Många samlade. Här är två bilder från första maj-tåget på Gärdet i Stockholm 1953. Jag tycker det är fascinerande att man samlade så många en sådan dag. Att jag växte upp på Lill-Jansplan på Östermalm gör inte saken sämre. Där startade nämligen tåget förr i världen och det känns jättebra att ha bott på historisk mark! Min far, Nils Malm, har tagit bilderna.
Inskickat av Gunnel Malm, Julita.
Väntar. Sexåriga Gunnel på Gärdet där årets första maj-tåg ska passera.
Inte nog med att Burleskloppisen drog igång förra helgen, dessutom var det Solnahallen Megaloppis. Här fanns det både samlarporslin, vintagekläder, inredning och mycket mer. Jag hörde en man som spatserade förbi och sa ”Här finns det ovanligt mycket kvalité för att vara en loppis”. Och det stämmer verkligen!
Här har jag fyndat mången grejer, som en klänningen från 1950-talet som var försäljarens farmors vackra plagg. Och den här 1940-talaren i superfint skick.
Den här gången fyndade Susanna en hel del grejer. Hon hittade två skjortor från 1960- och 70-talet med roliga tryck och en perfekt sommarklänning. Jag fastnade vid bordet som verkade sälja sängkläder från sekelskiftet, men det visade sig finnas alltifrån näsdukar och kjolar i vit bomull till vackra små dopklänningar från 1800-talet. Försäljaren berättade att hon hade fått de av en 90-årig dam, och på ett av plaggen stod det skrivit 1895. Magiskt!
Jag köpte mig en vit enkel kjol från början av 1900-talet, med utsökta spetskanter. Men jag sparade resten av slanten till Burleskloppisen dagen efter, och tur var väl det för här hade jag tur att göra riktiga storfynd!
Jag var också väldigt glad för jag fick tillfälle att ha på mig ett av fynden från Independent Kostyms utförsäljning. Det enorma kostymförrådet som vanligtvis endast hyr ut kläder från alla möjliga decennium har utförsäljning hela våren. Just nu är de på gång med att plocka ut nya godsaker, så jag lovar att hojta till så fort utförsäljningen har börjat igen. Den svarta klänningen som jag har på mig är gammal och har varit med i tidigare teateruppsättningar. Hatten är också en gammal teater piece från Kungliga Operans utförsäljning i höstas. Och de röda kängorna (jag älskar röda skor), är från fina Gudrun Sjödén. Så jag fick känna mig vårfin trots allt det svarta.
Nu ser jag fram emot 1km-loppisen nästa helg den 10 maj och Årstaloppisen 9 maj. Och för den som vill fynda redan nu i helgen så kommer den fantastiska Vintagemässan i Göteborg gå av stapeln imorgon (fantastiskt) och Solvallas Drive-in-loppis ha premiär nu i helgen. Så fyndchanserna är stora!
Man brukar ju säga att det är svårt att parkera i stan. Se ett klipp från Dolda kameran år 1961, där männen spelas ett spratt!
Se filmen från Flygvapnets filmdetalj som visar hur man bör skydda sig emot radiak! Vad tycker du om tipsen från år 1962?
Kavalkad av ånglok. Den 23 maj firas att Sveriges järnvägsmuseum funnits i 100 år. Det blir en dag med fokus på gamla ånglok. Inom museiområdet kommer lok med historiska tågset och tidsenligt klädda resenärer att passera revy. Förutom denna härliga tågkavalkad blir det sekelskiftesmarknad, drop-in-bröllop i sekelskiftesmiljö, dans och musik och varietéshow. Ekipage med häst och vagn rullar inom området, liksom höghjulingar. Besökarna är välkomna att klä sig tidsenligt, hälsar museet. Dagen till ära kan man passa på att resa med stil: Sträckan Stockholm–Gävle tur och retur trafikeras av Årgångståget (se museets webbplats för mer information och bokning).
Snabbtåg. Snälltågsloket Göta från 1866 minskade drastiskt restiden mellan Stockholm och Malmö.
Ellok. Årgångståget drivs av ett Rapidlok och går från Stockholms Central till Gävle på jubileumsdagen.
Första resan. Gruppbilden är tagen vid järnvägsstationen i Arvslindan, som ligger i Gagnefs kommun i Dalarna. Klass fem och sex i Arvslindans skola skulle åka på skolresa till Stockholm med sina lärare Valter Östling och Märta-Greta Gagnelid. Det var nog första gången för de flesta av oss, det var ju inte så vanligt att resa på 50-talet. Den andra bilden är tagen 31 år tidigare då min pappa Gustav Rosén var tolv år och skulle åka på skolresa, även han till Stockholm. Han står vid gården i Arvslindan.
Inskickat av Gunnel Sandström, Borlänge.
I folkdräkt. Gustav Rosén har Gagnefdräkten på sig inför skolresan 1926.
Se semesterfilmen som fångade Europa år 1939, några månader innan andra världskriget bröt ut.
Man kan ana det kommande kriget mitt bland bilder av det lutande tornet i Pisa och Venedigs vackra gondoler.
Gör dig redo för solen i läckra shorts och snygga piratbyxor. Till kvällen blir du festens
medelpunkt i en vackert skuren klänning i glada färger.
Anna har hårblomma från Sophisticated Lady Hair Accessories, 130 kr, och glasögon från Claire’s, 81 kr. Topp från Emmy Design, 600 kr, och kofta från Banned, 499 kr,
Daisy Dapper. Armband från Razzle Dazzle Deluxe, ca 540 kr. Shorts med skärp, Emmy Design, 900 kr. Skor, privata.
Även Klara har hårblomma från Sophisticated Lady Accessories, 102 kr. Halsband, 1 202 kr, Razzle Dazzle Deluxe. Kofta från Emmy Design, 1 150 kr. Byxdress med skärp, 940 kr, Miss Candyfloss. Popcornstrutar, 6 för 29 kr, Lagerhaus. Armband, ca 540 kr, Razzle Dazzle Deluxe. Skor, Maguba, från Daisy Dapper, 899 kr.
Klara har klänning med brett liv och fina detaljer, 1 800 kronor, Emmy Design. Kofta vintage.
Hårblomma, 69 kr, Sophisticated Lady Hair Accessories.
Annas fint mönstrade klänning Hearts and Roses från Daisy Dapper kostar 599 kr.
Bolero, Banned, 299 kr, Daisy Dapper. Örhängen, 679 kr, Razzle Dazzle Deluxe, hårkammen är vintage.
Anna i figurnära klänning med söt krage från Miss Candyfloss, 920 kr. Kofta, 99 kr, från H&M. Väska och örhängen vintage, armband privat. Ballonger, 29 kr, Lagerhaus.
Annas klänning har fina sömmar på bröstet, 1 175 kronor, Daisy Dapper. Örhängen från Razzle Dazzle Deluxe, 679 kronor. Scarfen runt håret är vintage och halsbandet privat.
Klara har klänning i böljande chiffong från Miss Candy, 987 kr. Scarf, 59:50 kr, från H&M. Armband, Lily and Rose, från Daisy Dapper, 995 kronor.
Foto Emmelie Åslin/www.emmelieaslin.se
Modeller: Anna Mosten & Klara Svensson
Tack till Gröna Lund för hjälpen.
Topplista för LP-skivor. Populariteten har blivit så stor att den i Storbritannien nu fått en egen topplista – Official Vinyl Charts. Branschen pratar om en 70-procentig ökning av försäljningen bara i år.
Den första vinylskivan släpptes av Columbia 1948 och konkurrerade ut 78-varvaren under 1950-talet. Under 1960- och 1970-talen dominerade formatet totalt för att nästan helt försvinna under 1990-talet. Därefter har den gjort sitt återtåg och uppnått kultstatus.
Det är som med oss gamla 78-varvare, vi raspar lite men snurrar på som förr.
Moderlösa. I mitten av 1970-talet fick jag ta hand om dessa två lamm. Det gick bra. Schäfern hjälpte till att hålla koll på dem.
Inskickat av Margareta Olsson, Runhällen.
Den 7 maj 1945 kapitulerade Tyskland på alla fronter och glädjen visste inga gränser. Aldrig glömmer vi scenerna från Kungsgatan i Stockholm med jublande folkmassor. Äntligen var det fred.
Spontan festplats. Det här är välbekanta scener från Kungsgatan i Stockholm den 7 maj 1945. Glädjebeskedet om fred i Europa har just kommit och många tusen människor samlas i centrum. Hela staden ville vara med och fira denna soliga dag och festen varade länge.
Klockan 14.00 denna måndag kom tysk radio med det efterlängtade budskapet: ”Tyska män och kvinnor! Krigsmaktens överkommando har i dag på order av storamiral Karl Dönitz förklarat att alla stridande tyska trupper ska kapitulera villkorslöst.”
I Sverige var det reportern Gunnar Helén, senare folkpartiledare, som denna soliga eftermiddag förmedlade den stora nyheten till radiolyssnarna. Han hade just hört den i brittisk radio. Och statsminister Per Albin Hansson sa: ”Det känns som en lång mardröm äntligen släppt sitt tag och vi återigen kan andas.”
Efter nästan sex år av oro och ovisshet var kriget över, åtminstone i Europa. Lättnaden var enorm och glädjen visste inga gränser.
Nyheten om freden spreds snabbt. I Stockholm lämnade alla som kunde sina jobb för att ge sig ut på gatorna och fira. I stadens centrum samlades massor av människor och unga som gamla hurrade, jublade och sjöng. Trafiken stoppades och till och med poliserna drogs med i spontana ringdanser.
Överallt viftades det med flaggor, förutom den svenska sågs många norska liksom amerikanska och brittiska. Kungsgatan blev centrum för firandet och där befann sig snart tiotusentals människor.
Från öppna kontorsfönster tömde de anställda sina papperskorgar. Tonvis med papper singlade likt konfetti ner över folk, cyklar, bilar och spårvagnar – ja, det var inte enbart kontorspapper utan även rullar till räknemaskiner och toalettpapper som yrde genom luften.
Det var en karnevalsyra som ingen sett maken till i Stockholm, varken förr eller senare, och festen varade till långt in på kvällen.
Självklart ville även skolbarnen delta och den då 14-årige Arne Lundgren var ett av dem. Han och kamraterna bad att få ledigt resten av dagen för att fira. Men det blev ett bestämt nej från läraren. ”Det var inte en chans så länge det var skoltid. Det rådde kadaverdisciplin. Efter sista lektionen stack vi raka vägen till Kungsgatan.”
Runt om i landet rådde glädjestämning. Även för skolflickan Inger Dahlgren i Västergötland blev den 7 maj 1945 ett minne för livet: ”I radion fick vi höra att freden skulle ringas in i Sveriges kyrkor. Så när jag cyklade de 2,5 kilometerna till skolköket ringde klockorna från Berghems kyrka hela tiden. Det är något jag aldrig glömmer.”
Vem kan glömma Arne Quick med låten Rosen? Se honom sjunga visan som blev en landsplåga år 1969.
Den glada kvinnliga bussföraren arbetade för Södertälje Buss AB på 50-talet. Bolaget skötte busstrafiken i Södertälje med omnejd från 1930 fram till 70-talet då Storstockholms Lokaltrafik (SL) tog över. Bussen är en Scania-Vabis B63.
Min gammelfarfar hade alltid med sig sin kamera. Här syns hans stiliga bror Sven och en kvinna i början av 1900-talet. Foto: Woldmar Serrander
På måndagskvällen satt jag som vanligt med huvudet djupt nere i en bok. Det regnade ute och jag hade precis fyllt på en stor kopp med te och lutat mig tillbaka. Då ringde telefonen.
Jag svarade och fick höra rösten av en vänlig kvinna. Hon berättade att hon hade läst artikeln som jag hade skrivit i Släkthistoria. Där berättar jag om min morfar Sven som dansade på Nalen med min mormor, och om min gammelfarfar Woldmar och hans fru Annies kärlek för maskerader. Kvinnan i telefonen sa att hon inte hette Serrander, men att hon var min pappas fyrmänning. Hennes släktled kom från en Serrander som var bror till min gammelfarfars pappa (wow!).
Jag hade aldrig tidigare fått prata med henne och ändå hade vi ett band som kändes över telefonlinjen. Hon berättade om sin familj, våra gemensamma nämnare och (till min stora förtjusning) alla de gamla kläderna som hon hade sparat på vinden sedan 30- och 40-talet. Ta vara på dom, skrattade jag. Det är något som familjen kommer att bli glada av. Och mycket riktigt hade hon ett barnbarn som var väldigt glad i vintagekläder.
Fler av Woldmars fotografier. På den översta syns min gammelfarmor Annie med texten: ”På resa till gustafberg med lilla moster på Wolles semester. Augusti år 1926.” Det andra fotografiet taget under lite häng med vänner och kortspel, taget under början av 1900-talet. Foto: Woldmar Serrander
Är det inte underbart att man idag kan luska ut vart man kommer ifrån, om man har tid och tur? Att det går att gräva ner sig i kyrkböcker och forskning och få möjlighet att möta liv som en gång försvunnit, men vars historia fortfarande finns kvar om man letar. Den vänliga kvinnan berättade att hon hade besökt både en prästgård där en man i vår släkt hade arbetat under 1800-talet och torp som hade bebotts av våra släktingar. Hon berättade om magin med att få gå i samma rum som de en gång hade gått i och att få sitta under skuggan av det träd som folk hade gjort för över hundra år sedan. Att få se nästan samma sak. Att få andas nästan samma luft. Det gör att man känner sig närmre släktingar som tidigare bara varit ett tryckt eller nedklottrat namn i ett dokument. Det gör att de får liv och det kan även göra att man förstår sig själv lite bättre.
Hon berättade för mig att vi hade många journalister och redaktörer i släkten. Det fanns ett intresse hos många att få skriva, lyssna och återberätta. Ett intresse som fortfarande finns hos mig, och hos några av hennes egna familjemedlemmar. Det är spännande att tänka att mina släktingar för 100 år sedan har suttit och arbetat inför deadlines, filat på texter och fotograferat.
Och det är ännu häftigare att en fin person kan lyfta luren och ringa, för att få berätta att två personer som föddes för över 100 år sedan, gör att vi har en koppling till varandra. Min gammelfarfars pappa som är född på 1800-talet, hade nog aldrig trott att hans brors familj skulle komma på tal igen och vävas ihop en vanlig måndagkväll, år 2015. Tänk om någon ättling från mina brorsbarn skulle kontakta mina framtida barns släktingar om 100 år och bara säga: hej, du vi är släkt. Hur fint vore inte det?
Översta fotot: Woldmar i egen hög person. Nedre fotot: Häng med vänner i början av 1900-talet. Mannen till höger är Woldmars bror Sven. Foto: Woldmar Serrander
I hamn. Skepparen Gösta Knutsson ombord på sin skuta.
Skutskeppare. På 1950-talet trafikerades ännu Sveriges kuster av träskutor som fraktade gods från hamn till hamn. På fotot står den stolte skepparen Gösta Knutsson. Skutan heter S/M Agda av Revsudden, som ligger mellan Kalmar och Oskarshamn i Småland. På den här båten samlades och levde hela familjen under årets sommarmånader. En i familjen är den lilla flickan Vailet som just ska fylla sin emaljerade mugg med färskvatten från den stora vattentunnan av trä. Året är troligen 1955.
Inskickat av Vailet Gustavsson, Timmernabben.
I det nya numret av Minnenas Journal kan vi läsa om den stora fredsdagen och firandet när andra världskriget tog slut. Se de lyckliga människorna på gatorna i Stockholm, 7 maj år 1945!
Den välskräddade unge mannen är Jarl Kulle och tiden någon gång på 50-talet. Bilen som han stolt lutar sig mot är en Ford Anglia 100E, modellen tillverkades av Fords brittiska dotterbolag 1953–59. Jarl Kulle började på Dramaten 1947 och var en av 1900-talets främsta svenska skådespelare. Förutom teater gjorde han många stora roller på film och i musicaler.
Varför ta en öl till lunchen när man kan dricka mjölk? Gör som Lasse Åberg!
Se reklamfilmen för Arla från år 1977!
Nu pågår det förberedelser! För om bara två veckor är det dags för 100-årsjubiluemet av Sveriges Järnvägsmuseum. Och det innebär att det är dags att fixa en hel sekelskiftsoutfit inför alla ångloksturer!
Den 23 maj när 100-års jubileumet drar igång så kommer det att bjudas på alltifrån sekelskiftesmarknad, fotogaf som fotar i sekelskiftsanda, dans och en hel del tågturer med ånglok i Gävle. Jag är helt lyrisk! De vill dessutom gärna att man klär sig som man gjorde under åren 1900-1915. Många av ångloken är från den tiden, en är till och med från år 1856 (!) så man vill ju passa in.
Det är ganska klurigt att hitta klänningar och accessoarer som är över 100 år gamla (särskilt om man vill våga använda dom). I min garderob har jag ett par fina bomullsmamelucker och vita spetskjolar, men det var bara underkläder på den tiden. Jättelika hattar var också populärt och de är verkligen svåra att hitta. Så jag gick till kostymförrådet Independent Kostym – och här fanns det hur mycket som helst! Om man hyr sina kläder här inför 100-årsjubileumet så får man dessutom 20 % rabatt på sin outfit.
Jag blir alltid lika lycklig när jag kliver innanför dessa dörrar. Man tappar andan av hur mycket kläder de har. Här finns smycken, kostymer, klänningar, hattar – ja allt man kan önska sig. Och självfallet finns löjligt många uppsydda sekelskiftklänningar, rader av 1900-talsblusar och kavajer i alla möjliga storlekar.
Independent Kostym har även äkta klänningar från den här tiden, men de riktigt gamla beverar de i sitt arkiv eftersom de är för sköra för att hyras ut. De används istället som inspiration när nya kläder sys upp. De klänningarna som jag prövade nu kom från olika film- och teateruppsättningar. Jag förälskade mig i alldeles för många. Efter att ha prövat hur många hattar som helst, tvådelade dräkter, kjolar, toppar och blusar som helst så fann jag min outfit inför jubileumet. Nu är det bara ett ånglok som fattas! (PS: hatten jag har på översta fotot går fortfarande att hyra!)
Nästa vecka kommer jag att tipsa om de hetaste trenderna för 100 år sedan och vad man kan tänka på när man letar efter kläder från den här eran. Ångloks-peppen är här!
