Är du sugen på tuggummi?
Lita på Alice Babs och ta en Toy! Se den hurtfriska reklamen från 1950-talet.
Mer nostalgi-reklam?
Missa inte:
Hurtiga Alice Babs!
Reklam med Greta Garbo!
Facebooksidan – fullproppad med nostalgi!
Är du sugen på tuggummi?
Lita på Alice Babs och ta en Toy! Se den hurtfriska reklamen från 1950-talet.
Tänk dig att få träffa likasinnande från olika delar av världen, ha på dig inspirerande och färgglada kläder och få dansa runt i en studio. Precis det fick jag chansen att göra förra veckan!
Gudrun Sjödén, denna eviga inspirationskälla som arbetat med att färglägga världen sedan början av 1970-talet, hade photo shoot i Gamla Stan i Stockholm. Hit skulle modeller, författare, journalister, bloggare och illustratörer från hela världen komma för att fotas till vårkatalogen 2016 – och de ville ha med mig! Peppen var minst sagt obeskrivlig.
Glatt steg jag in i en ljus studio mitt i Gamla Stan. Trevliga kvinnor samlades runt te, juice och croissanter vid ett bord och längre bort stod kameran uppställd. Vid en vägg hängde de färgglada kläderna och väntade och vid ett fönster som hade direkt utsikt över hamnen fick man hjälp med sitt smink. Så mysigt!
Under fotograferingen fick jag träffa många underbara kvinnor. Gudrun Sjödén använder sig av kvinnor i alla åldrar, storlekar och stilar och jag blir stolt över att få ta del av hennes arbete. Jag fick träffa plus size bloggerskan Kathastrophal från Tyskland, illustratören Myfanwy, brittiska bloggerskan Ivy Arch, Polly som är chefredaktör för tygtidningen Selfvedge, bloggerskan Marenelgammal och författaren Martina Montelius. Plus alla de sköna Gudrun-modellerna!
Jag hoppas att ni blir lika inspirerade som jag blev. Jag ville ha alla kläder! Förövrigt går det att hitta många fina vintageplagg från Gudrun Sjödén genom deras hemsida. Det är så uppfriskande med ett företag som stöttar att kläder återanvänds och som uppskattar att man inte bara köper nytt jämt. Det är toppenbra för miljön och dessutom vet jag att många av deras tyger är ekologiskt producerade, bland annat det vi fotades i.
Så mycket positiv energi som jag fick den dagen har jag inte fått på mycket länge. Vi dansade, snurrade och skrattade. Och de fina minnena kommer att förevigas och visas både på Gudrun Sjödéns facebooksida och i katalogen till våren 2016, här är bara ett smakprov. I can not wait!
Blöt vecka. Den 25 juli 1949 startade min kompis Lasse och jag en cykelfärd utan bestämt mål. Första dagen var det ganska vackert väder, vi körde genom Åsnen i Blekinge och tältade vid Torne. Färden gick vidare på krokiga vägar till Ljungby där vi käkade och tittade på stan. Hård fart till Värnamo, kort uppehåll och så vidare till Vaggeryd.
Den 27 juli cyklade vi i duggregn till Jönköping, som hade ett vackert läge. Vi slog läger på Ålleberg, och fortsatte sedan till Falköping där vi dansade. Dagen efter vaknade vi till regndroppars sång, väntade några timmar och for vidare till Skövde. Vi blev skrämda av ett svart moln och slog upp tältet med rekordfart.
Den 29 juli körde vi till Mariestad där ringen sprack. Efter lagning fortsatte vi längs Vänern till Kristinehamn i regn. Vi övernattade strax utanför Karlstad. När vi vaknade insåg vi att vi slagit upp tältet på en gammal kyrkogård!
Den 31 juli nådde vi Slottsskogsvallen i Göteborg. Vi såg på friidrottstävlingar, de så kallade Amerikaspelen. I ösregn cyklade vi ner till Centralen där vi försökte sova på bänkarna. Nästa dag lade vi våra sista slantar på tågbiljetter, sedan vi polletterat cyklarna. Pengarna räckte till Emmaboda där vi hämtade cyklarna, åt middag och cyklade hem.
Sträckan vi cyklade var nästan 100 mil, på 7 dagar. Det gör vi inte om i dag …
Inskickat av Jarl Frostegren, Strängnäs.
Ta en flygtur i Europa mot Amsterdam, London eller Danmark. Eller varför inte bara en kort tur till Visby? Se hur glada resenärer och kända ansikten flög med i svenska flyg, år 1939.
Det blir även ett kort besök i Malmö, där flygplanen skruvas isär och tas hand om i verkstaden.
Apropå att det framkommit att flera av våra största revisionsbyråer, som ska hålla koll på att stora företag gör rätt för sig och inte beter sig oetiskt, struntat i sina egna råd för att slippa betala skatt. Vad finns då kvar att bygga av något värde åt våra barn? Vad är det för vits med att dö rik om man inte har något annat att lämna över än pengar? Fråga en gammal odalman som gjorde sina åkrar rika för att en dag lämna över något han såg som bestående. Rikedomen växer där solen lyser, inte i ett bankvalv.
Oscar Wilde.
Behöver du en rymlig bil till semestern?
Spana in 1940-talets reklamfilm för Volvo 444. Här får fyra stadiga herrar plats, med hattar och allt!
Rätt klädda. Bild nummer ett är från vår trädgård, med garaget i bakgrunden. Det är från vänster min bror Jan-Åke, född 1953, vår mor Anna-Lisa Nilsson och jag, född 1948. Vår far Evert knäppte bilden omkring 1956, av vår ålder att döma. Vi var söndagsfint klädda – kolla de blänkande skorna! Troligen bar vi alla moderiktiga kläder.
Den andra bilden, från omkring 1951, visar byggandet av en höstack. Min nalle vilar sig högst upp på stacken. Under några tidiga somrar i mitt liv hade vi förmånen att tillbringa några veckor på en bondgård norr om Göteborg, Hålanda vid Hålandasjön.
Inskickat av Lars-Ewe Nilsson, Mölndal.
Ja visst, nu är det dags för fruntimmersveckan! En vecka som borde uppmärksammas mycket mer än vad den gör idag. För vad kan bli bättre än att hylla fruntimmer och samtidigt få äta godsaker?
Under fruntimmersveckan, som pågår från nu 18 – 24 juli, så uppmärksammar man att nästan alla namnsdagar är kvinnonamn. Endast mansnamn som Fredrik och Fritz finns instoppad här. Och för varje dag och namnsdag så firar man med en särskild tårta. Veckan med kvinnonamn har funnits sedan år 1827 och på 1870-talet fick den sitt egna namn ”Fruntimmersveckan”. Namnen har skiftat men raden av kvinnonamn har bestått.
I bondesamhället sa man även att just den här veckan var regnigare än andra. Fräcka uttryck som att ”Margareta gråter” och ”Greta pissar ner sig, nu blir nötterna maskiga” myntades av herrarna. Men det kanske bara var avundsjuka? Det har bevisats att fruntimmerveckan inte alls är den regnigaste, förmodligen är det den smaskigaste!
Namnsdagar vi firar är:
18 juli: Fredrik, Fritz
19 juli: Sara
20 juli: Margareta, Greta
21 juli: Johanna
22 juli: Magdalena, Madeleine
23 juli: Emma, Emmy
24 juli: Kristina, Kerstin
Så se till att fira nu – här skall det ätas tårta!
Tjejen är den 20-åriga Pia Degermark som står vid sin nyinköpta Ferrari Dino. Året är 1969 och platsen Stockholm. Hon är sedan flera år en internationellt firad filmstjärna, efter genombrottsrollen i Bo Widerbergs Elvira Madigan som gav henne Guldpalmen i Cannes. Bilmodellen Dino dök ett par år senare upp i svenska TV-rutor, då Tony Curtis ett par år senare körde en sådan i Snobbar som jobbar.
Fåglarna värper sina ägg, spindlarna spinner sina nät och rävungen Lotta gör sällskap med människorna och hunden Micke på ön Trulsör i Möja utanför Stockholm.
Med den rörande dokumentärfilm Året på ön vann Bertil Danielssons första pris i Prix Italias dokumentärfilmklass år 1964.
Sommarjobb. Pappa Gösta Eriksson tog bilden av oss systrar på våra åkrar i Åskebro i Västmanland 1969. Det odlades svarthavre som vi slog av med självbindaren och skylade. Jag är 19 år, Kristina 15 år och Carina 7 år.
Inskickat av Margareta Eriksson, Kolbäck.
Får jag lov? Året är 1954 och min yngre syster Ulla Holmberg (Olausson då) dansar med Hasse Hansson, en fantastisk dansare. Det är vid Fagerfjälls folkpark på Tjörn som var väldigt populär. Folk från hela Västsverige var där och dansade och när Snoddas uppträdde kom 3 000 personer. Det var tider det, då vi inte hade någon bro. Sedermera lades folkparken ner men i dag är där en välbesökt motorbana.
Inskickat av Mona Johansson, Kållekärr.
Sol, semester och Dalarna. Eller regn och rusk och Dalarna, det spelar egentligen ingen roll. Oavsett så är det rena idyllen.
Jag, Gusten och Susanna satte oss bilen och tog en roadtrip i spöregnet. När man väl har semester så har man, så lite regn spelar ingen roll. Och under tiden vi åkte igenom landskapen så tog vi mindre vägar och åkte på loppisspaning!
Jag har alltid tyckt att det är så fasligt trist att skynda förbi små hemskrivna skyltar som bjuder in en till gårdar och byar som man annars aldrig skulle ha sett. In till folks hem och deras historier. Så jag var väldigt peppad när vi stannade vid vägen.
Den första loppisen vi hittade var vid Gränse. Här hade man en liten stuga vid sitt hus som var full med fynd. Allting var dessutom välsorterat och halva priset eftersom de hade valt att sluta med loppisen efter denna sommar. Så Susanna passade på att köpa en superfin väska från 50-talet och Gusten hittade en väldigt gammal hyvel.
Nästa stopp var inte så långt därifrån, hos en kvinna som bodde på en stor gård. Men i hennes lokal fanns det mycket prylar av det nyare slaget så först hittade jag ingenting som fick mitt hjärta att bulta. Men sen så sa hon lite tveksamt ”Ja, jag har ju en till stuga där borta med grejer, men jag har inte hunnit göra i ordning det än. Men ni kan få titta, det är inte dammsugit än bara”. Så vi gick över gräsmattan och klev in i en liten stuga. Och här fanns en liten bit av himmelriket!
Här fanns det vackra möbler, en exemplarisk symaskin från 20-talet, en liten fin orgel, massa fantastiska burkar och mycket mer. I hallen stod hattaskar uppradade och högst upp låg en vacker hatt med flor. Jag ville egentligen ta med mig allt men lyckades till sist behärska mig och köpte ett paraply från tidigt 20-tal eller möjligen tidigare, den fina hatten och en utsökt svart fjäder från sekelskiftet som man kan pynta andra hattar med. Fantastiskt vackra ting! Susanna köpte två sweatshirts från 80-talet i pastell och Gusten hittade en finurlig liten fickkniv från 30-talet.
Innan vi åkte bort från gården frågade jag kvinnan var allt som jag hade köpt kom ifrån. Hon berättade att hennes man hade växt upp på gården och hatten kom från deras hushållerska Berta, som hade köpt den under 1940-talet och arbetat på gården i resten av sitt liv. Och paraplyet har funnits här så länge hon kan minnas. Allt som allt gick det på 225 kronor, och jag är lycklig av att få ta hem lite historia.
Vet du var du ska köpa dina kläder?
Svaret är Tempo, i alla fall om man ska lita på reklamen från år 1968!
Titta på den kungliga familjen och fascineras av hur man klär barnen. Kolla även in hur moderligt Margareta vakar över sina barn.
På bilden ser vi kronprinsessan Margareta och kronprins Gustav Adolf med fyra av sina fem barn cirka 1914. Den yngste sonen Carl Johan föddes 1916. Margareta var en för tiden ovanlig kunglighet som tillbringade mycket tid med sina barn och som hade en avslappnad och sportig stil. Hon spelade tennis och åkte skridskor och skidor, hon målade och fotograferade och älskade att arbeta i trädgården på Sofiero slott där familjen bodde på somrarna. Margareta gick bort bara 38 år gammal i blodförgiftning 1920.
De två äldsta pojkarna Gustav Adolf (stående) och Sigvard bär sjömanskostymer. Dessa var vanliga finkläder på barn från 1840-talet och fram till i slutet av 1930-talet. Det var prins Albert Edward av Storbritannien som lanserade modet då han blev avporträtterad i sjömanskostym 1846 då han var fyra år gammal.
Prins Bertil i pappas knä verkar bära kortbyxor och en jacka med stor krage. Annars var det vanligt att barn i Bertils ålder, både flickor och pojkar, bar kolt, ett slags skjorta med vid nederdel. I fyraårsåldern var det sedan dags att gå över till byxor eller klänning.
Den lille prinsen bär blanka, svarta lackskor och vita strumpor som vikts ner precis som sin syster prinsessan Ingrid. Lackskor är en typ av läderskor där en tunn, genomskinlig plastyta lagts på lädret. Metoden uppfanns av amerikanen Seth Boyden 1818 men han använde linolja för att uppnå den glansiga ytan. Det var ingen större skillnad på hur man klädde pojkar och flickor så länge de var riktigt små och det är ofta svårt eller omöjligt att se vilket kön barnet har på gamla bilder där de sitter iklädda hättor och klänningsliknande plagg prydda med spets och rosetter. Dessutom lät man ofta även pojkarnas hår växa långt.
Kärran är en Saab 99 Combi Coupé, en modell som började rulla på de svenska vägarna 1974. Denna halvkombi med sluttande tak var populär då den såg nätt ut men ändå rymde massor av packning. Bilden är från 1970-talet, då byxorna var vidare nertill än upptill.
Gå på Skansen, följ med på Gröna Lund och ta en tur ut i skärgården!
Denna amatörfilm av Juha Hankkila fångade Stockholm år 1965.
Dolly i centrum. Det här är hemma hos min farmor och farfar som hade ett litet torp i Aneby kommun i Småland. På bilden har folket på gården tagit en paus i arbetet. Farfar var särskilt noga med att hans trogna och älskade arbetskamrat, hästen Dolly, skulle vara med på familjefotot. Hästen betraktades som en familjemedlem och behandlades mycket väl. När Dolly blev ”pensionär” fick hon vara kvar på gården tills hon dog av ålderdom och skröplighet. Stackars farfar var otröstlig.
Inskickat av Gösta Karlström, Taberg.
Häng med i ytterligare en omgång av Isabella Bjurström-Watts språkskola och lär dig kloka ordspråk som du kan underhålla dina vänner med.
Skrattar bäst som skrattar sist. (Skrattar du åt andra så är risken stor att det slutar med att de skrattar åt dig.)
Ropa inte hej förrän du är över bäcken. (Man ska inte ta ut en seger i förskott. Och man ska definitivt inte vara för tidig med att tillkännage något man inte vet säkert.)
Synden straffar sig själv. (Bedragaren blir själv ofta bedragen.)
Den enes död är den andres bröd. (Olycka för en är lycka för någon annan.)
En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. (Man måste se till att alla delar i till exempel en organisation är lika starka.)
Har man sagt A får man säga B. (Om man börjar berätta något som har en tydlig fortsättning bör man slutföra sitt resonemang.)
Politiker är som krokodiler, stora i käften men saknar öron. (Ett modernt ordspråk av okänt ursprung som inte kräver någon närmare förklaring.)
Nära skjuter ingen hare. (Det räcker inte att nästan lyckas. Träffar man inte haren blir det ingen harstek till middag.)
Osvuret är bäst. (Det är bäst att inte vara för säker eller lova för mycket.)
Djävulen finns i detaljerna. (Något som först verkar lätt att genomföra kan visa sig svårare när man väl kommer till detaljerna.)
Otack är världens lön. (Man blir ofta inte tackad eller uppskattad för de goda gärningar man gör.)
Kommer tid kommer råd. (Det är ingen idé att oroa sig i förskott. När tiden kommer hittar man en lösning.)
Delad glädje är dubbel glädje, delad sorg är halv sorg. (Glädje gör sig bäst om den kan delas med någon, sorgen blir mindre tung om man inte är ensam om den.)
Finns det hjärterum så finns det stjärterum. (Med en positiv inställning går det att lösa det mesta.)
Snålheten bedrar visheten. (Om man sparar pengar utan att tänka igenom alla konsekvenser kan det bli dyrt i slutänden.)
Tiden läker alla sår. (De flesta sorger mildras med tiden.)
Bättre att stämma i bäcken än i ån. (Det är bättre att åtgärda ett problem i ett tidigt skede så att det inte blir värre.)
Upp som en sol, ner som en pannkaka. (Att först vara väldigt framgångsrik för att sedan misslyckas.)
Ingen rök utan eld. (Det finns alltid någon anledning till skvaller.)
När jag, Susanna och Gusten tog bilen ut på landsvägar så åkte vi förbi flera charmiga gårdsloppisar! Jag hade hunnit fynda en 40-talshatt, ett gammalt paraply och en vacker sekelskiftsfjäder när vi stannade bilen i Enviken i Dalarna, nära Lars och Nisses landsställe.
Medan regnet öste ner stannade vi i korsningen vid Enviken. Och så gjorde vi ett glatt stopp vid Sivletto. Sivletto är en klar favoritbutik som jag gärna besöker när jag är antingen i Stockholm eller Enviken. För det är nämligen endast här man kan hitta dom, och så online och på vissa vintagemarknader förstås!
Just Sivletto Enviken har jag haft turen att stöta på både på Winter Vintage-marknaden i vintras och på Vintagemarknaden i Wenngarnsslott nu i våras. Här finns 1950-talsnostalgi när den är som bäst. Vackra accessoarer, hattar, jackor, klänningar och badkläder. Det mesta ur sortimentet är vintage och priserna är därefter. Man kan verkligen hitta unika plagg som man förälskar sig i.
Efter att ha kikat runt lite så hittade Gusten en väldigt stilig skinjacka i brunt läder, som bara skrek om att få komma in i hans garderob. Så efter att vi hade packat bilen med fynd så skyndade vi oss vidare ut i regnet för att fortsätta mot målet; de små stugorna vid sjön. Här, i idyllen, skulle vi få bo i flera dagar!