Nu när vi upplever höstens alla underbara färger ska vi inte vara sämre i hur vi klär oss. Låt dig inspireras av månadens mode. 

Fotograf Emmelie Åslin, www.emmelieaslin.se. Modell & Smink Anna Lundin. Stort tack till Peter Backlund och Örjan Lindberg för att vi fick göra fotograferingen på era vackra åkrar.

Höstpoesi. Örhängen från Ur&Penn, 29 kronor. Jacka från Emmy Design, 2 700 kronor. Byxor från Miss Candyfloss, cirka 635 kronor. Skor och scarf från secondhandbutik.

Böljande åkrar. Örhängen från Lindex, 49,50 kronor. Klänning från Miss Candyfloss, cirka 1 034 kronor. Armband från Lindex från 99 kronor.

Från ax till limpa. Tröja från Miss Candyfloss, 470 kronor. Hängslen, 400 kronor och byxor, 1 600 kronor bägge från Emmy Design. Armband från secondhandbutik.

Lycklig tid. Jag hade en fantastisk barndom på vår bondgård i Abborraslätt, Älmhult, i början av 1960-talet. Vi hade kor, grisar, höns, kalkoner, katter och en hund. Tidigt fick jag vara med och hjälpa till med skötseln av djuren och arbetet på gården. Jag brukade passa suggorna när de skulle grisa. Då tog jag hand om varje liten kulting som blev framfödd och såg till att de mådde bra. Mina absoluta favoritdjur var alla katterna. Ibland var de väl lite för många till antalet, men de höll efter råttorna, åtminstone. På bilden syns väl hur lycklig jag är när jag sitter bredvid katterna som får något gott att äta. Trots att det är kallt och mycket snö. Året är 1962.
Inskickat av Gull-Britt Karlsson, Älmhult.

Georg Rydeberg var en stjärna av den gamla stammen som väckte starka känslor och lyste på scen och filmduk. Men han gick bort i ensamhet.

Den legendariske skådespelaren Gösta Ekman dog 1938 efter ett liv med hårt arbete och drogmissbruk. En av dem som bar hans kista var Georg Rydeberg som  också bar arvet efter Gösta Ekman vidare på scen och på filmduken. Likt Ekman och samtida kolleger som Lars Hansson och Anders de Wahl hade Georg Rydeberg något magnetiskt över sig. En blick och en utstrålning som fångade publiken och etsade fast minnet av enskilda roller och föreställningar. Skaran av detta slags stjärnor, som ibland också hade ett rubrikskapande privatliv,  har tunnats ut med åren. Kvar finns? Ja, Mikael Persbrandt och inte så många fler. På gott eller ont? Döm själv!

Georg Rydeberg föddes 1907 i Göteborg och hade en bakgrund som hämtad från en dramatisk film. Mamman hette Anna Blume och pappan Yngve Rydeberg, men denne förnekade faderskapet och ett envist rykte påstod att pappan i själva verket var den världsberömde spjutkastaren Erik Lemming som vann olympiskt guld i Stockholm 1912. Rydeberg växte upp i stadsdelen Majorna. Den förmodade pappan var sjökapten och Georg gick tidigt till sjöss men fick malaria i Nigeria och tvingades byta bana.  Efter några års kontorsarbete blev Rydeberg elev vid Lorensbergsteatern och gick 1929–31 på Dramatens elevskola. Genombrottet kom på Blancheteatern med Hela havet stormar och under en karriär som sträckte sig in på 1980-talet gjorde han otaliga roller, bland annat i klassiker som Fadern och Doktor Glas.

På filmduken var han perfekt som älskare, ibland i komplicerade relationer som i Tänk om jag gifter mig med prästen från 1941. Där spelar han kyrkoherden Ingvar Hagson som inleder ett förhållande med den nyanlände lärarinnan Eva Örn. I Filmen om Emelie Högqvist några år tidigare spelar han kronprins Oscar (senare Oscar I) som vänsterprasslar med skådespelaren Emelie och får två barn med henne. Rollen som Eva Örn blev ett genombrott för Viveca Lindfors och hon hade också en privat romans med  Rydeberg som blev väldigt omskriven.  Det gick till och med ett bisarrt rykte, som Rydeberg bestämt dementerade, att han skulle ha bitit av hennes ena bröstvårta.

Kärleken var stark men relationen tog slut när jag tvingade Rydeberg att välja mellan sin fru och mig, berättade Viveca Lindfors i en intervju med Expressen 1993. Relationen med Viveca Lindfors kom på tapeten när de båda möttes i Lasse Holmqvists populära TV-serie Här är ditt liv 1983. Rydeberg trodde att han var huvudpersonen i ett avsnitt, men var ”bara” en gäst. Världsstjärnan Viveca Lindfors var huvudpersonen. Georg Rydeberg försökte i programmet teatraliskt skildra deras relation som om han stod på scenen och det fungerade väl inte så bra. Men det som kom efter grep tag i TV-publiken desto mer. Georg Rydeberg berättade öppet om sin stora ensamhet vilket gav många rubriker i pressen.

Hans memoarer, Ridån går alltid ner (1970), avslöjar också att Georg Rydeberg i grunden var en ensam och kontaktsökande människa. Det hade han nytta av i sin scenkonst men i privatlivet gick det inte så bra. Han var gift fyra gånger och sa om sitt förhållande till kvinnor:
”På sätt och vis är jag en våldsam människa med ett fruktansvärt svårt humör. För att inte allt ska sluta i explosion fordras det ett oändligt tålamod av omgivningen. Jag har väl tänkt: Dom borde begripa det här, förlåta mej och gå vidare. Men man kan såra en kvinna så oerhört att hon har svårt att glömma, det borde jag förstått.”Författaren och journalisten Maria Scherer var vän och samarbetade en del med Rydeberg. Hon berättar hur Rydeberg präglades av sin uppväxt med en far som ifrågasatte faderskapet och hur hans utseende inte föll modern i smaken.

En ödets ironi att en man som överösts med komplimanger för sitt ansiktes skönhet och sin maskulina utstrålning som pojke trodde att han aldrig kunde bli älskad, skriver Scherer i en av sina krönikesamlingar, Ensam på jordens hjärta. Den gamle, store skådespelaren hade väl glömts bort en aning  när han fick uppdraget att läsa Tennysons Nyårsklockan på Skansen, nyårsafton 1977. En gammal tradition som nu fick nytt liv. Rydeberg var som klippt och skuren för att iklädd ståtlig päls läsa den känslostarka dikten med malmfylld stämma. En sorts comeback var det och lite folkkär blev han nog också på kuppen under åren fram till nyårsafton 1982 som blev sista gången. Bara några dagar efter mötet med Viveca Lindfors i februari 1983 gick Georg Rydeberg bort och hans berättelse om sin ensamhet fick en sorglig bekräftelse. Skådespelaren hittades i hemmet först en månad efter sin död.

Lyste i många roller
Namn: Georg Rydeberg, 1907–1983.
Födelse och död: Föddes och växte upp i Göteborg där han också ligger begravd, bodde vid sin död i Stockholm.
Familj: Gift fyra gånger, fyra barn.
Karriär: Över 50 filmer och ett otal teaterföreställningar.
I TV: Läste Tennysons Nyårsklockan åren 1977-82. Ersattes 1983 av Jarl Kulle.

Varmt strykjärn. Den mycket snälla hunden Sassa sitter gärna på ägaren Einar Karlssons soffa i Fängaryd 1976.  De är omgivna av Einars barnbarn Peter Nylander i grön cardigan och Inge Sundqvist som har handen i bagage. Vad hade hänt? Jo, strykjärnet som Inge tog i var mycket varmt.
Inskickat av Marie Bökfors, Smålandsstenar.

Ronny Broberg har en komplett studio hemma i villan där han producerar program i ord och ton om livet förr. – Att blicka tillbaka och minnas får många äldre och dementa att må bättre, säger Ronny.

Att besöka Ronny Broberg i Bankeryd är som att göra en tidsresa genom 1900-talet. På CD-skivor har han 40 000 inspelningar med musik, radioröster och talskivor från förr. I arkivet finns också 400 långfilmer samt många bilder, böcker och tidskrifter. Bland annat en unik, komplett samling av tidskriften Biografbladet som fram till 1960-talet gick till biografägare och som har mycket nyttig kunskap om tidens filmutbud.

Stenkakor och rullband hittar han på loppisar och program som Skivor från Vetlanda och da Capo har han spelat in från radion. Han har gamla skiv- och bandspelare till hjälp och allt är ihopkopplat i studion.
– Med hjälp av datorn kan jag komponera olika program i bild, ord och toner, berättar Ronny. Han reser runt med programmen till äldreboenden, föreningar och dagcenter för utvecklingsstörda. Man sjunger och berättar tillsammans, önskemål och synpunkter tar Ronny med sig till nästa produktion.
– Musik, text och bilder kompletterar varandra, berättar Ronny. Jag kan spela Kalle på Spången med Edvard Persson och koppla det till bilder från gamla Skåne eller binda ihop melodin Gamle Svarten med deltagarnas minnen av hästar som ju var så vanliga förr i jordbruket.
– Minnenas Journal är ovärderlig som källa, säger Ronny Broberg berömmande när vi botaniserar i hans arkiv.

Ronny spelar och sjunger själv i sina föreställningar och har sångtexter till tusen melodier i datorn. På väggen hemma i villastudion hänger 50 stränginstrument, alla med en egen historia. Musiken fick han tidigt i blodet. Pappa Rune var skicklig dragspelare och när Ronny tog hand om sina småsyskon lärde han sig spela gitarr.
– Jag tog ut ackord i mörkret när jag skulle natta dem, säger han och skrattar. Sin första egna, gitarr gjorde han i slöjden som 12-åring med hjälp av den engagerade läraren Ivar Svensson. Ronny växte upp i Brevik vid Vättern och var den i byn som uppfann stereon på 60-talet, minns han.
– Jag använde två radioapparater som högtalare och en bandspelare som förstärkare. Sedan var det bara att spela skivor med en stereopickup.

Musikkarriären fortsatte med egna band, proggmusik och en studio i Karlsborg. I början av 80-talet fick han jobb som fritidsledare på ett sjukhem i Tibro och insåg att han hittat sin yrkesroll i livet.
– Jag intervjuade alla äldre på hemmet och fick till svar att de ville ha mer musik från förr med artister som Harry Brandelius och Gunnar Wiklund. Och jag kom på idén att koppla musiken till händelser och företeelser. När Anna-Lena Löfgren sjunger om Lyckliga gatan som är borta är det naturligt att börja prata om hur man bodde förr och kanske rivningsraseriet på 60-talet. Ronny fick inga möjligheter att satsa på sin idé som anställd så han sa upp sig och gick en tvåårig musikterapiutbildning på Sjöviks folkhögskola. Självförtroendet och det musikaliska kunnandet växte och breddades. Det har bland annat resulterat i kulturprogram om sina fina stränginstrument som han så gärna berättar om.

Ronny plockar fram en bandura från Ukraina som han köpte av en musikhandlare i Norrköping. Ett ovanligt instrument som musikhandlaren kommit över på en körresa.
– Han fick köpa instrumentet sedan han tagit av sig kavajen och låtit den ingå i affären, säger Ronny och skrattar. Goda historier är han bra på efter alla år som berättare. En Juka (ukulele) har Ronny lagat med hjälp av en cykelslang, van som han är vid att koppla ihop och fixa det mesta i musikväg.
– Det är nog det enda spelbara instrumentet i sitt slag i Sverige, säger han. När vi tittar på den vackra sitaren konstaterar Ronny att på den kan han i alla fall spela Här kommer Pippi Långstrump.

Ronny arbetar nu på ABF i Jönköping och där föddes idén om en studiebok för några år sedan.
– Jag ville göra en bok som i studiecirkelform inspirerade deltagarna till att göra en egen livsberättelse, säger han.
Hittills har det kommit ut två studieböcker med folkhemmet som röd tråd, det Sverige som växte fram från 1920-talet och framåt.  Och självklart ingår musik och röster i studiematerialet.

Ju äldre vi blir desto större blir vårt behov av att se tillbaka på livet, är Ronny Brobergs erfarenhet, och vi återkommer ofta till det i vårt samtal.
– Har man blivit sjuk, fått lämna sitt hem och mist anhöriga tappar man lätt alltmer av sin identitet. Därför är det så bra att associera till kända melodier och händelser från förr, säger Ronny Broberg om vad som driver honom att hela tiden hitta nya former för att i ord och ton få människor att minnas och ”hitta sig själv” i tidens ström.

Husbil till hästresorna

Namn: Ronny Broberg, 61.
Familj: Hustru och fyra barn.
Bor: Villa i Bankeryd med utsikt över Vättern.
Yrke: Jobbar med studiecirklar och program om gamla tider.
Övrig tid: Familjen har två hästar och det är många resor till barnens tävlingar. ”Vi köpte en husbil för jag var trött på att frysa mig igenom tävlingar”. Äger dessutom en husvagn som parkeras utanför Halmstad och blir ”sommarstuga”.
Musik: Uppskattar melodier som är oförutsägbara, som en resa. Därför hellre Beatles än Rolling Stones. Gillar också irländsk folkmusik och 70-talsmusiker som Jimi Hendrix och Moody Blues.
Arg på: Att det inte spelas mer ”vuxen” musik i Sveriges Radio, sådan som äldre lyssnare minns. Många av de gamla melodierna håller hög klass.

Studieböcker om folkhemmet
Ronny Brobergs studieböcker med minnen från det svenska folkhemmet ges ut i samarbete mellan ABF och Ronny Brobergs egna, nystartade Förlaget Musikminnen. Läs mer på www.forlaget-musikminnen.se

SÄLLAN LEDIG. Maria Öberg mjölkar på Ölmevalla Prästgård, Åsa, någon gång på 30-talet. En mor fick slita hårt på den tiden, skriver sonen Rune. Hon och far hjälptes åt med mjölkningen som skulle skötas varje morgon och kväll.
Inskickat av Rune Öberg, Åsa.

Kompisar. Humlefalls Norrgård i Adelövs socken är belägen i norra Småland och härifrån kommer den gulliga bilden på Annelie Thagesson som troligen är på väg att hjälpa mamma att mata hönsen. ”Hönsahinken” är med, liksom ständige följeslagaren katten Måns. Bilden är från 1965.
Inskickat av Annelie Thagesson, Tranås.

VINTERSORG. Olof Larsson-Östberg i mitten på bilden, i yvigt skägg och krimmermössa, står den 21 februari 1915 redo att följa sin syster Karin Boström till sista vilan på Färila kyrkogård. Likvagnen finns bevarad. Den var vintertid utrustad med medar (som på bilden). Sommartid byttes medarna ut mot hjul.
Inskickat av Jan-Eric Östberg, Färila.

HOPPLA. När jag var sju år 1941 fanns det ingen skola i vår by Högsjö i Medelpad. Den närmaste skolan låg i Gårtjärn en halvmil bort. En man i byn körde mig och ytterligare fyra barn dit. På bilden är det kusken Nils-Erik Zätterkvist, jag och min lillasyster Maj. Hon gick inte i skolan, men fick vara med på bilden som togs med en lådkamera av vår mor.
Inskickat av Hjördis Björk, Timrå.

Moderlösa. Margareta Olsson matar sina moderlösa lamm i Rödmossa, Västra Uppland, 1970. Aptiten verkar det inte vara något fel på!
Inskickat av Margareta Olsson, Rödmossa.

FAGRA FICK TRE. Vi är på Horsared lillegården i Vesene socken, Gäsene härad i Västergötland i början av 1940-talet. Aina Nilsson står med kon Fagra som fått trillingkalvar. En minnesvärd händelse från barndomen.
Inskickat av Aina Nilsson, Älvängen.

Söndagsutflykt. Utanför Normlösa Biskopsgård (Normlösa kyrka i bakgrunden) är far och två söner på söndagsutflykt i början av seklet. Fadern August Johansson är född 1853, äldste sonen Ivar är född 1888 och minstingen Henning är född 1892. Henning får ta cykeln medan pappa och storebror sitter till häst. Men snart är det kanske Hennings tur att sitta upp på hästryggen.
Inskickat av Elisabeth Arnander, Skänninge.

Han har tagit emot mängder av priser, var eftertraktad i Hollywood och har hyllats av Ingmar Bergman. Möt en vital 85-åring som långt ifrån lagt film­kameran på hyllan. 

Ingmar Bergman, Sverige mest kände filmregissör internationellt sett sa en gång om Jan Troell: ”Jan Troell är för mig ett alldeles äkta, stort lysande geni. Han ger sig fan på någonting och han bryr sig inte om det är publikt eller inte … Han är en oerhört märkvärdig, fullkomligt originell och djupt inspirerande regissör.”

Han följde under sin livstid Troell och hjälpte honom vid ett tillfälle när branschens stora; Svensk Filmindustri och Svenska Filminstitutet sa nej till att stötta honom ekonomiskt när han ville göra Bang 1977. När den store röt till skälvde marken och projektet blev av. I dag möter vi den etablerade filmaren i huset längst ner i Skåne. I Smygehamn alldeles vid havet har Jan Troell hittat sitt paradis. Det ligger väl gömt i lummig grönska och att ta sig dit kräver faktiskt modern teknik som GPS. Men fram kommer vi och möter honom tillsammans med dokumentärfilmaren, författaren och hustrun Agneta. Jan Troell har förstås mycket att berätta om sin karriär. Men han gör det på sitt eftertänksamma lite försiktiga sätt. Det är en vital 85-åring vi träffar.  Han lyser upp vid minnena; både de svenska och de från Hollywood. En stor filmupplevelse vid 7-års ålder var Disneys tecknade mästerverk Snövit och de sju dvärgarna.
– Den gjorde ett djupt intryck på mig. Jag såg den tre gånger på biografen.

På 50-talet utbildad folkskollärare som parallellt med undervisningen spelade in kortfilmer i studiesyfte. Efter den uppmärksammade Stad 1958, en berättelse om hur en tam sköldpadda kommer ifrån sin ägare och i maklig takt under 25 minuter vandrar genom Malmö engagerade den malmöfödde regissören Bo Widerberg honom som fotograf till kortfilmen Pojken och draken tre år senare.
– Jag minns en recension i dåvarande Göteborgs Handels och Sjöfartstidning där signaturen ”Armand” avslutade sitt negativa omnämnande med orden ”herrarna hotar komma tillbaka”. Han ler lite grann vid det minnet. Det skulle komma både positiva och negativa tyckanden framöver. Om dagens nya svenska filmpolitik efter Harry Scheins skapelse på 60-talet har Jan Troell ingen speciell åsikt. Lika lite som han uttalar sig om framtiden för svensk film. Han gör som alltid. Lever i nuet och koncentrerar sig på sina egna uppgifter. För aktiv är han. Stöttad av övriga familjemedlemmar håller Troell tillsammans med dottern Yohanna på med ett manuskript om finska konstnären Helene Schjerfbeck. Mest omtalade för sina uttrycksfulla och avskalade självporträtt under åren 1939–1945 då hon var kring 80 år gammal. Bo Widerberg anlitade honom än en gång som fotograf vid sin långfilmsdebut Barnvagnen 1962. Men efter den framgången ville Jan Troell visa att han själv kunde stå på egna ben. Debuten i novellfilmen Uppehåll i myrlandet gav mersmak. 1966 var det så dags för långfilmsdebuten på allvar. Och vilken debut det blev! Tillsammans med producenten Bengt Forslund skrev han manus, producerade, fotograferade och regisserade blivande nobelpristagaren Eyvind Johnsons Romanen om Olof som fick filmtiteln Här har Du ditt liv. Den betraktas allmänt som en av de bästa svenska filmer som han gjort och hamnade på en hedrande fjärde plats över de bästa svenska filmerna genom tiderna när filmkännare 1995 röstade fram en lista.

Jan Troell har aldrig som många andra duktiga filmare hamnat i skuggan av Bergman. Han har alltid gått sin egen väg, arbetat målmedvetet och tagit den tid på sig som projektet krävt. Kanske fanns det någon som tvivlade när han tog på sig att göra film av Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige. Resultatet blev två helaftonsfilmer Utvandrarna och Nybyggarna som senare också visades i TV. Svenska folket tog filmerna till sina hjärtan och på andra sidan Atlanten Oscarsnominerades Jan Troell för bästa regi och bästa manus efter förlaga.

Troell var vid den här tiden i början av 70-talet en av Sveriges mest omtalade filmare. Han hade själv svarat för de tunga ansvarsområdena i filmerna och nu kom anbuden från Hollywood som ett brev på posten.
– Warner Bros lockade med tio-films kontrakt men jag sa nej. Då kom ett nytt på hälften som många. Jag sa fortfarande nej. Jag var rädd för att de skulle styra och ställa i arbetet alltför mycket. Men när de bad mig göra Pionjärerna (Zandy´s Bride) med Gene Hackman och Liv Ullmann tackade jag ja. Rätt snart upptäckte jag att arbetssättet var helt annorlunda än hemma. Filmen fick hyfsade recensioner och Hollywood ville ha en fortsättning. 1979 tvingades Troells kollega Roman Polanski snabbt lämna filmstan och fly till Europa efter anklagelse om våldtäkt mot en minderåring. Han hade påbörjat ett projekt, katastroffilmen Orkanen (Hurricane) med bland annat Jason Robards, Mia Farrow och Max von Sydow i huvudrollerna. Inspelningen skulle ske på ön Bora Bora i franska Polynesien i Stilla Havet och fotograf var Sven Nykvist. Dessutom var svensk media på plats. För Jan Troell blev det en besvärlig inspelning.
– Inte bara väderleksförhållandena. Jag hade producenten Dino de Laurentiis hängande över mig till exempel kunde det handla om vi skulle ta med Mia Farrows fräknar. Han var en dynamisk herre.

Hollywood har egna regler om hur en filminspelning skall gå till. Och den höll produktionsteamet hårt på. Troell van vid att ha full kontroll över sin film och fotografera den själv fick nästan smyga sig till fotografen Sven Nykvist för att se olika kameravinklar.
– Det positiva med den filmen för mig var att få arbeta med Sven Nykvist och att jag träffade min fru Agneta som var utsänd journalist från ett veckomagasin. Lite bränd av den glamourösa filmstaden lämnade Jan Troell Hollywood efter avslutad filmning för att aldrig mer återvända dit.
– Jag kan trösta mig med att det var hyggligt betalt och så att jag mötte min fru förstås. Väl på hemmaplan väntade ytterligare utmaningar. Hans samarbete med Max von Sydow fortsatte med Ingenjör Andrées luftfärd 1982. Filmen bygger på Per Olof Sundmans roman om Andrées misslyckade ballongexpedition till Nordpolen 1897. Trots att de flesta visste hur den slutade lyckades Troell göra ingenjörens ballongfärd både spännande och intressant. Budgeten överskreds men filmen väckte kritikernas förtjusning och belönades med flera utmärkelser. Ingenjör Andrées luftfärd fick en Oscarsnominering som bästa utländska film. Han följde också upp Andrées polarexpedition med dokumentären En frusen dröm 1997. När vi talar om hans digra filmproduktion är det en film Jan Troell särskilt framhåller. Dokumentären Sagolandet.  Den över tre timmar långa filmen sticker ut. I filmen möter vi amerikanske psykologen Rollo May och hans kritiska resa genom 80-talets Sverige.
– Den är favoriten hittills i min produktion. Den tog fem år för mig att sammanställa. Ett tidsdokument där jag berättar om 80-talets Sverige och det land nyfödda dottern Yohanna fötts i.

När filmen hade premiär 1988 hade förre statsministern Tage Erlander gått bort. Efter mordet på Olof Palme hade Ingvar Carlsson blivit statsminister. De flesta människor minns vad de befann sig när det inträffade.
– Jag fick reda på det i radion i min bil. Jag hade varit på bio i Malmö och sett Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr för tredje gången. Det blev inte mycket sömn den natten. Tidigt på morgonen tog jag min kamera och gick ut och filmade de löpsedlar som kommit upp utanför Konsum om händelsen. Sedan gick ner till stranden och lät kameran långsamt panorera 360 grader över land och hav. Jag tänkte använda bilderna i filmen men de föll bort vid redigeringen. Sommaren 1988 inträffade ett annat fruktansvärt mord i Åmsele i norra Sverige. Två finska ungdomar Juha och Marita mördade två makar och deras son. De greps och vid efterföljande rättegång var Jan Troell på plats i Umeå.
– Där gjorde jag ett misstag. Jag uttalade mig för de närvarande journalisterna och sa att jag hade mycket lösa planer på att göra en film av händelsen.

Jan Troell blir mörk i ögonen när han fortsätter.
– Naturligtvis kan man nu efteråt säga att jag borde hållit tyst i det läget. Men främst kvällspressen såg i sina skenheliga gottanden chansen att skapa rubriker. Det ledde till en proteststorm och jag fick i ett öppet brev förklara mig. Och jag började bli tveksam om det gick att genomföra projektet. Men Jan Troell beslöt sig att göra filmen efter en brevväxling mormodern till familjen där han förklarat att han skulle undvika att öppet skildra våld i handlingen. Manuset hade han tillsammans med författaren Per-Olov Enquist och producenten Göran Setterberg utformat.

Inspelningen blev dramatisk. Släkt och vänner och andra berörda i trakten gjorde allt för att stoppa den.
– Vi tvingades till mycket nattfilmning, berättar Jan Troell. Men till slut var den klar.  Troell kommenterade inte filmen utan sa att när premiären väl var över skulle säkert debatten kring Il Capitano tystna. Så blev det också. I stället fick Il Capitano ta emot flera priser (se separat artikel). Hollywood tog kontakt på nytt med Troell om att få göra en så kallad re-make men vis av erfarenhet sedan tidigare tackade han nej till erbjudandet. Jan Troell intresse för att berätta om intressanta människor har fortsatt in i 2000-talet. Efter filmen Hamsun, den norske författaren som blev nazistsympatisör skildrade han kvinnliga flygpionjären Elsa Andersson i Så vit som snö och Dom över död man där tidningsmannen Torgny Segerstedts motståndskamp mot tyska nazismen berättas.

En annan av Jan Troells uppmärksammade filmer är Maria Larssons eviga ögonblick. En familj där inte bara Troell själv har hållit sin hand över produktionen. Den bygger på hustrun, författaren och dokumentärfilmen Agenta Ulfsäter-Troells bok Att människan levde. En historia om Maria som lever med en suput till man och en ständigt växande barnskara. En dag tar hon fram en undangömd och bortglömd kamera och går för att pantsätta den hos en fotograf. Det blir upptakten till ett nytt liv. I filmen har också dottern Yohanna en roll liksom filmkatten Anders. När vi sitter och pratar dyker Anders upp. Jan Troell lockar på den men i stället stirrar den på den oväntade besökaren, tittar och med svansen i vädret vänder sig om och går makligt ut genom dörren. Att Jan Troell blivit uppskattad runt om i världen vittnar de olika filmpriser vi ser i ett av rummen. I ett av hörnen står en gunghäst. Den har han själv snidat till för dottern Yohanna i början av 90-talet. Jan Troell har också gjort en del andra småsaker och önskade att han hade mer tid att tälja i trä.

Film är ingalunda ett avslutat kapitel för Jan Troell. Han gläds just nu åt att Här har Du ditt liv kommit ut i USA på DVD i Blu-Ray och att engelske kollegan Mike Lee gjort introduktionen till filmen samt projektet med dottern om den finska konstnären Helene Schjerfbeck. För om det är något han är bra på så är det att berätta om intressanta människor. Resultat lär vi få se inom inte alltför avlägsen framtid.

Har även träsnideri på sitt CV
Namn: Jan Troell.
Yrke: Filmare (Regissör, fotograf och klippare.).
Ålder: Fyllde 85 år i juli 2016.
Bor: Smygehamn.
Familj: Hustrun Agneta Ulfsäter-Troell, dottern Yohanna.
Hobby: Gillar att jobba med trä.

Kallt, Nalle. Vi lite äldre tycker ju ofta att det var kallare vintrar förr och mycket mer snö! Bilden på hunden Nalle i Norderåsen, Jämtland, från 1954 stärker oss i våra uppfattningar. Bilden är från vår stuga, skriver Valter Åhlberg.
Insänt av Valter Åhlberg, Umeå.

PELLE VAR NAMNET. Shetlandsponnyn Pelle var min första, egna, häst. Vi red och körde och min pappa Kenneth spände honom till och med framför vagnen i par med vår hund Lisa. Bilden på mig är tagen 1979 i byn Agnaryd, Alvesta, där jag växte upp. Jag är sex år. Sen dess har jag haft fler egna hästar!
Inskickat av Eva Jacobsson Börjesson, Moheda.

DRAGARE. Vi bodde vid Storsjön i Jämtland, cirka två kilometer från närmaste granne i byn Ytterån. På vintern hyrde min morfar ett garage i Ytterån. Då gick det bara att åka med häst till oss. Denna vinter i början av 60-talet kom dock vintern som en överraskning. Därför lastade morfar upp bilen på en släde och körde den på Storsjöns is fram till Ytterån. Bilen är en Morris Minor 1000, årsmodell 1957. På bilden är det min morfar och min morbror Evald.
Inskickat av Ove Lundemo, Vedum.

Rolig, kraftfull och mångsidig är några omdömen om Eva Dahlbeck. Hon passade verkligen att vara född på kvinnodagen den 8 mars. Men hon bar också på en inre osäkerhet.

I senaste boken i Minnenas Journals bokserie Livet på landet förr berättar Sven Almer om hur han och brodern Brodde cyklade till Vånga kyrka i Skåne för att se hur en scen i filmen Tarps Elin spelades in. Det var 1956, för jämnt 60 år sedan. Bilden fick oss på redaktionen att minnas Eva Dahlbeck som spelade huvudrollen som Elin Tarp. Filmen byggde på romanen Den söker icke sitt av folkkäre författaren Sven Edvin Salje och var del tre i hans boksvit om familjen Loväng. Eva Dahlbeck spelar den ensamstående Elin som bor med sina tre barn i en förfallen stuga tillsammans med hennes far som är spritlangare. Elin har det svårt, bland annat för att hennes barn kallas horungar och mobbas. Två av barnen lämnar bygden för att söka jobb på annat håll. Elin gifter sig så småningom med Tryggve och blir med barn, men barnet dör strax efter förlossningen och makarna får en svår väg att vandra tillsammans.

Filmen är en bondemelodram och i denna miljö passade Eva Dahlbeck perfekt med sin känslostarka utstrålning. Hon gjorde flera liknande roller bland annat i Alf Sjöbergs Bara en mor  från 1949 där hon spelade huvudrollen som statarkvinnan Rya-Rya.
”En av mina få roller som får godkänt”, sa den självkritiska Eva Dahlbeck senare i livet. Hon filmdebuterade redan som student på Dramatens elevskola i Det sägs på stan 1941 och hade en roll i Gustaf Molanders klassiska Rid i natt året efter. Det publika genombrottet på filmduken kom i Brita i Grosshandlarhuset 1946 och på 1950-talet blev hon en av Ingmar Bergmans favoriter i filmer som Kvinnors väntan, En lektion i kärlek och  Sommarnattens leende. Tillsammans med Gunnar Björnstrand visade Eva Dahlbeck komiska talanger som gjorde paret till en svensk klassiker i nivå med utländska motsvarigheter som duon Cary Grant och Katherine Hepburn.

Eva Dahlbeck var snabb i repliken och hon gestaltade ofta intelligenta, självständiga kvinnor som plockade ner uppblåsta män på jorden. Men hon förnedrade dem inte. Det handlade snarare om att först mosa och sedan sträcka fram handen och tacka för god match. Karln stod där, avklädd, fast mänskligare, skriver Ingrid Borggren i en DN-artikel om Eva Dahlbeck. Bergman döpte henne till Pansarskeppet Kvinnligheten, men i detta pansarskepp fanns också mycket värme och medkänsla. Hon föddes den 8 mars 1920 i Saltsjö-Duvnäs i Nacka utanför Stockholm och växte upp på Södermalm. Pappan var jurist och skrev pjäser som visserligen inte sattes upp men kanske inspirerade han dottern.

Som barn drömde Eva om en karriär som dansös, men hennes bana tog snart en riktning mot film och teater. Efter studentexamen med goda betyg arbetade hon som kontorist på Socialstyrelsen innan hon prövade för Dramatens elevskola, där hon kom in 1941. Eva blev teatern trogen som skådespelerska och lärare fram till 1964. På nationalscenen uppmärksammades hon för roller som den lättfärdiga flickan i Stig Dagermans Den dödsdömde och den stumma Fröken Y i Strindbergs Den starkare. Eva Dahlbeck gjorde över 50 filmroller och blev flerfaldigt prisad. För sin vardagsnära roll i  Bergmanfilmen Nära livet 1958, som utspelas på en förlossningsavdelning, belönades hon med skådespelarpriset i Cannes tillsammans med Bibi Anderson, Barbro Hiort af Ornäs och Ingrid Thulin. År 1965 fick hon en guldbagge för sin roll i Kattorna där Eva Dahlbeck spelar Marta som är arbetsledare på en tvättinrättning och tar sig an flickan Rike. För det utpekas hon som homosexuell av de andra på arbetsplatsen. Eva Dahlbeck tröttnade med åren på att stå på scenen och ägnade sig alltmer åt författande. Efter rollen som fru Markurell i TV-serien Markurells i Wadköping och en medverkan i filmen Tintomara 1970 avslutade hon definitivt sin scenkarriär. Det blev sammanlagt ett dussintal romaner som ofta handlar om relationer och sökande efter kärlek, till exempel Hem till kaos 1964. I hennes författarskap ingår också översättningar, diktsamlingar och filmmanus till Yngsjömordet  (1966) om Karin Månsdotter, den sista kvinnan som avrättades i Sverige.

Att Eva Dahlbeck lämnade filmen och teatern berodde på att hon inte gillade kändisskapet och det ständiga arbetet med att sätta sig in i nya roller. ”Det kändes nästan som en katastrof när jag en gång upptäckte att alla människor ansåg sig ha rätt till Eva Dahlbeck. Ingenting som jag tänkte och tyckte, drömde och planerade var mitt eget”, sa hon i en intervju i Idun redan 1956. Trots att Eva Dahlbeck saknade gemenskapen som skådespelare valde hon det ensamma skrivandet för att utvecklas som konstnär. Och hon höll fast vid sitt val trots många frågor om när hon skulle komma tillbaka på scenen eller framför kameran.

Gift med flygarhjälte
Namn: Eva Dahlbeck (1920–2008), bodde större delen av sitt liv i Stockholm men var bosatt en period i Geneve.
Familj: Maken Sven Lampell (1920–2007) som hon gifte sig med 1944, sönerna Tomas och Magnus. Sven Lampell var flygofficer och  blev känd för sitt arbete med Röda Korset. Han var också elitsimmare.
Bakgrund: På Dramaten från och med elevskolan 1941 till 1964, medverkade i ett 50-tal uppsättningar och tjänstgjorde också som lärare. Över 50 filmroller till och med 1970. Skrev ett dussintal romaner, författade dikter och kupletter, skrev filmmanus och översatte pjäser.

Landetmys. Vår dotter Helena var mycket glad i djur och gosade gärna med kattungen när vi hade flyttat ut på landet till Hörr, sju kilometer öster om Sjöbo i Skåne. Året är 1978. Vi bor fortfarande kvar på gården, men barnen har flyttat hemifrån.
Inskickat av Sven Karlsson.

1900-talet var en tid av reformer som förvandlade vårt samhälle i grunden. För många ett liv från att tjäna till att bli fullvärdiga medborgare. Under nästa år berättar vi om de viktigaste besluten och hur de förändrade vår tillvaro. Men vi behöver din hjälp!

Under 1900-talet svepte reformerna fram över Sverige och gjorde oss till världens modernaste land, och så småningom till ett av världens rikaste. Vi fick rösträtt, semester, pensioner, medbestämmande om vartannat. Många av som lever idag har varit med om en fantastisk resa, från tjänstehjon till uppburna medborgare. Med valsedeln i vår hand har allas röst räknats och avväpnat de besuttnas rätt att helt styra och ställa. Du har varit den viktigaste personen vid varje val, en röst att vinna. Din röst har avgjort politiken som ska föras i Sverige och hur det ska påverka dig.

I tolv reportage under 2017 kommer vi berätta om de viktigaste reformerna under 1900-talet. Politiska beslut som förändrat våra liv och vår vardag. Allt från nya semesterlagar och förbättrade pensioner till dagisutbyggnaden som gjorde det möjligt för ”hemmafruar” att få jobb med egen inkomst. Vi startar serien i nummer 1 2017 med barn och skola.

Vi vill ha din hjälp i ord och bild. Hur förändrades ditt liv tack vare en eller flera av dessa reformer? Skriv till oss och berätta, utan din röst, dina bilder finns det inget liv eller närvaro i hur vi upplevde dessa förändringar.

12 reformer som förändrade Sverige
1. Barn & skola
2. Allmän och lika rösträtt
3. Åttatimmarsdagen
4. Semesterlagen
5. Dagisutbyggnaden
6. Särbeskattningen
7. Medbestämmandelagen
8. Föräldraförsäkringen
9. TV-monopolets avskaffas
10. Religionsfriheten
11. Allmän pensionsförsäkring
12. Fri abort och modern sexualupplysning

Skriv till oss: Berätta hur ditt liv förändrades!
Minnenas Journal, Box 301 33 104 25 Stockholm. Eller skicka på mejl: red@minnenasjournal.nu. Märk kuvert och mejl med ”1900-talets reformer”

FARLIGT. År 1949 på gården i Öraholma krävdes det mycket stenröjning för att den kommande traktordriften skulle fungera. Arbetet var inte helt riskfritt för Bendt Carlsson och sonen Arne som senare kom att ta över gården. Hans son Jan med hustrun Anna tog över i sin tur.
Inskickat av Arne Carlsson, Vinslöv.