Den 19 juni 1976 i Storkyrkan, Stockholm.
Egentligen är det ett underverk att brudparet såg så fräscha ut. Kvällen innan var det fest ända till kvart i tre på natten. Bara minuter senare var den förste åskådaren, Uffe Scherfenberg, på plats efter kortegevägen för att försäkra sig om bra utsikt. På själva bröllopsdagen fick LO-kongressen sändas i svartvitt. Alla färgkameror, totalt 25, användes till bröllopet. I Stockholm rullades gräsmatta ut över asfalten framför Slottet och blommor sattes ut i provisoriska planteringar. Planteringarna länsades senare av souvenirsugna åskådare. Brudgummen bar amiralsuniform och bruden var klädd i en klänning från Dior. Hon bar det klassiska kamédiademet och hade en spetsnäsduk fäst med ett gummiband runt handleden inne i klänningsärmen, för säkerhets skull. Samtidigt, på Gärdet, firade antirojalister på sitt eget vis. Initiativet togs av teatergruppen Pjäslangarna eftersom de ansåg att ”passivt följa med kungahuset är antigemenskap”. Ett särskilt tack får, så här i efterhand, riktas till Björn Lövkvist. Till vardags var han renhållningsarbetare på Söder. Efter alla festligheter såg han till att gatorna rensades från hästbajs.
