Agnes Sandström föddes 1887 i byn Kopparberg i Närke. Hon överlevde Titanic-katastrofen 1912. Läs Nalle Elfqvists gripande berättelse om hennes liv och den dramatiska natten när det ”osänkbara fartyget” gick till botten.
Titanic-katastrofen inträffade natten till den 15 april 1912. Agnes Sandström (1887–1985) lyckades få med sig sina båda döttrar i livbåt nummer 13. Minstingen Beatrice, 1,5 år, bar hon i famnen medan 4-åriga Marguerite (Margit) hängde henne i kjolen. Mindre än en timme senare försvann Titanic ner i djupet och drog med sig 1 495 av de 2 207 personer som fanns ombord.
Sedan dröjde det ytterligare någon timme innan ångaren Carpathia uppenbarade sig som en räddande ängel. Sammanlagt var det 712 passagerare som överlevde denna iskalla natt ute på Atlanten. I en radioinspelning vi lånat av Lena Dahlkvist i Närkesberg berättar Agnes om dramat: ”En äldre dam från Stockholm hade hört att vi skulle vaccineras. Och hon var rädd för det. När vi knackade på hennes hytt öppnade hon inte. Så hon dränktes därinne.” Om detta visste man ingenting hemma i Sydnärke. Så något större samtalsämne blev aldrig Titanic dagen efter olyckan, den 16 april, då det var stor marknad inne i Askersund. Ty ingen hade ju hört något.
Men för syskon och släktingar i hembygden berättade sedan Agnes ofta om detta drama. När hon förlamad av skräck satt med döttrarna i livbåten och såg Titanic ställa sig rätt upp mot natthimlen, varefter skeppet sjönk ner i djupet med hela sin längd. Fast värre var det med alla hemska ångestskrik från passagerare som lämnats kvar att dö uppe på däck. Överfyllda livbåt nummer 13 låg djupt i det kalla vattnet och med många simmande människor alldeles intill, panikslagna, som gjorde vad de kunde för att rädda sig upp i båten. ”Så roddarna tvingades freda både sig själva och oss genom att slå dem med årorna”, berättade Agnes. Grymt men nödvändigt, för att de inte själva skulle hamna i vattnet. I charmiga Kopparberg bodde Agnes under sina första tretton år. En by hon aldrig glömde, trots att hon som gift kom att hamna i fjärran San Francisco. En stad som familjen sedan lämnade åt sitt öde hösten 1912, rejält stukade efter olyckan.
Istället kom det att bli åtskilliga besök hemma i Närkesberg hos systern Agda på gården Berg. Där satt Agnes och virkade den ena spetsen efter den andra. Men även Borensberg fick sitt, där Agnes länge drev Café Centrum. Det var år 1883 som familjen Bengtsson flyttade från småländska Pjätteryd till byn Kopparberg i Närke. Familjen bestod av bonden Bengt Bengtsson, hustrun Matilda och deras fem barn: Agda, Alma, Hedvig, Bengt och Gustaf.
Bengt var brukare hos gårdens ägare Skyllbergs bruk och hade många djur i lagården. På fjorton år gick familjen Bengtsson från fem till tolv ungar, där den andra kullen kom att heta Edit, Carl, Agnes, Sven, Hjalmar och Carl. En liten gosse dog dessvärre redan som spädbarn. Carl var nummer tolv och fick tilläggsnamnet Tolf. Precis som Karl den tolfte, som blev kung 1697, exakt tvåhundra år innan sladdbarnet Carl Vilhelm Tolf föddes. Levnadsglada Agnes Charlotta kom till världen den 8 november 1887 som åttonde barn hos familjen Bengtsson. Efter att Agnes och familjen lämnat Kopparberg år 1900, gifte hon sig snart med Hjalmar Sandström och de bosatte sig 1908 i San Francisco med adress 281 Richland Avenue. Och med tiden fick de döttrarna Marguerite och Beatrice. Efter Titanic-katastrofen kom ytterligare tre barn: Bengt, Lars-Magnus och Ingrid.
I början av 1912 var Agnes med sina två äldsta barn på besök i Sverige hos föräldrarna i Hultsjö i Småland. Sedan väntade återresan med Titanic där hon i hytten fick sällskap av Elna Ström med dottern Selma, som likt Agnes varit på besök hos sina föräldrar. Egentligen skulle de redan ha varit på väg hem till maken Wilhelm i Indiana. Men då Selma råkat skålla sig på hett vatten blev resan uppskjuten och de tvingades istället ta Titanic.
På natten den 14 april blev det oro i hytterna efter kollisionen med isberget, varför Agnes begav sig upp på däck med båda barnen. Elna Ström och dottern Selma hängde på. Dessvärre tappade de bort Ströms i det allmänna kaos som rådde och såg dem aldrig mer. Familjen Sandström fortsatte efter katastrofen sin livsresa så gott det gick, ständigt med den hemska Titanic närvarande. Marguerite gick bort 1963 och Beatrice 1994. Agnes var 98 år gammal när hon lämnade jordelivet 1985. Nu har många år gått sedan Agnes upplevde sin barn- och ungdom på gården i Kopparberg. Idag är det Mia Jameson som är ägare. Mias farfar och farmor, James och Kersti, köpte gården 1939 när det låg ett brännande krigshot i luften. Med tanke på att James drev ett slakteri i Norrköping ville man ha en plats där man kunde känna sig mer säker. I lagården fanns det mjölkkor med kalvar, en häst, grisar och höns. Och i huset bodde en lantbrukskunnig familj anställd av slaktaren själv. Och James visste ju hur en slaktkniv skulle hanteras.
Långt senare besökte Agnes gården. Och för James och Kersti kunde hon berätta i vilket rum hon kom till världen den 8 november 1887. Det var i kammaren på nedre botten. Och under en senare renovering såg Mia till att spara en bit av den 1800-tals tapet som då fortfarande satt på väggarna.
– Det här måste ha varit det första hon såg i livet, säger Mia och visar upp tapetsnutten. I Kårberg, bara några mil från Agnes Sandströms Kopparberg, bodde Hans Linus Eklund som också var med på Titanic. För den 16-årige Hans tog livet slut på Atlanten. Han följde Titanic i djupet.
Tredje största gruppen var svenskar
Efter engelska och amerikanska medborgare var svenskar den största gruppen på Titanic. Det var 123 svenskar ombord, 89 drunk-nade och 34 överlevde. Den sista överlevande som kunde ha något eget minne av katastrofen var Lillian Asplund, född i Worcester, Massachusetts, som var fem år när båten gick under 1912. Hon miste sin far och tre bröder varav en tvillingbror. Lillian Asplund avled 2006.