Det slog gnistor om Viveca Lindfors och Georg Rydeberg. Den passion som flammade på vita duken fick bränsle från deras kärleksaffär vid sidan om. Trots att de aldrig gifte sig varade deras heta känslor för varandra livet ut.
En sen kväll 1939 satt Georg Rydeberg tillsammans med skådespelerskan Esther Roeck-Hansen och åt middag på Blancheteatern. De hade tidigare under kvällen spelat mot varandra. Fram till bordet kommer plötsligt en ung, vacker kvinna som säger: ”Tack så mycket för en underbar föreställning i kväll. Jag har varit här tillsammans med en journalist och jag är alldeles överväldigad!” Det är Georg som hon vänder sig till och tar i hand. Esther bevärdigar hon inte med en blick. Kvinnan som var hänförd över Georgs rollprestation hette Viveca Lindfors. Hon var då 19 år gammal och gick sista året på Dramatens scenskola. Under en längre tid hade hon varit förälskad i Georg på avstånd efter att ha sett honom i pjäsen Duo. Han hade flera gånger passerat henne i Dramatens korridorer, men elever och skådespelare fick inte ha något med varandra att göra, så de hade inte ens talat med varandra.
Georg var 32 år gammal och en sedan länge upphöjd aktör på teaterscenen. De stora filmrollerna hade dock inte infunnit sig än, men det var bara en tidsfråga. Efter att Viveca hade lämnat bordet kallade Georg snabbt till sig rockvaktmästaren och bad honom att ta reda på den unga damens namn, telefonnummer och adress. En timme senare ringde telefonen hemma hos Viveca. 10 minuter senare låg de nakna i varandras armar. Detta var början till en eldig kärlekshistoria, som skulle bli mycket omskriven i svensk press.
Viveca skildrade vågat deras kärlek i sina memoarer: ”Vår kärleksaffär var förbjuden, underbar, passionerad och romantisk. Jag brukade vänta på honom nedanför slottet vid den blå timmen då gatlyktorna började glimma i vattnet och det var mörkt nog för att ingen skulle känna igen honom. Utom jag. […] Jag var enbart hans, ville vara enbart hans, hade ingenting emot att vara hans helt och hållet. Jag var ett med honom.”
Georg i sin tur skrev lika varmt om Viveca i sina memoarer: ”Ett litet stycke från sceningången stod nämligen så gott som varje kväll Viveca Lindfors och väntade på mig, och det var just ung kärlek, ung kärlek som hade levat ett stycke tid. Kärlek av det otroliga, fantastiska slag som svårligen låter sig beskrivas. O, så vacker hon var där hon stod, denna Viveca!” Deras förhållande sjöd av sensualitet och attraktion. För Viveca blev Georg den första stora kärleken och hon älskade honom villkorslöst utan gräns. Georgs situation var något mer komplicerad då han var inne på sitt andra äktenskap och hade flera barn. Så trots deras starka kärlek till varandra varade förhållandet inte ens ett år. När Viveca bad honom att välja mellan henne och hustrun gjorde Georg slut. Detta trots att han fortfarande var förälskad i Viveca. Viveca bröt ihop fullständigt och försökte till och med fly landet genom att söka utlandsengagemang, för att försöka glömma Georg, men ödet ville annorlunda. Deras vägar möttes snart igen.
Filmen Tänk, om jag gifter mig med prästen i regi av Ivar Johansson utmanade moralen när den ogifta lärarinnan Eva Örn får ihop det med prästen Ingvar Hagson.
I slutet av 1940 fick de huvudrollerna i Tänk, om jag gifter mig med prästen. Filmen blev en dundersuccé, gjorde Viveca till Sveriges mest uppburna stjärnskott och var Georgs inträdesbiljett till de riktigt stora dramatiska filmrollerna. Under inspelningen som innehöll många erotiska scener gjorde parets passion för varandra avtryck på filmduken. Men bakom kameran satt produktionsledaren Harry Hasso och vaktade, störtförälskad och med äktenskapsplaner för sig själv och Viveca. Och Georg hade nyligen påbörjat en ny relation och planerade för att gifta om sig året därpå. Så det blev ingen fortsättning på deras kärlekshistoria vid det tillfället.
Efter succén tillsammans parades de på nytt ihop 1944 i Appassionata, en film som handlade om ett par som trots starka känslor för varandra inte klarar av att leva tillsammans. Verklighet och dikt flöt ihop och att luften vibrerade mellan Viveca och Georg framför kameran var ingen tillfällighet. Även denna film blev en stor succé, så också utomlands. I Danmark lär den ha gått fem gånger om dagen i nio månader på den största biografen i Köpenhamn. Georg har i efterhand berättat att han under filminspelningen insett att han fortfarande älskade Viveca, och förmodligen kände Viveca detsamma. Hon har berättat att hon många år efter relationen med Georg brukade köpa hans favoritkonjak för att ha att lukta på. Bara doften väckte alla sensuella minnen till liv. Som gamla var de båda fortfarande eniga om att det var något alldeles speciellt med deras relation, trots att de hade många förhållanden under sitt liv och var gifta flera gånger på var sitt håll. Det blev dock aldrig så att de gifte sig med varandra.
Filmaffisch för Hollywoodfilmen Don Juans äventyr från 1948 med Errol Flynn och Viveca Lindfors.
Efter filminspelningen 1944 skildes deras vägar. För Viveca väntade en karriär i Hollywood. Georg fortsatte att axla stora dramatiska roller. Det dröjde lång tid innan de sågs igen, men i slutet av 1950-talet var Viveca tillbaka i Sverige för ett kort besök. De var då båda gifta, men den gamla kärleken blossade upp och de delade en natt tillsammans. ”Din själ möter min”, sa Georg till Viveca och hon grät glädjetårar. På något sätt blev detta ett avslut på det som de påbörjat så många år innan. 1976 fick svenska folket se dem glänsa i TV-rutan i serien De lyckligt lottade. Men det var i TV-programmet Här är ditt liv den 19 februari 1983 som de flesta minns dem tillsammans på ålderns höst. Programmet handlade om Viveca och Georg var där som gäst eftersom han hade haft en så stor betydelse i hennes liv. Där talar de öppet om den relation de haft till varandra och Georg tar Viveca i hand och säger att han tycker att de ska låta de gamla lågorna sluta flamma och i stället se framåt och börja på ett nytt kapitel. Innan Georg går ut från TV-studion bestämmer de sig för att träffas i Stockholm under tiden Viveca är kvar i Sverige. Men tre dagar senare är Georg död. De sågs aldrig mer.
Källor: Viveca Lindfors (1978): Viveka … Viveca …, Georg Rydeberg (1970): Ridån går alltid ner.