De vackra gula löven ligger täta på marken. Sjön speglar försiktigt de puffiga molnen i himlen. Hösten är så vacker och en av mina favoritsätt att njuta av den är att gå runt i äldre parker och trädgårdar!
Jag och Susanna gick förbi Näsby Slott där lövträden höga. Här har det funnits ett slott sedan 1300-talet, men en stor brand slukade det mesta av den gamla byggnaden år 1897. Endast yttermurarna och entrétrappan stod stadigt kvar i den vackra miljön.
Det var tur att paret Dora och Carl Johan Robert Lamm räddade det lilla som fanns kvar när de kom hit i slutet på 1800-talet. Carl Johan var själv byggnadsingenjör och uppfinnare, och han anade hur slottet kunde byggas upp. Med hjälp av 1600-talsritningar från Nicodemus Tessin, som även ritat stora slott som Drottningholms slott, kunde bygget börja. Nu skulle det dessutom få en modern tappning som speglade deras nutid!
Och visst ser man tydligt de hundraåriga spåren.Vi hade tagit oss en höstpromenad runt parken, gått genom allén och stått ute vid bryggan. Nu smög vi oss in till slottet för att knacka på dörren. Vanligtvis är det idag mestadels konferenser och bröllop i dessa salar, men visst borde här finnas ett bord för två? Vi hade tur och slottsalongen öppnade sig framför oss. Vi fick sitta med en kopp te i händerna och blicka ut i trädgården genom de gamla fönstren. Snacka om höstmys!
Bredvid mig stod en stenskulptur av en kvinna i draperat tyg. Vi gissade att den kom från sent 1800-tal, tidigt 1900-tal gissade med tanke på den dåvarande art nouveau-stilen som var så populär (och som jag älskar). Mycket riktigt! Det visade sig att det här måste var en av skulpturerna som de konstintresserade Dora och Carl Johan tog med sig till sitt hem när de flyttade in i det renoverade slottet.
Slott viskar alltid om sina tidigare liv. Väggarna vet så mycket. Dora och Carl Johan hade sex barn tillsammans. Stora fester pågick på slottet, ibland med kända konstnärer som Anders Zorn, Carl Milles och Bruno Liljefors som gäster. Några av deras verk finns fortfarande kvar att se på slottet.
Spökliga spår sägs också finnas kvar. Självaste hotelldirektören Pernilla Clemens von Döbeln ska ha varit med om ett och annat oförklarligt spratt här inne. Som den kvällen när hon åkte till hotellet för att låna porslin till nyårsafton. Då hörde hon hur en stor fest höll på i stora salen. Raskt öppnade hon dörrarna och allting blev tyst. Inte ett spår av fest syntes. Kanske var det en av Dora och Carl Johans fester som fortfarande ekade i salen? En med konstnärsfolk och champagne.
Idag går det att bo på här eller bara ta sig ett besök i restaurangen. De flesta besökarna är från företag eller här för bröllop. Men de ska ha fantastisk afternoon tea på vissa söndagar, så det får jag passa på att gå på snart. Vem vill inte mysa på ett slott, bland historia och gamla spöken?
