I veckan var jag på besök på Moderna Museet i Stockholm. Nu finns nämligen Louise Bourgeois utställning I have been to hell and back här!

Louise var en makalös kvinna. Hon föddes år 1911 och levde i nästan 100 år. På utställningen så får man möta hennes barndom, känslor och reflektioner genom livet. Det kändes som att man fick lära känna henne när man gick runt på utställningen. Både som den lilla flickan som hon en gång var och som den starka kvinna som hon sedan blev.

Utanför Moderna Museets entré får man se Louise jättelika spindelskulptur Maman som har ställts ut världen över. Den kan tyckas skrämmande först, men precis som många av hennes verk har den en annan sida. Spindeln är hennes avbild av moderskapet. Spindeln bär och skyddar sina barn, och precis som Louise egen mor är hon tålmodig och kreativ.

Under hela sitt liv har Louise arbetat för att kvinnan ska ses som ett subjekt istället för ett objekt, och det känns när man ser vad hon har skapat. Öppna råa känslor som känns väldigt närvarande trots att hon gjorde dom för många år sedan. 

Louise skapade och arbetade med konst i många decennium men hennes internationella genombrott när hon var i 71 års ålder, år 1982. Att få se den idag känns otroligt häftigt. Hon använder uttryck som känns väldigt moderna trots att visa verk är över 80 år gamla.

Efter utställning blev det soppa med mina vänner. Det var en fantastiskt trevlig dag! Så om du drar runt Stockholm i vår missa inte att kika på utställningen, innan det försvinner den 17 maj.

Farligt experiment. På 50-talet var sista april-helgen en av årets absoluta höjdpunkter. Då inhandlade vi stora förråd av bomber, främst 7-öres och 12-öres, som sedan smälldes med tvinnad stubin i lerhögar och liknande roligheter. Modellflygplanet som lyfter på bilden är en Mig 15. Det flögs till vardags med en liten reamotor av märket Jetex Minijet. Den här dagen till ära hade det i stället försetts med en fyrverkeriraket för att få extra skjuts. Nils Eric, som kastar i väg planet, har knappt hunnit reagera, knappast heller Håkan som står bakom. Det har däremot katten som blixtsnabbt flyr under bastun till höger. Mindre än en sekund senare exploderade raketen och i ett regn av balsaträ och Japanpapper störtade planet brinnande mot marken. Det hela var ytterst spektakulärt. Jag minns att Nils Eric var alldeles svartbränd om handen efteråt.
Inskickat av Anders Ericson, Krokom. 

Jubileum. I år är det 150 år sedan prins Eugen föddes och detta uppmärksammar Waldemarsudde med en stor jubileums­utställning. Konsten står i centrum och målarprinsens verk visas i kronologisk ordning i salarna. Tack vare inlåning har man även fått med målningar som aldrig tidigare visats offentligt. Prinsen var förutom konstnär och konstsamlare även formgivare – förutom den klassiska Waldemarsuddekrukan visas stolar, smycken och vaser. Han var en sällskapsmänniska som gärna ställde till med middagar och fester i sitt hem med dåtidens kulturpersonligheter. I en sal har man återskapat festen 1905 då Waldemarsudde invigdes som Eugens bostad. Han bodde där till sin bortgång 1947. Året efter blev hans hem ett museum.
I samband med utställningen publiceras en ny bok om prinsens liv och Waldemarsudde.

Landskapsmålare. Prins Eugen med koncentrerad blick vid staffliet.

Naturalistiskt. Oljemålningen Våren från 1891 räknas som hans publika genombrott.

Bilträff. Det är min syster Lizzy Nilsson som halvligger på Saabens motorhuv. Platsen är Väse i Värmland och året 1960. Den andra bilden visar våra glada barn vid gränsen till Norge. Det var 1975 och vi åkte dit för att köpa mjöl, socker och margarin.
Inskickat av Marianne Karlberg, Forshaga.

Spännande. Syskonen Rosemarie, Mikael och Jerry vid gränsen.

Besök vår webbshop

År 1959 ansågs kylarprydnader vara en fara i trafiken. Se när polisen beskriver det nya förbudet mot de livsfarliga huvkråkorna, i ett klipp från år 1960.

Vill du se mer bilnostalgi?

Missa inte:

Raggare och poliser!

Minns du trafikreglerna?

Volvo, volvo, volvo!

Webbshoppen – fullproppad med nostalgi!

Sveriges internationellt mest kända konstnär heter varken Anders Zorn eller Carl Larsson – det är Gustaf Tenggren. Han var med och skapade Disneys stora mästerverk på 30-talet och hans illustrerade sagoböcker har sålts i miljoner.

Gustaf Tenggren föddes 1896 i Magra socken i Västergötland. När han var två år flyttade familjen till Gårda i utkanten av Göteborg. Förhållandena var fattiga och fembarnsfamiljen fick trängas i en enrummare. Pappan Aron var dekorationsmålare och mamman Augusta stickade trikåer åt en textilfabrik.

Gustaf var bara fyra år när fadern övergav familjen och sökte jobb i USA. Sonen skulle aldrig mer träffa honom. Det blev i stället farfar Johan Teng som kom att inspirera honom. Även Johan hade varit dekorationsmålare och målat allt från klockfodral och linnekistor till predikstolar. Sommarloven tillbringades hos honom. Så här skrev Gustaf många år senare: ”Somrarna var härliga; dem tillbringade jag på landet, hängande min farfar i hälarna. Han var träsnidare och målare, och en fin kamrat för en liten pojke.”

Sagoslottet. Illustration till Bland tomtar och troll 1925. Senare ritade Gustaf Tenggren ett liknande slott till Snövit och de sju dvärgarna.

Gustaf Tenggrens konstnärliga talang upptäcktes tidigt och som 13-åring kunde han börja i Slöjdföreningens skola i Göteborg, där även hans pappa studerat. Efter goda slutbetyg fick han ett stipendium och kom in på Valands målarskola 1914. Redan då hade han sina första uppdrag som tidningstecknare och illustratör.

Anders Zorn var en av Gustaf Tenggrens stora förebilder och han såg också sig själv som konstnär och inte enbart tecknare. En annan förebild var John Bauer som sedan länge illustrerade den populära julbokserien Bland tomtar och troll. 1917, endast 21 år gammal, erbjöds Gustaf Tenggren att efterträda den berömde Bauer sedan denne avsagt sig jobbet. Han kom att göra hela tio årgångar av boken fram till 1926. Uppdragsgivarna ville att han skulle fortsätta i John Bauers stil vilket han också gjorde. Genom sin skicklighet som porträttmålare och kolorist tillförde han också något nytt till böckerna. Han hämtade inspiration från konsthistorien och behärskade nya konstriktningar som jugend och kubism.

Porträtt av frun. Anna Tenggren målad 1921, då paret flyttat till USA.

Sommaren 1920 emigrerade Gustaf Tenggren med sin fru Anna till USA för att börja ett nytt liv (hon var för övrigt syster till hans gode vän Rudolf Petersson som skapade serien om 91:an Karlsson). De bosatte sig i Cleveland i Ohio där två av hans systrar redan bodde.
Han gjorde sig snabbt känd och skaffade sig många reklam- och illustrationsuppdrag. Redan efter ett halvår fick han göra omslaget till Life, en av de större veckotidningarna i USA. Han fortsatte också att arbeta med Bland tomtar och troll.

1923 bröt paret upp från Cleveland och flyttade till New York, där de största bokförlagen och magasinen fanns. De yrkesmässiga framgångarna växte och Gustaf Tenggren sågs som en av USAs främsta illustratörer både när det gällde reklam och sagoböcker. Han blev rik och berömd, samtidigt som äktenskapet knakade i fogarna. Han lämnade Anna och gifte 1927 om sig med Mollie Fröberg som var dotter till svenska emigranter.

Gustaf Tenggren på auktion
Stockholms Auktionsverk auktionerade i december 2014 ut ett 30-tal verk av Gustaf Tenggren. Ett av dessa var akvarellen Valborgsmässoafton, målad 1916 då han var 20 år. Den såldes för 32 000 kronor.

1936 fick Gustaf Tenggren chansen att pröva något helt nytt. I Hollywood höll Walt Disney på att göra världens första tecknade långfilm i färg, Snövit och de sju dvärgarna efter bröderna Grimms saga. Disney startade en värvningskampanj och satte upp ett rekryteringskontor i New York för att hitta talanger. Han sökte en illustratör som arbetade i europeisk tradition och Gustaf Tenggren erbjöds att bli art director vid den stora filmfabriken som engagerade 400 filmtecknare. Hans uppgift var främst att måla stämningsbilder och inspirera tecknarna. Filmen kom efter premiären i Los Angeles i december 1937 att bli en världssensation och belönades med en Oscar.

Gustaf Tenggren medverkade i fler av Disneys tidiga mästerverk: Pinocchio, Fantasia och Bambi. Oscarbelönade Pinocchio bär i mycket hans prägel då han ansvarade för allt från miljöerna till figurernas klädsel. Geografiskt flyttade han också originalhistorien från Italien till en sydtysk by.
1939 hade Gustaf Tenggren fått nog av Hollywood och lämnade Disneys studio. Senare i livet ville han inte förknippas med åren där, då han tyckte att han fått slita för hårt utan att få uppskattning. Men han tog med sig nyttiga erfarenheter därifrån. Han insåg att hans noggrannhet och realistiska stil var passé och för att hänga med måste han förenkla och förändra sin måleriteknik.

Hemmavid. På 30-talet bodde Gustaf och Mollie i ett hus i Rhinebeck, New York.

Gustaf Tenggren ville ägna sig åt egna projekt. Han var nu så känd att han kunde ge ut en sagoboksserie i eget namn och lanserade därför varumärket The Tenggren Book. 1940 kom den första boken i serien, The Tenggren Mother Goose som blev en stor framgång. Detta blev inledningen till publiceringen av en lång rad storsäljande böcker med hans illustrationer. The Poky Little Puppy (Den nyfikna hundvalpen) kom ut 1942 och hade fram till millennieskiftet sålt i nästan 15 miljoner exemplar. Det är USAs mest sålda illust­rerade barnbok någonsin – och den trycks fortfarande i nya upplagor.

1943 flyttade Gustaf och Mollie Tenggren till det ensligt benägna Dogfish Head i Maine i nordöstra USA. De hade köpt en stor egendom på en udde som man bäst nådde med båt. Naturen påminde om hemlandet och Gustaf ville där skapa sin egen Zorngård, med bostad och ateljé. Av en slump fick de möjlighet att köpa en omfattande samling svenska antikviteter som de kunde möblera sitt nya hem med.

Prestigeuppdrag. 1918 fick Gustaf Tenggren ta över som illustratör för Bland tomtar och troll efter John Bauer.

Under 50-talet gav sig Gustaf Tenggren i kast med mer litterära sagor, bland annat av H C Andersen och brödernas Grimm. Den sista boken blev King Arthur and the knights of the round table (Kung Arthur och riddarna kring runda bordet), en samling med keltiska sägner som kom ut 1962.
Han talade ibland om att återvända till Sverige. Men det blev aldrig av, trots att han på 50-talet besökte Europa.

Minnenas Journal har spanat in 1900-talets kökstrender och upptäckt att inget är nytt under spiskåpan. Dagens moderna kök är inspirerade av Carl Larsson-idyll, äldre tiders lantkök och stramare 50-talsdesign. Följ med på en tidsresa!

I gamla tiderns bondgårdar och torp var köket ett allrum där familjen arbetade, åt, umgicks och sov. Även i städerna kunde köket vara bostadens enda rum. I enkla lägenheter och arbetarbostäder var det under 1800-talet och i början av 1900-talet vanligt att man både åt och lagade mat i köket samtidigt som det fungerade som sovrum.

I den borgerliga stadsvåningen var köket under denna tid främst en arbetsplats för tjänstefolket. Sekelskiftesköken var platsbyggda med profilerade luckor och lister, öppna hyllor och krokar. Köken var ofta små, opraktiska och svårarbetade. En eftersatt arbetsplats för kvinnor.

Vid samma tid blev Carl och Karin Larssons ljusa och luftiga inredningar en ny inspirationskälla för svensk heminredning, men det skulle dröja innan detta fick något större genomslag hos vanligt folk.

Under 20-talet blev köken generellt sett mindre. Ibland kompletterade med ett separat matrum. Fortfarande gällde vedeldade järnspisar och fotogenlampor. Vatten bars ännu in och ut i hinkar och varmvattnet värmdes på spisen. Porslinet förvarades i fristående skänkskåp och maten ställdes i skafferi mot yttervägg, jordkällare eller i isskåp. Bänkarna var låga och avställningsytor saknades ofta helt.

Den samhällsklass som egentligen skulle haft råd att bygga funktionella och praktiska kök var inte intresserad. Den anställde folk som jobbade i köket i stället. Och i arbetarhemmen var köket alltjämt en kombination av kök, matrum och bostadsrum. Ibland också med inneboende.

Under 30-talet byggdes allt fler lägenheter med två eller tre rum med litet kök och matrum. På landsbygden däremot, där 50 procent av befolkningen ännu  bodde, levde fortfarande de äldre köken kvar. Det var i städernas nybyggen de nya planlösningar började dyka upp.

I funktionalismens tidevarv, som sträcker sig ungefär från 20-talet till 70-talet, var köken ofta långsmala och utan fönster. I stället fick man in dagsljuset genom en glasvägg ut mot den övriga lägenheten. Funkisköket hade fiffiga lösningar som till exempel de så kallade redalådorna, glaslådor för förvaring av torrvaror och kryddor som sitter i en egen liten hylla under överskåpen.

Med senfunkisen kom de karaktäristiska sneda överskåpen som är djupare överst och grundare nederst. Dessa skåp, som var vanliga fram till 50-talet, har skjutluckor som löper i ett spår i stommen.

Under mitten av 40-talet utvecklades de svenska standardmåtten för kök och köksinredning som vi till stor del fortfarande använder. De olika funktionerna i köket anpassades för att bespara husmodern, som nu i många fall blev yrkesarbetande, onödiga steg. Under 40-talet fortsatte arkitekterna att rita lägenheter med små kök och ett separat matrum.

Det var egentligen först under 50-talet som köken började hamna i fokus ordentligt. Plötsligt började arkitekterna tänka på kvinnornas arbetsställning. Som en reaktion mot 30-talets små kök skapades den första svenska köksstandarden på 50-talet. Detta innebar bättre arbetsytor, mer ryggvänlig arbetshöjd, kylskåp, överskåp med skjutluckor och rostfria diskbänkar – allt måttat efter husmoderns längd.

Under 60-talet blev köken rymligare och standardlägenheterna större. Tre eller fyra rum och kök på 70–90 kvadratmeter var vanligt. Köket blev nu mer sparsmakat i designen och utformades oftare kvadratiskt med köksdelen i vinkel eller parallellt innanför den vidgade matplatsen vid fönstret. Bänkdiskmaskinen introducerades, den lilla runda modellen började tillverkas 1959.

Under 70-talet började köket på nytt bli ett umgängesrum. Matlagning blev från och med nu en angelägenhet även för män. Hemmafruidealet hade övergivits helt och hållet.
70-talet är det murriga årtiondet vad gäller inredning och också de färgade vitvarornas tid. Golven var ofta rutmönstrade, till en början med olikfärgade plattor av vinylplast eller annat konstmaterial, senare i form av korkmattor eller plastmattor som efterliknade klinkerplattor.

Utvecklingen mot köket som en umgängesform har fortgått fram till i dag. Öppen planlösning med kök och vardagsrum i ett och så kallade köksöar där spisen är placerad och som gör det möjligt att samlas kring spisen är populära lösningar. I och med att vi umgås i köket har det också blivit en viktig statusmarkör. Vi spenderar allt mer pengar på att renovera våra kök och vi slukar kokböcker som aldrig förr. God mat och matlagning har blivit en livsstil.

Gillar du 50-tal? Läs också här

Samlade minnen. Lumpen är något man aldrig glömmer – och framför allt inte muck. För några år sedan bad Armémuseum svenskar som gjort värnplikten att dela med sig av sina minnen och berättelser. Omkring 3 000 personer har sedan dess medverkat i enkäter och intervjuer och skickat in massor av brev, dagböcker, föremål och bilder från början av 1900-talet till 2010, då den allmänna värnplikten i fredstid avskaffades. Ett resultat är utställningen Lumpen – från mönstring till muck som öppnades på Flygvapenmuseum i Linköping i somras. Den sevärda utställningen har nu flyttats till Stockholm.

Gilla oss på Facebook 

Vill du ta en tågtur i 1900-talets Sverige?

Välkommen att stiga på ett ånglok som för dig på en båttur från Sassnitz till Trelleborg och sedan vidare genom Sverige, år 1909.

Fler nostalgiresor?

Missa inte:

Europa runt på 3 månader

Vackra tåg!

Webbshoppen – fullproppad med nostalgi!

Underhållningsprogrammet Estrad är fortfarande lika roligt! Inspelat år 1967 med en lysande Margaretha Krook, Lars Ekborg, Gunwer Bergkvist och Åke Grönberg i spetsen.

Mer humor från förr?

Missa inte:

Magnus och Brasses Humorverkstad!

Hos tandläkaren med Publikfriarna!

Webbshoppen – fullproppad med nostalgi!

I maj kan man få åka med det fantastiska ångloket Prins August, byggt år 1856. Foto: Järnvägsmuseum, Samlingsportalen.se

Det är någonting alldeles magiskt med ånglok. Någonting sagolikt och spännande.

Jag har alltid drömt om att få se när dessa dramatiska jättar tuffar in på perrongen. Så hur glad blev jag inte när jag fick höra att Järnvägsmuseum bjuder in till nostalgikalas. De firar 100 år, så den 23 maj blir det tågturer med ånglok, varietéshow, underhållning och sekelskiftsmarknad. Alla ånglok och trävagnar som man kan åka med är från mitten av 1800-talet och 1900-talets början. Förstå vad häftigt! På plats i Gävle kommer det att säljas hantverk och ting som gick att finna på marknader för 100 år sedan. Och det kommer att bjudas på folkdans, blåsmusik och mycket mer. Det finns till och med chans för kärlekspar att viga sig.

Självklart kommer uppklädda damer och stiliga herrar i sekelskiftskläder att florera runt. Som besökare får man gärna klä upp sig i sin bästa sekelskiftsstass och själv ser jag löjligt mycket fram emot att välja ut hatt, hår och handskar!

Man får åka till Gävle i dessa stiliga kupéer på Årgångståget. Fotografierna visar andra- och tredjeklassvagnen. Foto: Järnvägsmuseum.

Om man vill besöka 100-årsfirandet i Gävle men behöver åka från Stockholm eller Uppsala så finns det ett specialtåg som tuffar dit. Årgångståget har inte ett ånglok men det är ett vackert tåg från 1950-talet. Så resan bakåt i tiden börjar redan när man stiger på, på perrongen. Här kan du köpa biljetter!

Själv kommer jag att ta mig en tur till Independent Kostym så snart som möjligt. I det makalösa kostymförrådet som jag har tipsat om tidigare, hyr man ut kläder från alla olika decennier. Så här finns det definitivt passande sekelskiftskläder! Jag funderar också på att besöka Old Touch för att kika efter en vacker vit spetsklänning och gamla accessoarer.

Om du vill ha mer inspiration, klicka här för en tågtur år 1909.

Vem vill inte florera i fina sekelskiftskläder? Foto: Sjöberg Bildbyrå.

På gården. Här är systrarna Ulla, Gudrun och Ingeborg, födda 1946, 1950 och 1953. De sitter på dieseltanken hemma på gården och kisar mot kvällssolen. Det är den 1 maj 1960 i Östra Karaby i Skåne.
Inskickat av Erik G H Svensson, Marieholm. 

Besök vår webbshop

Efter påsk är det hög tid att börja putsa på segelbåten. Fotot är från ett varv vid Brunnsviken i Stockholm 1944. Isen ligger visserligen ännu på sjön men det är inte många veckor till maj då pärlan ska vara förtöjd vid bryggan, nyfernissad och fin.

På den här moderna strumpfabriken i Borås skapades både silkesstrumpor, yllestrumpor och promenadstrumpor. Möt kvinnorna som arbetade med att göra den populära Eiserstrumpan, år 1935!

I ny dräkt. Här står Laila Nylén från Vårgårda i Västergötland och väntar på en kille. Hon har sin nya virkade ljusblå dräkt på, handväska och uppsatt hår med löshår under – och säkert strumpor med söm.
Inskickat av Laila Palmén, Herrljunga.

Besök vår webbshop

På Skansen i Stockholm är det tradition att varje vår visa upp de nyfödda björnungarna. Mannen i keps är Nils Erik Bærendtz som var chef för Skansen under 70-talet. Mest känd är han nog annars som programledare för TV-frågesporten Kvitt eller dubbelt i slutet av 50-talet.

I slutet av 1930-talet gjorde journalisten Ludvig Lubbe Nordström en 48 dagar lång reportageresa genom Sverige. De lortiga svenska hemmen chockerade både honom och radiolyssnarna. Värst var det i Skåne.

Ludvik Lubbe Nordsröm, en tungviktare inom radiojournalistiken.

I mitten av 1930-talet undersökte Statistiska centralbyrån, i samband med en folkräkning, bostadsförhållandena i landet. Endast 7,9 procent av bostäderna betecknades som ”fullgoda”. Utomlands beskrevs Sverige ändå som ett ideal. Radiotjänst bestämde sig därför för att storsatsa med en radioserie om bostadssituationen i landsbygdens Sverige. Efter att kulturhistorikern Gustaf Näsström tackat nej tillfrågades i stället författaren och journalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström.

Ett klokt val menar Isabella Josefsson, forskare och ständig sekreterare i Ludvig Nordström-sällskapet.
– Ludvig var en väldigt karismatisk person med en kraftig röst som passade bra i radio. Han var mycket intresserad av sociala förhållanden och hade tidigare, med ett reportage om bondesamhället, visat att han var orädd och kunde skapa uppmärksamhet.

På landsbygden hände det att människor och djur delarde bostad.

Den 25 april 1938 hoppade den 120 kilo tunge Lubbe in i Radiotjänsts bil utanför hemmet på Södermalm i Stockholm. Tillsammans med ljudteknikern och chauffören Axel Hedin hade han i uppgift att ”komma åt Sveriges själ” och sammanställa en bild av landet. Resan var väl förberedd. 43 provinsialläkare hade i förväg fått ett stort frågeformulär från Medicinalstyrelsen och i uppgift att visa Lubbe omkring i sina distrikt. Även 27 präster hade kontaktats av Diakonistyrelsen, men dem ville Lubbe inte träffa eftersom han ansåg att ”de visste ingenting om hur folket hade det”.

Första resmålet var Eskilstuna. En av provinsialläkarna mötte Lubbe på Stadshotellet och visade honom omkring i staden bland smuts och dåligt uppvärmda bostäder. I hemmen kände Lubbe dofter av urin, avföring och matos. Avloppen delade ibland brunn med dricksvattnet. Hur mådde egentligen de här människorna, undrade han? Provinsialläkaren var tydlig: ”Sjukdomsfrekvens och dödlighet stå i omvänt förhållande till bostadens beskaffenhet. Det vill alltså säga: ju sämre bostad, desto mer sjukdom och dödlighet.”

Latrintömning var ett slitgöra i Stockholm runt 1900.

Efter husesyn hos statare i Eskilstuna åkte Lubbe och Axel Hedin vidare genom landet. De steg upp tidigt på morgonen och arbetade långt in på natten. Under totalt 48 dagar färdades de 11  000 kilometer land och rike runt. När de den 11 juni 1938 lämnade Knivsta i Sörmland för att återvända till Stockholm hade de besökt 74 platser och intervjuat drygt 300 svenskar. Vart de än kom möttes de av samma sak: lort. Det Ludvig Nordström kallade lort var detsamma som fattigdom, landsbygd och primitivism.

Isabella Josefsson berättar:
– Ludvig var nog både en samhällsdebattör och en samhällsskildrare. Han hade tidigare gjort socialreportage där man kunde uppleva både en skildring av hur folk faktiskt hade det och hans egna utopiska idéer.

Råttor fångades i mängd i Stockholm vid förra sekelskiftet.

Måndagen den 10 oktober 1938 sändes det första av tio radioreportage ur serien Med Ludvig Nordström på husesyn. Radiomediet var då relativt nytt och hade som syfte att både underhålla och bilda befolkningen. Författaren och radiojournalisten Ludvig ”Lubbe” Nordström nöjde sig med det senare under de 40 premiärminuterna. Han beskrev, i vad som kallats det första verkliga socialreportaget i svensk radio, levnadsförhållandena ”från hela det lyckliga Folkhemmet, världens föregångsland!”. Lubbe var förskräckt över vad han sett och förklarade i nationell radio:
”Jag fick se, vad jag icke trott. Lort-Sverige. Och då avser jag icke bara kroppslig lort utan även andlig.”

Nordström fann ett land i fattigdom och hygieniskt förfall: ”Jag såg människor sammanbo med djuren. Jag såg människor bo i nedrasade hus. Jag såg människor bo i vad man närmast måste karaktärisera som hålor eller grottor. Jag såg gropar grävda i marken användas som skafferier. Jag såg brunnar där man både diskade och hämtade dricksvatten, och där kreatursspillning låg på brunnskanten.”

Radioserien var en lång plädering för hygienen. På varje ort pratade präster om sambandet mellan ett ostädat hem och andlig förflackning och läkare berättade hur sjukdomar och mental ohälsa kopplades till dålig hygien. Lubbe förespråkade att arbetarbostaden borde lyftas upp till det borgerliga skiktets nivå. Det skulle finnas ”ett piano, kaffebord med fint porslin och bokhyllor”. Han ville se ett standardiserat arbetarhem.

I den hygieniska mobilisering som genomfördes i kölvattnet efter Lubbe Nordströms skildring deltog skollärare, distriktssköterskor och hälsovårdsinspektörer för att sprida budskapet om renlighet. Svenska föreningen för folkbad hade parollen ”Bad åt alla! – Bad varje vecka åt varje svensk”. Och 1939 etablerades en sanitetsporslinsfabrik i Gustavsberg.

Kjell Lööw, författare och museichef på Gustavsbergs porslinsmuseum, menar att reportageserien och dess efterföljande debatt kom att ändra hur vi svenskar skulle bo i framtiden.
– Lubbe Nordströms reportage, och hygiendebatten som följde, hade stor relevans för att det överhuvudtaget byggdes en sanitetsanläggning av Kooperativa Förbundet. Han var en stor och viktig opinionsbildare vars skildring kom att påverka våra liv och hem.

Isabella Josefsson, håller med.
– Radioreportaget beredde väg för en sanitärförändring i det svenska samhället.

Från 1940-talet blev moderna badrum med toalett, tvättställ och badkar med rinnande vatten allt vanligare i svenska hem. Gamla hus där sådana faciliteter saknades revs som en satsning i den renhetsivrande funktionalismen och följde i kölvattnet av Lubbe Nordströms reportage. Det som var smutsigt skulle byggas bort till förmån för det rena.

Rena kampsången

I sången Vi klarar oss nog ändå från filmen Skanör-Falsterbo, 1939, tog Edvard Persson skåningarna  i försvar. Texten kan ses som en direkt reaktion på Ludvig Nordströms radioreportage om ”de skånska skitgrisarna” (se artikeln nedan till vänster) och låten blev en stor hit i hela landet.

Vi klarar oss nog ändå

Text och musik: Lasse Dahlqvist

Jag vill sjunga en visa i klaraste dur ty den handlar om Skåne och slätter och djur. Kanhända den retar en del men i så fall är det deras eget fel. Det har talats så mycket om dynga och lort men betänk vilken oerhörd nytta den gjort. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Kanske språket vi talar ej klingar så väl men det är och förbliver en del av vår själ. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Uti självaste riksdan på skånska dom slåss för de flesta utav dem har kommit från oss. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Utav våra produkter dom smörjer sitt krås och det är ifrån oss som dom fått Mårten Gås. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Dom har klagat på bostaden för våra svin men när julskinkan kommer då är den väl fin. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Hela landet får njuta av vår akvavit. Sockerbetan har lärt dem att dricka på bit. Kanhända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Våran sandstrand är både bländvit och fin och så har vi ju vår lilla vida kanin. Så låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå. 

Selma Lagerlöf som är en fin gammal dam med Nils Holgersson gjorde för Skåne reklam. Kan hända det retar en del men i så fall är det deras eget fel. Tänk sån nytta som storken från Skåne har gjort, men det hindrar ju inte att folk pratar lort. Men låt dem bara gå på. Vi klarar oss nog ändå.   

Missa inte

Edvard Persson – ingen skitgris.

”Swedish homes are famous for their comfort, cleanliness and beauty. The people are hardworking and happy.”

I stumfilmen ”Rural life in Sweden” från Hollywood, får vi möta 30-talets Sverige som skildras med folkdräkter, fiske och båtresor på Göta kanal. Se Norrlands ljusa sommarnätter, Stockholm och vackra Dalarna år 1939.

Svårspelat. Den här planen låg vid Kår­arpasjön, cirka två mil från Laholm i Halland. Här höll vi bröder till och spelade tennis. Studsarna var svåra på det ojämna underlaget. Tiden är någon gång mellan 1964 och 1967. Vi på bilden är från vänster Inge, Bengt, Jonny och Pelle. Några av oss bodde fortfarande i föräldrahemmet. Än i dag bor jag och Jonny kvar på gården.
Inskickat av Inge Svensson, Laholm.

Gå in och se våra fina Livet på landetböcker

Vilken fantastisk vecka det har varit!

Vårvädret slog till ordentligt. Så jag och Susanna gjorde en utflykt till Stockholm för att leta inspiration. Just nu är jag på jakt efter sekelskiftskläder eller liknande som kan användas när Järnvägsmuseum har sitt 100-årsjubileum i Gävle. Så vårt första stopp blev Independent Kostym och deras utförsäljning av teater- och filmkläder. Och den här gången hade vi tur! 

Inte nog med att utförsäljningen är superbillig (cirka 20kr per plagg), dessutom fick vi veta att det som var kvar på utförsäljningen skulle åka vidare till Myrorna nästa dag. Så det som hängde uppe den här dagen var gratis!

Så jag och Susanna packade ihop stora högar med fantastiska plagg. Jag hittade superbra toppar och blusar till sekelskiftsutflykten och tårturerna på Järnvägsmuseums 100-årsjubileum (se ovan), och jag hittade även kläder som passar utmärkt till mina vardagliga turer.

De som syns på bilden ovan är de som kanske får följa med till Gävle. Det ljusa plagget är en gammal teatertopp med små hyskor och knappar. Den andra är en superfin svart klänning som man knyter åt i midjan för att skapa den rätta timglasfiguren. Några av de klädda knapparna var borta, men det är ingenting som inte går att fixa. Efter Independent Kostym tog vi oss en välförtjänt fika på Gildas Rum, och fortsatte mot Beyond Retro.

Här på Åsögatan fanns fina vårblusar och sjömansklänningar. Och ett helt tjog av äldre bröllopsklänningar! Jag kände att jag kunde ta med alla hem. 

Så det var en dag full av fantastiska kläder. Det underbara är att Independent Kostym kommer att fortsätta med sin utförsäljning av kostymförrådet, och snart kommer de att plocka fram nya kläder till försäljning! Så om någon vecka så kan jag hojta till när sprillans ”nya” teater- och filmplagg är ute till försäljning i Frihamnen i Stockholm.