Då Jan Johansson avled i en trafik-olycka den 9 november 1968 var han endast 37 år gammal. Men han hade redan hunnit skriva in sig i musikhistorien som en originell jazzpianist som ständigt korsade genregränserna. I slutet av 1950-talet spelade han med Stan Getz på den legendariska jazzklubben Montmartre i Köpenhamn för att i början av 1960-talet ingå i Arne Domnérus orkester.
Ständigt nyfiken på att korsa gränser gav han 1963 ut klassikern Jazz på svenska som sålt i mer än en halv miljon under åren. Gamla svenska folkmelodier som Visa från Utanmyra fick en ny tondräkt som slog igenom brett i folklagren. Han fortsatte att uforska både rysk och ungersk folkmusik som han tolkade på sitt oefterhärmliga sätt.
Under 1960-talet samarbetade Jan Johansson med artister som Monica Zetterlund och Cornelis Vreeswijk och skrev musik för filmen. Mest uppskattad och lite oväntad var signaturmelodin till Pippi Långstrump (Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa …). En av de musiker som starkt inspirerades av Jan Johanssons musik var Merit Hemmingson. Hon förklarar det stora med hans musik: ”Enkelheten. Och den är ingen lätt sak, det är så lätt att krångla till musik. Och så var han först med att uttolka folkmusiken på ett jazzigt sätt och det fick ju ett enormt genomslag.”