Barbacka. Gullan och Alva sitter säkert utan sadel.
Slitsamt. Min svärmor Klara Karlsson och hennes kollega Margit jobbade hos prästen i Tolg i Småland. De fick stå vid sjön och tvätta mattor oavsett årstid. På vintern måste de hugga hål i isen för att skölja tvätten. Bilden är tagen 1939. Den andra visar min syster Gullan och kusinen Alva Svärd på hästryggen i Hornaryd samma år.
Inskickat av Rune Isaksson, Rottne.
Vill du turista i Sverige? Då får du inte missa att stanna vid Varberg, om man ska lita på detta filmklipp från år 1965. Här finns både marknader, konst och nakenbad.
Jag hade turen att få berätta om min familj, min släkt och deras klenoder i det senaste numret av Släkthistoria! Hur fantastiskt är inte det?
Mammas, morfars och gammelfarfars grejer har alltid varit som små skatter för mig. Jag minns hur jag som liten flicka fick hålla i ett armband som min mamma hade fått som liten. Det såg ut att vara i guld där det låg i min knubbiga hand och på det stod hennes namn inristad. Det var en saga i sig.
Jag minns förlovningsringar i byrålådan, kärleksbrev som jag aldrig fick läsa, gamla dagböcker och fotografier. Från en tavla i vardagsrummet hängde foton på mammas lillebror Sonny. När han som barn stod vid cykeln, när han hade gigantiska glasögon på ett skolkort, när han lutade sig emot mamma, när han hade sin flickvän i knät en sommardag. De sista fotografierna som togs innan leukemi tog hans liv. Han hann knappt bli vuxen. Men livet är fångat i dessa minnen. Det gör att jag kan möta hans blick och lära känna honom trots att vi aldrig fick ses. Precis som min gammelfarfar, gammelfarmor och morfar som jag aldrig hann träffa.
Min gammelfarfar Woldmar Serrander.
De svartvita fotografierna av min gammelfarfar är tagna för över 100 år sedan. I Släkthistoria möter vi honom, han som seglade trots olyckan. En stilig karl som finurligt ser in i kameran. Dragen i hans ansikte kan jag upptäcka hos mina bröder och hos mig själv. Utan fotografierna skulle han bara vara ett namn, en underskrift på något vykort. Men med bilderna som han tog, berättelserna som han återgav på baksidan och de ting jag har av honom så lever han kvar med oss.
I Släkthistoria berättar jag mer om vad jag har hittat i min byrålåda. Om gammelfarfars äventyr, om sekelskiftets maskerader och om dansen på Nalen. Här finns några av mina käraste ting, från några av mina käraste personer. Personer som jag aldrig fick träffa, men som alla har påverkat vem jag är idag.
Annie Serrander, min gammelfarmor. Läs mer om henne i Släkthistoria.
Se hovslagaren Axel Qvist i sin verkstad!
Detta reportage från år 1932 fångade det gamla hantverket på Södermalm i Stockholm, ett år innan dessa kvarter från 1600-, och 1700-talet revs.
Finklädda. Mina föräldrar arrenderade Haggårdens lantbruk som ligger i Kinne-Kleva socken i Kinnekulle. Jag var sju år 1937 när bilden togs av min fars kusin Ivar Söderkvist som var fotograf. Det kändes högtidligt, han ställde upp ett stativ med en låda med ett svart skynke över. Jag trivdes bra på Haggården. Där låg ett kalkbruk med många arbetare och jag lekte med deras barn. Vintertid fanns det härliga skid- och kälkbackar och vi åkte mycket spark.
Ryckte in. Mor och morbror mjölkar korna mitt under bröllopet.
Den andra bilden är från 1927. Min mor och morbror fick ta hand om mjölkningen när min moster Elsa gifte sig med Gustav Andersson. Bröllopet stod vid gården Lunnabo i Håle-Täng som var mina morföräldrars hem. Trots detta måste korna mjölkas, så det var bara att byta om från finkläder till ladugårdskläder.
Inskickat av Astrid Svensson, Grästorp.
I dag är det självklart att taxiförare får körningar via telefon. Men i början av 50-talet, då denna bild togs, var kommunikationsradio något nytt. Dessförinnan fick förarna stanna vid en telefon och ringa sin central för att få uppdrag. Denna nymodighet gillades dock inte av alla förare.
Kasta handspriten. Jakten på sjukdomsframkallande bakterier har varit framgångsrik genom åren. Sjukdom efter sjukdom har fått stryka på foten och vi lever ett allt friskare liv. Men säg det som inte har en baksida. I ivern att bli friskare har vi under många år varit för ambitiösa och skrubbat lite väl mycket. När gamla sjukdomar försvunnit har nya kommit till, främst olika former av allergier. För att inte tala om nygamla bakterier som blivit resistenta då vi hävt i oss antibiotika som om det vore morgonvälling.
Nu har forskningen alltmer börjat se oss människor som ett universum fyllt av miljarder små liv som helst bör leva i harmoni. Balansen mellan de monster, oupptäckliga för ögat, som ryms inom oss är livsviktig för att vi ska må bra.
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi, säger till SVT att ju tidigare i livet vi utsätts för bakterier, desto färre allergier riskerar vi att drabbas av. Även andra forskare slår fast att lite skit inte skadar. Göteborgs universitet undersökte 1 000 barn och fann att det var nästan hälften så stor risk att drabbas av allergier om man använde diskborste som när familjen hade diskmaskin. Diskborsten dödar inte bakterier lika kliniskt som en diskmaskin.
Agnes Wold understryker att det är viktigt att människor byter bakterier med varandra hela livet och kastar handspriten.
– Den är vår tids vigvatten. Man tror att det hjälper mot allt, men det är bara magiskt tänkande. Handspriten hör bara hemma inom sjukvården.
Summa summarum så har lite skit under naglarna aldrig skadat någon. Tvärtom.
”Stark som en elefant, smidig som en panter, skön som en Venus, snabb som en svala och bekväm som en länstol.”
Vilken Volvo vill du ha? Se svenska, amerikanska och norska reklamer från 1950-60-talet om Volvo Amazon!
Välkommen till Minnenas Journals månadskalender. Här får du en nostalgisk almanacka som du kan skriva ut och sätta upp!
ut i det gröna. Äntligen tillåter vädret utflykter i naturen. Ett uppspelt gäng har i april 1956 packat matsäck och tagit bilen för att njuta av våren.
Från vänster Anne-Sofie, Inger och Elisabeth Abrahamsson samt Birgitta, Gunilla och Gun-Britt Ingemarsson.
Nu flyger vi. De skrattande påskkäringarna använder en stengärdesgård som startramp. Flickorna är förevigade i Ekesgärdet i Västergötland i början av 50-talet. Påsken är nog tidig eftersom snö fortfarande ligger kvar.
Inskickat av Gun-Britt Persson.
Påskfin kvartett. Mainy Norling, Kerstin Hall och Karin Hall har kaffepannorna med sig. Vanja Norling längst till höger får säkert smaka av dem. Detta är påsken 1954 i Gammelby i Västmanland.
Inskickat av Kerstin Nyman.
Ung påskkäring. Treåriga Anna-Karin har fångat katten så nu fattas bara kvasten innan det är dags att flyga till Blåkulla. Hunden Bonnie ser skeptisk ut. Bilden är från Brönnestad i Skåne 1978.
Inskickat av Ann-Britt Ahlgren, Klagstorp.
Här poserar jag som påskkäring med både höna och kanin, omkring 1948.
Inskickat av Rune Isaksson, Rottne.
Egentillverkad kvast. Gull-Britt Karlsson och kompisen Gull-Britt Ahlberg har klätt ut sig till påskkäringar inför en maskerad i Älmhult i Småland 1977. Kvasten av björkris har de bundit själva.
Inskickat av Gull-Britt Karlsson.
Roligt påskpar. Storasyster Ingrid Johansson som påskkäring och lillasyster Ing-Marie Johansson som påskgubbe, bägge i väldigt leriga gummistövlar. Fotot är från Ekenäs i Dalsland 1963.
Inskickat av Ing-Marie Johansson.
Nu bär det av. Marie Gustavsson från Björkvik i Sörmland har hittat sin kvast. Med vårskor i mocka är hon flygfärdig. Året är 1969.
Inskickat av Roland Gustavsson.
April, april din dumma sill!
Se aprilskämtet där Olle Björklund, Per Edvin Fälting och Yngve Gamlin spelar tittarna ett spratt år 1961. Vad var det egentligen man hittade i Vasaskeppets gömmor?
Bilden på den unga kvinnan som målar ägg är från 1940-talet. Att måla och äta ägg vid påsk är en gammal tradition i många europeiska länder. I Sverige lär konsumtionen på påskafton vara uppåt sex miljoner ägg i timmen – så det finns en del att måla …
Påsktider! Foto: Sjöberg Bildbyrå.
Påsken är här! Det är dags för must, ägg, lax och sill! Men vad ska man äta till efterrätt när man har blivit trött på allt påskgodis?
Vad sägs om en kitschig påsktårta direkt från 1950-talet?
Recept:
3 dl sötmandel eller hasselnötskärnor
4 dl florsocker
1 msk potatismjöl
5 äggvitor
Garnering:
2 dl vispgrädde
1 burk persikohalvor
Gör så här:
Mal mandeln eller hasselnötskärnorna, de behöver inte skållas innan. Blanda det tillsammans med florsockret och potatismjölet. Vispa äggvitorna till hårt skum och blanda ner i smeten. Bred ut 1/3 av smeten i en väl smord stekpanna. Grädda botten i svag ugnsvärme, 175 grader, tills den har fått en ljusgul färg. Stjälp sedan upp det på ett plant underlag och låt den kallna. Grädda tre bottnar och lägg ihop de med grädde mellan. Garnera med vispad grädde och persikohalvor.
Vipps, så har du en påsktårta med det lilla äggstra!
Välkommen till påskfirandet år 1934!
Till Åre kommer glada skidåkare för att åka i backarna, och självaste påskkärringen är på besök med nyheter från Blåkulla till Kurt Björkvall.
Kvinnor ansågs stå i förbund med djävulen och avrättades i hundratal under 1600-talets häxprocesser. Påskkärringen är en del av vår kvinnohistoria.
Påskkäring är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på kvast till Blåkulla på skärtorsdagen för att sedan återvända på påskdagen.
Under medeltiden ansåg kyrkan att trolldom och folklig vidskepelse var kätteri. Alla medel skulle användas för att bestraffa dem som var skyldiga.
Idén med påskkärringar anses komma från 1600-talets häxprocesser. På 1660- och 1670-talen var häxprocesserna som värst i Sverige och hundratals människor avrättades efter att de anklagats för att ha åkt till djävulens gästabud. Gästabudet hölls i en praktfull gård på en plats som ofta kallades för Blåkulla.
Häxornas resor till Blåkulla eller Häcklefjäll var från början förknippade med dymmelonsdagen. För att resa dit använde sig påskkärringarna av tråg, käppar, kvastar, hötjugor, kalvskinn, får, getter, kor och tjurar. Innan påskkärringarna for iväg skulle deras farkost smörjas. Detta gjordes genom att de tog vägen genom skorstenen i det hus där de bodde med orden: ”far nu upp och ned och ända till helvetet” och sedan bar det iväg.
Med på resan var mjölkharen, som också hette bjäran eller puken. Det var ett väsen som hade till uppgift att tjuvmjölka andras kor. Under resans gång ansågs det att påskkärringarna mellanlandade i något kyrktorn. När de anlände till Blåkulla väntade djävulen på dem.
För att inte någon hemma skulle misstänka att påskkärringen var borta hade hon tillverkat en docka av halm och lagt i sin säng. Det fanns inte någon som kunde se skillnad på den riktiga varelsen och dockan. Påskkärringen kunde även blåsa upp sina kläder så att det såg ut som att en riktig människa befann sig i dem.
De säkraste sätten att skydda sig mot påskkärringarna var stål och Guds ord. På påskdagen återkom påskkärringarna från sina resor till Blåkulla samma väg som de tog när de reste dit.
För att skrämma iväg häxorna tände människor eldar och sköt med gevär. Något som lever kvar än i dag i form av valborgsmässobål eller majbrasor och påsksmällare.
Tidig medeltid
Bra tid för häxorna. Kvinnor som kallades häxor uppfattades som födda med sin förmåga. Även om de inte accepterads av den kristna kyrkan ansågs de vara oskyldiga.
1233
Häxjakterna blev alltmer intensiva. Påven Gregorius IX:s bulla klargjorde kyrkans ställningstagande mot dem som antogs ha samröre med djävulen.
1484
Häxbränning
Brännandet ökade. Efter påven Innocentius VIII:s tillåtelse ökade brännandet av häxeridömda.
1489
Förödande skrift. Malleus maleficarum, Häxhammaren, en handbok för dem som var engagerade i häxjakten, kom ut. Följden blev förödande. Kyrkofurstarna i Europa rensade pliktskyldigt sina stift från djävulens anhang.
1600-talet
Häxprocesser i Sverige. Stockholm, Ångermanland, Medelpad och Dalarna hade alla sina häxprocesser.
1779
Lugnt igen. Svensk lagstiftning tog bort dödsstraffet för häxeri.
Minnenas Journal har påskspanat i gamla bildarkiv och kan konstatera att påsken verkade gladare förr. Dags att göra något åt!
Monica Zetterlund firar påsk på 60-talet.
Skådisen Gaby Stenberg påskpyntar 1941.
Lennart Hellsing och Yvonne Lombard klär riset på 60-talet.
Nils
Poppe gillade löskokt.
Alice Babs med dottern Lillba firar påsk 1952.
Sickan Carlsson glittrar ikapp med påskägget.
I dag ligger de som välskötta små gröna oaser runt om i våra städer. Men när koloniträdgårdarna kom i slutet av 1800-talet var de först och främst en odlingslott för att dryga ut den fattiga kosten.
Vårstädning på lotten. Britta Nordin och hennes man Åke vårstädar i sin koloniträdgård i Bergshamra i april 1952. I bakgrunden syns droskägaren Axel Grevillius, far till Britta.
En av de största folkomflyttningarna i Sverige ägde rum i slutet av 1800-talet. Efter jordreformer och befolkningsexplosion flyttade unga flickor och pojkar utan försörjning på landsbygden in till städerna i massor. Nya stadsdelar växte fram, många händer behövdes i de nya fabrikerna. Familjer med fem, sex barn trängde ihop sig i små fuktiga och dragiga enrumslägenheter, ofta med utedass på gården.
Under denna period växte koloniområdena i Sverige fram. Malmö Planterings- och Försköningsförening anlade de första lotterna redan 1895 vid Pildammarna. Snickarglädjen släpptes loss på små verandor, runt fönster och taknockar enligt tidens smak. Arbetarbefolkningen fick möjlighet att komma ut med familjen i friska luften, odla sin egen mat och vila efter fabriksarbetet. På kvällen gick man hem till lägenheten med korgar fulla av bär, frukt och grönsaker.
Lantlig idyll i storstaden. En familj i början av 1900-talet i sin koloniträdgård i Erikdalslunden på Södermalm i Stockholm.
Idén kom från Tyskland och 1916 hade rörelsen spritt sig till 37 svenska städer. Både partier till höger och vänster använde kolonirörelsen i sin valpropaganda. I den danades friska, medvetna och hälsosamma kolonister som samarbetade med varandra och förädlade sina goda inre egenskaper när de byggde stugor och odlade. Ett slags idealsamhälle i miniatyr.
Under första världskriget var livsmedelsbristen stor och med hjälp av sin kolonilott kunde man försörja sin familj med näringsrik och mättande mat. Till en början fick man bara odla nyttoväxter som potatis, grönsaker, bär och frukt.
Anna Lindhagen var en stark förespråkare för kolonirörelsen med ett stort intresse för natur, politik, kultur och social rättvisa. Hon kom från en högborgerlig familj men var varmt engagerad i arbetarrörelsen. 1906 skapade hon Föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm.
Tillsammans med Anna Åbergsson arbetade hon hårt för att kolonirörelsen skulle spridas över Sverige. Anna Åbergsson, också hon med högborgerlig bakgrund, såg även till att kolonisterna fick bättre villkor i sina arrendekontrakt för trygghetens skull. I koloniområdet Eriksdalslunden i Stockholm har kvinnorna var sin gång uppkallad efter sig.
Har du också fett hår? Se vad Ted Gärdestad använde!
Den här schamporeklamen visades år 1978.
Eggande kost. Nils Poppe, som blev 92 år, förstod också hur viktigt det var att äta ägg för att bli gammal.
Rått sig själv. Europas äldsta kvinna, Emma Morano, fyllde nyligen 115 år och avslöjade sina knep för världspressen: ”Jag har ätit tre råa ägg varje dag sedan tonåren. Doktorn ordinerade mig det för att motverka blodbrist.”
Forskarna tror dock att generna spelar en betydligt större roll än äggen. Emma, som skilde sig 1938 från ett olyckligt äktenskap, tror dock, förutom på äggen, att det faktum att ingen man styrt över hennes liv sedan dess är en stor förklaring till att hon så länge orkat hålla sig vid liv.
Skojigt. Det var en rolig tid när man fick klä ut sig till påskkäringar och gå runt till grannarna med sina korgar. När man kom hem var det både slantar och godis i dem. Dessa påskkäringar fotograferades 1962.
Inskickat av Inga-Lill Persson, Torestorp.
Fullt utrustade. Äkta häxor med sotade kinder, kvast och kaffepanna.
Bra glid. Här får Maj-Lis Hansson besök av påskhäxorna Gudrun Andersson och Birgit Björkman innan de flyger i väg till Blåkulla. Fotot är taget på 40-talet. De bor i Orrnäs, Rossön, i nordvästra Ångermanland. Vid påsktid var det ofta skarsnö och då åkte de spark och var utklädda. Huj vad det gick!
Inskickat av Kajsa Lindgren, Sandviken.
Lycklig landning efter flygturen
Hemma igen. Kerstin Landberg har kommit tillbaka från Blåkulla. Bilden är tagen i Astranna Flo i Grästorp i Västergötland. Det är påsken 1953.
Inskickat av Kerstin Andersson, Nossebro.
Nu flyger vi. Påsken 1970 var påskkäringarna och tillika kusinerna Kjell Andersson och Marianne Jonsson på väg till Blåkulla. De startade i Vimmerby respektive Pelarne.
Inskickat av Inger Jonsson, Mariannelund.
Var det någonsin lätt att vara 14 år?
I Fjortonårslandet får vi följa Micke Åström och hans kamrater som bor i Stockholm. Här kretsar livet kring skateboards, punkband, teater och rock. Se det tidiga ungdomslivet år 1979!
