Inskickat av Vivi-Anne Persson, Tidaholm.
Minns du sommarhiten med Lill-Babs från år 1960?
Se henne sjunga ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini”. En låt som sätter sig direkt i huvudet!
Jag tycker om att gå på alla möjliga loppisar, vintagemarknader och utförsäljningar. Alltifrån de riktigt små, till de fina folkliga och de mer insnöade. Man kan alltid hitta fynd! Så jag blev superpeppad av att höra att loppmarknaden Make it last loppis skulle köra igång för andra året i rad.
Det är en loppis där stylister, designers, redaktörer och andra modeintresserade säljer ut sina garderober. Så här borde det ju finnas ett och annat roligt plagg! Jag föreställde mig att jag skulle hitta speciella modeller, svenska märkeskläder och välskött vintage. Och mycket riktigt, här fanns det grejer!
När man klev in på innergård vid Nybrokajen 11 i Stockholm, så kändes det som att man klivit in i ett annat land. Mitt bland de gamla husen stod stånd efter stånd med alla möjliga plagg, det låg filtar på marken fulla med högklackade skor och på stenväggarna hängde klänningar och väskor.
Jag är inte ett märkesfreak men jag gillar att lära känna kläderna som jag köper. Om det finns ett märke så blir det lite som en stamtavla; man kan luska ut historien bakom plagget, se släktbanden och lära sig mer om designen. På loppmarknaden så såg jag en hel del från de svenska märkena Dagmar och Acne blandat med unika plagg från 70-talet (såg en helt magisk långklänning, men den var för dyr för min budget), 60-talsklänningar och tjusiga äldre skor. 
Och så klart fanns det även en hel del 90-talskläder och skor! Det är lätt att tänka att 90-talet är så nära vår tid att det inte borde kunna räknas som vintage. Men om man tänker efter så var det ju för ungefär 25 år sedan som 90-talet drog igång; och vintage definieras ofta som kläder som är i god kvalité och är minst 25 år gamla.
Tillskillnad från bakluckeloppisar där det finns 5 kronors-lådor så fanns det fyndlådor här där kläderna såldes för 200 kronor styck. Så det var helt klart en lyxigare loppis! Men då får man inte glömma att nypriserna på de här plaggen har varit tio gånger så höga och att endast det finaste var utplockat. Och mycket av det som såldes hade inte superhöga priser, det fanns mycket för tjugolappen också. Jag köpte ett par midjehöga byxor och en fin grå fake-päls som kan vara det mysigaste jag har just nu.
Jag ser fram emot nästa år, en sån här succé tar nog inte slut i första taget!
Året är 1915 och första världskriget pågår ute i Europa. På Djurgården i Stockholm har man byggt skyttegravar som fångas på film när Gustaf V och kronprins Gustaf Adolf besöker platsen.
Journalfilmer likt denna användes för att nå ut till så många som möjligt, även till de som inte kunde läsa.
Festlig dag. Den här bilden togs vid en midsommardans vid Ådran i Sörmland. Av kläderna att döma bör det ha varit någon gång på 1950-talet. Dansen kring midsommarstången är en tradition som fortfarande upprätthålls och det är sig rätt likt. Under ”min tid”, i början av 60-talet, var det alltid dans kring stången på dagen och senare på kvällen dans för oss tonåringar. Man fick trycka lite och vi tjejer blev feta i håret av killarnas Brylcreem.
Inskickat av Gunnel Malm, Julita.
Det är midsommarafton och dansen tråds till dragspelstoner medan en häst betraktar scenen. Dansbanan har byggts och lövats just för detta tillfälle. Av klädseln att döma, med kappor och jackor, var det inte någon större värme denna festdag någon gång på 1960-talet.
Välkommen till festligheterna!
I det här midsommarkåseriet med Nils Jerring får vi se Karlskrona på midsommardagen; här är det marknad och blomkransarna ska bindas bland sjömän och glada flickor. På självaste midsommarafton förflyttas vi till Leksand i Dalarna där gårdarna smyckas i grönska och spelemännen spelar upp till dans!
Tipsen har varit många under åren för att få en man att falla för en kvinna. Här får du några gammaldags tips som sju sorters blommor, svettiga äpplen och ett annat udda tips.
Midsommarafton har länge ansetts vara en magisk natt, då kärlekstörstande har använt sig av märkliga metoder för att finna sin framtida partner. I en samling tidningar, gamla artiklar och Nordiska museets arkiv hittade jag bortglömda kärleksknep från bondesamhällets folktro. Man brukar ju säga att allt är tillåtet i krig och kärlek men skulle du våga dig på dessa pikanta påhitt?
Svettiga äpplen. Vem vill inte smaka på ett mustigt äpple? För att fånga sin älskade la kvinnor ett äpple under sin vänstra armhåla för att impregnera det med sin doft. För att vara på den säkra sidan kunde man göra ett hål i frukten så att svetten verkligen sipprade in. När den ovetande mannen sedan tog sig en tugga skulle han falla pladask för den kärlekskranka kvinnan.
Drömgröten. Om man ville drömma om sin framtida partner så gällde det att salta sillen. Enligt gammal tro så kan man nämligen smaska i sig en salt sill med fenan först eller blanda ihop en gröt av mjöl, vatten och salt. Det sägs att den här salta maten ska intas utan dryck och göra en så törstig att man kommer att drömma om sin kärlek. Den person som sedan ger en dricka i drömmen kan bli ens framtida partner. Om man får vatten, öl eller vin i drömmen betyder det att ens kärlek kommer att bli fattig, medelmåttig eller rik.
7 sorters blommor. En tradition som vi har kvar än i dag är att klättra över 7 gärdsgårdar och plocka sju sorters blommor som ska läggas under kudden på midsommarnatten. Då ska man också få drömma om sin framtida kärlek. Men visste du att plockandet ska göras under tystnad och att man bör gå baklänges och plocka blommorna med sin vänstra hand för att inte bryta magin?
Nu till ett tips av det ovanligare slaget: Menskoppen: Förr kunde en ungmö använda sig av ett specialkaffe för att fånga sin kärlek. Om hennes bjudkaffe innehöll tre droppar med mensblod skulle hon nämligen få en karl på fall.
Förr sa man att växter hade extra starka krafter under midsommarafton. Därför sparade man sin midsommarkrans till det årliga julbadet. Om man la den i vattnet så kunde den ge lycka och välgång under resten av vintern.
Hjälper till. Det här är mina barn Johan och Anette på besök hos morföräldrarna Harry och Elsa Hansson i Hinderås, Rödeby i Blekinge. Året är 1974. De gör ett försök att prova slipstenen. Den användes till att slipa lien inför slåttern.
Inskickat av Essie Jonasson, Lyckeby.
Fotografen Per Forsell var en mästare på att skildra personer som tillhörde den gamla
världen. Alla häpnade inför porträtten av människor som man trodde för alltid var försvunna.
Under nästan 50 år reste Per Forsell runt på landsbygden och porträtterade åldringar med fårade ansikten, silver i håret och böjda av hårt arbete och fattigdom. Det Per Forsell lyckades fånga var människornas okuvliga vilja och andliga resning. Människor som var, enligt Per Forsell: ”…lika sällsynta som en flock zebror efter en svensk landsväg”. Det gjorde honom till en celebritet, inte bara i Sverige, utan även i världen. Hans bilder beundrades och 1960 blev han medlem i det högt aktade sällskapet Photographic Society of America.
Per Forsell växte upp i Växbo där hans far var torpare. Per fick slita hårt i skogen och började samla på sig bilder
Kloka gubbar. Fins Erik Larsson, Bons Anders Andersson och Anders Fälting från Nås i Dalarna vägrade att följa med de 37 personer som for i de tolv hästfororna som 1896 lämnade Nås för att bosätta sig i Jerusalem. De kom att leva i misär i Jerusalem, ingen kunde språket och de hamnade i ett sektliknande sällskap. Bara en av dem som reste fick återse sin hembygd efter 60 år.
i huvudet av alla originella och särpräglade människor han stötte på under uppväxten i Hälsingland. Bilder som blev allt fler under hans strapatser som timmerhuggare och flottare i Härjedalen. 1922 flyttade han till Ljusne och började arbeta som plankbärare på sågen, en yrkestitel han bar med sig genom åren. Det var först vid 33 års ålder som han köpte sin första kamera för 125 kronor (3 600 kronor i dag), nästa kamera kostade Per en hel årslön. Han cyklade runt i bygden och lyckades övertala de människor han fascinerades av att ställa upp framför kameran. Vissa krävde flera års övertalning för att de skulle ställa upp. De förstod aldrig varför just de skulle fastna på bild.
En av dem var Granö-Ida, en gammal fårad
sabelmästare. Sergeant Fredrik von Walter (1857–1950) från Delsbo var beryktad för sin skicklighet med sabel. Den tyske kejsaren skickade bud efter Fredrik för att få se mästaren.
kvinna som miste sin man på juldagen 1913. De hade sålt fisk och skulle segla hem när ovädret slog till. Båten gick i kvav och de båda räddades upp på ett skär. När hennes man försökte ta sig till land på den tunna isen brast den och hans sista ord blev: ”Ja lägger myssan hänne Ida, så att dom vet va dom ska leta mej. Ajö med dä. Hälsa barna.” Sedan sjönk han ner i det kalla vattnet. Granö-Ida blev dagen efter räddad av öbor efter att stormen bedarrat.
I Dalarna letade han upp en kvick jänta som for runt som en sädesärla. Hon var 81 år gammal utan ett grått hår och lät sig inte imponeras av fotografen.
– Gammal? Då skulle du se mor min. Hon levde åtminstone för en vecka sedan då jag hälsade på henne.
Per Forsell fann Marit Johansson några mil bort mjölkande en ko, 104 år gammal. Hon hade aldrig varit sjuk, aldrig mött något av tidens stora uppfinningar.
Gettesnäll. Anders Jönsson, i folkmun kallad Snäll-Anders, hade uppenbart en bra kontakt med sina husdjur.
Hon hade varken sett ett tåg eller en bil. Skogen och djuren var hennes liv.
Per Forsell var unik på det sättet att han kunde ta sig tid, ibland upp till fem år för att få komma nära den han ville porträttera. Men också för att han fanns i en brytningstid där han kunde hitta alla särlingar. Egenartade personer som blev allt mer sällsynta.
En bild som skapade rabalder var nakenfotot av Karin. Ett foto som vann tidningen Fotos stora tävling 1944. De motiverade valet med orden: ”Denna skulpturalt mejslade nakenbild präglas av en sällsynt friskhet och naturlighet.” Det gick sämre för den vackra modellen. Hon bodde i Vannsätter och arbetade på Konsum i Bergvik och spelade dragspel på fritiden. Hon skandaliserades när bilderna publicerades och tvingades att flytta från bygden och
Prisbelönt bild. Per Forsell vann första pris
i tidningen Fotos 1946 med sitt porträtt på
kyrkovaktmästaren Erik Forsberg (1858–1946).
bosätta sig i Stockholm för att slippa bli bespottad.
När åren som plankbärare var över började han resa runt i Sverige och hålla föreläsningar om de människor han porträtterat. Under 21 år reste han från sydligaste Smygehuk till de nordligaste byarna i Lappland. Hans föredrag var alltid uppskattade och besöktes ofta av upp emot tusen människor. Han skrev aldrig ned på papper det han skulle säga, allt höll han i huvudet. Därför saknas ibland uppgifter om hans bilder. Han satt ofta på scen utan att själv titta åt sina bilder i bakgrunden. Han kunde dem utantill och visste i vilken ordning de skulle komma. Han slog bara med käppen i golvet när nästa bild skulle komma.
Per Forsell dog 1979, 81 år gammal, och lämnade efter sig en ovärderlig skatt med bilder på människor som aldrig mer kommer att beträda vår jord. n
En riktig snidare. Georg Rosenqvist, från Östansjö, i Hälsingland var en skicklig snidare som ur ett enda trästycke täljde fram en huggkubbe med fem yxor.
Källa: www.dibis.se (Digital bild i Söderhamn), Thommie Nord, Söderhamns–Kuriren.
Midsommarhelgen har säkert bjudit på dans!
Men hur dansade man gammeldans på 1960-talet? Se den härliga kvällen på Skansen som bjöd på både dans och framträdanden av bland annat Gnesta-Kalle, Eric Öst och Walter Larsson.
Historien kommer till liv! Foto: Per Myrehed
Hur roligt är det inte att få beblanda sig med teaterfolk i uppklädde kostymer, se gamla hus och resa tillbaka i 200 år i tiden?
Den 22 juni drar 1800-talsveckan igång i Södertälje. Det kommer att bjudas på alltifrån varietéföreställningar, loppcirkus och musik till diskussioner om hembränt och 1800-talets dryckesvanor. De kända Södertäljegummorna som alltid stod och sålde kringlor vid tågstationen kommer säkert att finnas på plats och bland husknutarna kommer historien att komma till liv igen.
Visst finns det alltid ett mystiskt skimmer runt historia? Man drömmer sig bort till en plats som man inte riktigt vet någonting om. Det man vet är att emigrationen var stor, livet var hårdare och Södertälje var mycket mindre under 1800-talet. Runt 2000 personer ska ha bott i den lilla orten, i byggnader som fortfarande står kvar idag.
Så om du vågar åka på en riktig tidsresa, så missa inte 1800-talsveckan! Där kommer nutiden flyttas tillbaka i tiden under en dag.
Affisch: Ryter.
Mogen dam. Amanda omkring 1947 då hon var i 60-årsåldern.
Hemma från Amerika. Bröllopsfotografiet är från cirka 1905 och bruden är Amanda Bönström, syster till min svärmor Ingeborg Andersson Bönström. Brudgummen Gustav Persson hade bott i Amerika några år innan de gifte sig. De bodde först i Bengtstäppa i Sörmark och flyttade sedan till Skattkärr. De fick inga egna barn men hade fosterdottern Anna.
Inskickat av Ingalill Söderström, Karlstad.
Systrarna träffades. Amanda, till höger, med systern Hanna Hobson i Skattkärr. Detta var 1970 då Hanna för första och enda gången efter sin emigration till USA 1913 besökte Sverige.
Sol och varmt väder betyder glass i stora lass!
Se Mjölkcentralens reklamfilm från 1930-talet, ett företag som senare var med och skapade GB-glass. I filmen ser vi deras första klassiker: Puck!
När man ska lära sig bröstsim gäller det att gå metodiskt till väga. Först alltså öva in simtagen på landbacken så att de sitter som de ska. Här är två nybörjare vid Vanadisbadet i Stockholm i juni 1940.
Sextio år har gått. Bilden är troligtvis tagen i Stora Herrestad i Skåne. Det är jag och min storebror Kent. Han är cirka fem år och jag själv tre. Någon av våra föräldrar tog fotot. De finns tyvärr inte längre med oss, pappa Bertil gick bort 1998 och mamma Birgit 2013.
Inskickat av Kjell Carlsson, Kävlinge.
Det finns många roliga traditioner i Sverige, men en som jag tycker alldeles särskilt mycket om är midsommarafton. Då vet man att ljuset kommer att hålla en uppe hela natten, sommarkänslan kommer att bevaras trots spöregn och morgonen blir nästan magisk i sitt ljus.
Jag är lite av en romantiker (som ni kanske har märkt). Det var därför underbart att få åka tillbaka ut till min vän Ida i Köping och hennes familjehem i år igen. Det är nämligen svårt att hitta en mer romantisk plats att fira midsommar. Här ute har hennes släkt bott sedan 1600-talet, generationer har trampad samma stigar och sett ut över sjön som ligger strax bredvid. På tomten står ett vackert hus från 1700-talet med välbevarade väggmålningar (klicka och se här bara). Och utanför köksfönstret glittrar vattnet. Det är så himla fint!
När vi kom fram blev det sillunch och kransbindning. Jag är inte bortskämd med heminlagd sill, så det var rena lyxen! Visste ni förresten att sillen drar sig undan från kusten i perioder. I början av 1800-talet så försvann de från den Bohuslänska kusten och var borta i nästan 50 år! Men när den kom tillbaka blev maten superpopulär och ”Sill och nubbe” blev ett måste för 1800-talets badgäster. På så vis etsade sig traditionen fast.
Efter lunchen gick vi till ängarna och plockade famnarna fulla med blommor, medan Idas granne spelade fiol i bakgrunden. Idas mamma berättade att så mycket ängsblommor som fanns nu hade hon inte sett på flera år.
Och när kvällen kom så åkte vi till den årliga midsommarfesten som har funnits i nästan 20 år. Badtunna, dansgolv och flera generationer samlades. När solen knappt snuddade horisonten för att sedan åka upp igen så kände jag att det är precis så här det ska vara. Hundra år av midsommarfirande har slipat traditionen så att den nu visar sin bästa sida. Och regnet som smhi varnade om? Inte en droppe föll på oss, förutom när vi tog oss hem 5 på morgonen. Och då satt vi redan i bilen.
Jag fick dessutom höra rykten om många bra loppisställen i Köping. Så det blir nog ett till besök väldigt snart, för då ska det fyndas!
Framtiden och millenniumskiftet var en spännande tanke under 1930-talet! Se hur man trodde att millenniumskiftet skulle se ut, år 1939.
Den unga damen i den eleganta sportbilen väckte säkert uppseende på Karlaplan i Stockholm på 1950-talet. Hennes futuristiskt designade bil är en Jaguar XK120. Modellen var en succé när den visades upp vid London Motor Show 1948 och fick konkurrenterna att verka föråldrade.
Månadens mode har hämtat inspiration från verkstadsgolvet. I dieseldoften kavlar tjejerna upp ärmarna och hugger i. Låt dig inspireras av hårt arbetande hjältinnor.
Fotograf Emmelie Åslin, www.emmelieaslin.se. Modeller Calamity Amelie, Richard Lundström och hunden Kenobi. Stort tack till Pythagoras industrimuseum i Norrtälje för att vi fick komma och göra fotograferingen i era vackra lokaler.
Coola kläder
Richards & Amelie
Amelies tuffa utstyrsel
Kenobi följer troget Amelie
