ha kastat en blick ut genom fönstret föredrog att stanna kvar i sängen.
Maj gav sig ut för att ta ett dopp i havet och skyndade sig sedan tillbaka till pensionatet. Hon berättade för Hjördis att hon på vägen hem mött en okänd man i Paradisparken som hälsat på henne. Efter en snabbdusch gick hon ut igen för att köpa frukost. Först efter en halvtimma kom hon tillbaka. När Hjördis frågade henne varför det tog så lång tid avslöjar Maj att hon än en gång stött på mannen från Paradisparken och att han erbjudit henne att följa med ut på en seglats i hans båt. Han hade sagt att han kom från Göteborg och enligt Maj kunde han vara mellan 25 och 30 år gammal. Hon räknade med att vara tillbaka inom ett par timmar. Maj försvann ut och det var sista gången Hjördis såg sin bästa väninna i livet. När Maj inte återvände på fredagen två dagar senare blev Hjördis orolig. På pensionatet uppmanas hon att kontakta polisen. Efter att hon talat med Majs föräldrar i Mjölby gjorde hon så. Under sommaren rådde det normalt nyhetstorka och många tidningsredaktioner slog upp Maj Karlssons försvinnande stort. Närbelägna stora morgontidningen Göteborgs-Posten drog på rejält och deras dagliga rapportering följdes av en stor läsekrets. Men Maj förblev borta trots att polisen finkammat Marstrand med omnejd. Intresset dalade trots de mest fantastiska teorier om vad hon kunde tagit vägen. Alla spekulationer fick ett slut när Majs döda kropp hittades i en skreva under ett buskage inte långt ifrån Skallens fyr, nästan en månad sedan försvinnandet, söndagen den 23 juli. Trots försäkringar från polisen att de snart skulle gripa mördaren hände egentligen ingenting och än en gång dalade intresset för ”Maj-mordet”.
Göteborgspolisen hade dessutom fått ett annat fall som krävde stor insats. Två brutala våldtäkter i Tuve och Backa på Hisingssidan av en man som svarat på annonser från unga flickor som ville hyra lägenhet. Han kallade sig flera olika namn och erbjöd bland annat ut en lägenhet på Hårdvallsgatan 7. Polisen beslöt att gillra en fälla. Via en annons i GP fejkade man en bostadsannons där en ”skötsam flicka” söker liten bostad på Hisingen. Kontoristen, då 21-åriga Inga-Lisa Blom, övertalades att agera ”lockfågel”. Mannen som svarade på annonsen bestämde ett möte på Vågmästareplatsen där det senare visade sig att han mött sina tidigare offer. Det skulle äga rum den 16 november klockan sju på kvällen. Det var en typisk höstkväll. Den välkända göteborgsblåsten gjorde att temperaturen trots att den var på rätt sida om noll kändes som minusgrader. Det cirkulerade som vanligt mycket folk runt omkring. Vågmästareplatsen var en viktig trafikpunkt för både spårvagn och buss. Flertalet av dem var civila poliser som inträtt i rollen som spårvagnspersonal, renhållningsarbetare och andra jobbare. Men området var mörkt och lystes i princip upp av en Pressbyråkiosk och ett lotteristånd. Inga-Lisa Blom hade fått noga instruktioner om hur hon skulle bete sig vid en kontakt med mannen. Hon följde dem när hon konfronterades med den iskalle våldtäktsmannen… Läs här intill Inga-Lisa Bloms egna ord om hur det gick till.
Inga-Lisa agerade lockfågel
Hon var ”Lockfågeln” som för snart sextio år sedan skulle lösa det omskrivna Majmordet.
Vi träffar Inga-Lisa Bengtsson, 78, och när hon åter kommer i närheten av den plats där mördaren greps säger hon:
– Jag ryser fortfarande när jag tänker på vad som hände den torsdagskvällen 16 november 1961.
Det är inget kvar av Vågmästareplatsen från den tiden. I stället har moderna bostäder vuxit upp här. För den då 21-åriga Inga-Lisa vars efternamn var Blom var det självklart att ställa upp när polisen frågade henne om hon ville vara lockbetet till att försöka få fast den våldtäktsman som härjade i Göteborg. Hon jobbade då som skrivbiträde hos polisen.
– Jag var hemma hos kommissarie Bengt Ohlin och hans hustru när telefonsignalen kom från honom. Ohlins hustru skulle svara och fick försöka att förställa sin röst så att hon lät som en ung kvinna. Det lyckades hon med och det bestämdes om tid och plats. Den kulna höstkvällen var Inga-Lisa tidigt på Vågmästareplatsen. Hon var av förståeliga skäl både spänd och nervös. Inga-Lisa skulle ställas sig på en speciell bussrefug och vänta på mannen.
– Jag tyckte att tiden rann i väg och trodde ett ögonblick att han inte skulle komma. Min första uppgift var att få fram ett namn på honom så snabbt som möjligt. Därefter skulle jag dra av mig min ena handske. Det var tecknet till poliserna runt omkring att komma fram och gripa honom. Plötsligt stod han där bakom mig. Han hade smugit sig på mig och jag blev lite överraskad.
Inga-Lisa Blom såg in i vad hon själv beskriver som en man som i hennes ögon var gammal och bar en gubbhatt.
– Alldagligt utseende och runt 30. Kanske lite missvisande åldersmässigt eftersom jag själv bara var lite över 20. Han tittade ner i marken nästan hela tiden. När jag frågade efter hans namn mumlade han bara ”Svensson” och föreslog att vi skulle ta nästa buss hem till hans mamma som skulle visa lägenheten. Samma tillvägagångsätt som flickorna han våldtagit berättat. Då tog Inga-Lisa Blom av sig den ena handsken och snabb dök poliserna upp och grep honom. Han gjorde inget motstånd utan såg enbart förvånad ut. När det gick upp för Inga-Lisa Blom att mannen var gripen tog hon ett fast tag om lyktstolpen på refugen där hon stod.
– Jag minns att jag hade svårigheter att stå upp. Ben och knän skakade och jag darrade som ett asplöv.
Mannen vars namn var Evert Lindqvist, var en diversearbetare och tvåbarnsfar. När förhörsledaren ställde en fråga om det uppmärksammade ”Maj-mordet” i Marstrand erkände han det också. Vid vallning på Marstrand pekade han omedelbart ut var han gömt hennes kropp. Han berättade i polisförhören att Maj Karlsson försökte fly då han gjorde närmanden. Då ströp han henne. En undersökning visade att Lindqvist var svårt psykiskt sjuk och han spärrades in på ett mentalsjukhus. Han avled för ett par år sedan. För Inga-Lisa Blom började en mediacirkus hon i dag önskat hon sluppit ifrån. Men hon är glad över att hon bidragit till att få fast en av Sveriges farligaste mördare. Hon är egentligen bara missnöjd med en sak.
– Det stod i en av kvällstidningarna att jag var en mullig blondin. Jag som då knappt vägde 52 kg!