1968 gick en 105-årig tradition i graven, då avskaffades studentexamen. Då behövde ingen smita ut bakvägen om man misslyckades. Nu förändrades skolan och de svåra proven spreds ut över tid. 

Minns ni den tuffaste dagen i era liv, då var och ens framtid skulle avgöras under några svettiga timmar i skolbänken. I år är det 50 år sedan studentexamen avskaffades. Den första studentexamen skedde 1864 och då kunde abiturienterna (den som kandiderar för studentexamen) välja mellan sex ämnen. Exempelvis ”Jämförelse mellan Alexander den store och Julius Ceasar.” eller ”Vilket är det mäktigaste vapnet – svärdet, tungan eller pennan?”. Då för 50 år sedan fick eleverna välja mellan 22 olika ämnen, bland annat: ”Gudsföreställningar inom olika religioner.”, ”Författningsfrågan i Sverige 1809.” eller ”U-landshjälpen – uppoffring eller investering?”. Studenterna behövde inte ha allt i huvudet utan fick ta hjälp av en ordlista, geografisk kartbok, och statistisk årsbok för år 1963 eller senare. Däremot behövdes vare sig bibel eller psalmbok som tidigare varit obligatoriska.
P.S. Den sista studentexamen som skedde i Sverige var vid Fjellstedtska skolan i Uppsala 1969, en avvikelse från den nya läroplanen (Lgy 70) efter tillåtelse från Kungl. Maj:ts. 

Betygsskalan såg ut så här
Berömlig = A.
Med utmärkt beröm godkänd = a.
Med beröm godkänd = AB.
Icke utan beröm godkänd = Ba.
Godkänd = B.
Icke fullt godkänd = BC.
Icke godkänd (otillräcklig) = C. 

ÖBOR. Rose-Marie Didon Karlsson i Kalmar har skickat tre fina bilder från Idö i Västerviks skärgård där hennes pappa arbetade som båtsman vid Idö lotsplats. Vi bodde på Idö tills jag började skolan 1960, berättar Rose-Marie.
Inskickat av Rose-Marie Didon Karlsson, Kalmar.

MOPPESKOJ. Det är vår och som alltid i maj ordnas mopedrally i Hjortkvarn, Hallsbergs kommun. Alla mopeder är välkomna att köra en runda på 6–8 mil. Evenemanget är en folkfest med närmare 200 ekipage i farten. 

Plats: Hjortvallen.
Datum: 19 maj.
Samling: Klockan 10:00, start kl. 11:00.
Entrépris: 100 kronor, korv med fika till alla startande.
Mer information: 070-547 27 92.

När Bo André tröttnade på att rita hus bestämde han sig för att satsa på sitt stora intresse. Numera tillverkar han modell­bilar. ”Volvos veteranbilar ligger mig närmast om hjärtat.”

Redan som ung tillbringade han dagarna med att bygga egna modeller. Ofta köpte han byggsatser som modifierades så att slutresultatet skulle bli mer verklighetstroget. Under de yrkesverksamma åren som arkitekt blev det dock inte mycket tid över för att bygga småbilar. Först när luften gick ur den svenska byggmarknaden bestämde han sig för att ge det hela en chans.
– Jag ville testa en annan bransch, säger han och visar upp sin arbetsplats som kan få vem som helst att bli som barn på nytt. På skrivbordet, i hyllorna och i kartongerna längs väggarna finns det bilar, bilar och åter bilar. Men till skillnad från de modellbilar som finns i leksaksaffärer är de här verklighetstrogna in i minsta detalj. 

För att nå ett så perfekt resultat som möjligt börjar han med att mäta upp en originalbil, vilket tar tre dagar och omfattar mer än 1 000 olika mått. Därefter vidtar arbetet med att tälja en trämodell i hassel som har exakt rätt dimensioner. Med träkonstruktionen som grund gjuter sedan ett svenskt företag en modell i aluminium. Prototypen skickas till England där ett mindre familjeföretag slunggjuter bilarna på löpande band. Bo André lackerar varje bil i Volvos originalkulörer innan de sätts ihop, precis som på en riktig bilfabrik.
– Jag valde att satsa på äldre Volvomodeller eftersom de är så vanliga, säger han och berättar att detaljer som till exempel vindrutetorkare och grill etsas fram i silverplåt som bara är 0,2 millimeter tjock medan kofångare, ratt och hjul slipas fram i mässing. Naturligtvis är däcken tillverkade av äkta gummi, inte mjuk plast som på vanliga leksaksbilar.

Redan när man lyfter bilen förstår man vilket arbete som ligger bakom. Hela konstruktionen väger bly och utstrålar gedigen kvalitet, precis som den tidens Volvobilar. Bo André har valt att satsa på mindre serier där han själv numrerar och signerar varje exemplar. Att satsa på just Volvoklassiker har visat sig vara ett riktigt genidrag. Intresset är mycket stort i bland annat Tyskland och USA. Bland kunderna finns framförallt äldre män som samlar på modellbilar. Här finns även de som köper en bil av nostalgiska skäl. Till en merkostnad går det nämligen att beställa bilen med exakt samma registreringsnummer som den man själv en gång hade.
– Jag blir inte fet på det här, men pengar är inte allt här i livet. Betydligt viktigare är det att få jobba med det som jag är intresserad av, säger han.

Kommer du ihåg de gamla nummerplåtarna?
A, AA, AB: Stockholms stad. B, BA, BB: Stockholms län. C: Uppsala län. D: Södermanlands län. E, EA: Östergötlands län. F, FA: Jönköpings län. G: Kronobergs län. H: Kalmar län. I: Gotlands län. K: Blekinge län. L, LA: Kristianstads län. M, MA, MB: Malmöhus län. N: Hallands län. O, OA, OB: Göteborgs och Bohus län. P, PA: Älvsborgs län. R: Skaraborgs län. S, SA: Värmlands län. T, TA: Örebro län. U: Västmanlands län. W, WA: Kopparbergs län. X, XA: Gävleborgs län. Y: Västernorrlands län. Z, ZA: Jämtlands län. AC: Västerbottens län. BD: Norrbottens län
Källa: Transportstyrelsen

Bra betalt. Vi var bland de sista, professionella hästkörarna i norra Småland 1952. Mekaniseringen inom skogsindustrin började i mitten av 50-talet. Graningeverken kom ner till våra bygder och började köpa upp rotstående skog. Min far och jag blev tillfrågade om vi kunde åtaga oss en timmerkörning. Vi hade redan mycket att göra så vi fick säga nej. Min far talade då med en granne som var villig att hjälpa till med timmerkörningen på 1700 kubikmeter. På denna körning tjänade vi 100 kronor om dagen vilket var bra betalt. Från vänster Erik Samuelsson och Wåge Johansson.
Inskickat av Wåge Johansson, Ingatorp.

Då järnvägen drogs fram genom Sverige blev det möjligt att turista på exotiska platser som Åre. Sedan dess har Åre hållit ställningen som vårt främsta skidparadis. 

När mellanriksbanan och norra stambanan öppnades 1882 fick Jämtland sitt genombrott som turistort. Fjällen hade en stor lockelse på de första turisterna som var välsituerade och högutbildade stadsbor. De drogs till den orörda naturen och sökte fysiska strapatser – naturen skulle besegras! Järnvägens färdigställande kom att ändra förutsättningarna radikalt för turismen i Åre. Många inspirerades av järnvägens ankomst och investerade i hotell och restauranger. Samhället växte och 1906 presenterade stockholmaren Carl-Olof Rahm en plan för Åre by med ett projekt om en bergbana till toppen av Åreskutan. När han besökte Åre 1903 fick han idén att lansera byn som turistort. Rahm hade varit i Davos flera gånger och utarbetade en plan för hur Åre skulle kunna se ut. ”Åreprojektet” kom att ge orten den alpbyprägel som gett Åre namnet ”Sveriges Davos”.

Rahms genidrag var att bygga en bergbana som stod klar 1910 och var stakad till Östra Platån och Mörvikshummeln och vidare upp till Åreskutans topp. Sträckan upp till toppen fullföljdes inte. Bergbanan blev mycket uppmärksammad då den var den enda i sitt slag i Sverige. Längs banan anlades en bobsleighbana som blev klar till första ”Åreveckan” 1910 och var 1 700 meter lång med en sträckning från övre bergbanestationen till Åre gamla kyrka. Den var den dittills enda bobsleighbanan av internationellt mönster och storleksordning. 1952 byggdes den så kallade ”hinkliften” en linbana från Östra Platån upp till Mörvikshummeln. Denna lift var en förutsättning för att kunna anordna det första alpina VM 1954 i skidåkning i Sverige 1954. Det blev en succé, inte endast för medaljer till hemmadottern Sara Thomasson och östersundaren Stig Sollander. Tävlingen kom att bli en vändpunkt i Åres turismhistoria och markerade vinterturismens övertag över sommarturismen. Efter 1954 blev Åre definitivt en vintersportort, men det fanns också problem, eftersom utvecklingen i byn kom att stanna av efter mästerskapen. Tiden efter VM blev tung för företagarna. Alla väntade på nya Åreprojekt och under denna väntan sprang tiden ifrån Åre som turistort.

Skidliftarna skapade en ny grupp fjällresenärer, ”liftfolket”. De saknade den tidigare turismens intresse för tystnad och ensamhet i fjällen och de hade inte tålamod att bestiga fjällen. Besteg de ett fjäll så var det för nedfartens skull. Satsningen att göra Åre till vintersportort, berodde inte enbart på den storslagna naturen, utan genom att man även byggde bergbanan så lyckades man. I dag är Åre en populär turistort och 2019 kommer det att köras alpina VM igen för tredje gången.

Däckad. Jag håller på och rensar ut gamla foton från min mammas album, speciellt bilder med personer som jag inte känner igen. Den här bilden fastnade jag för av två skäl: Dels står det USCH! på baksidan. Varför? Jag misstänker att den unga kvinnan på bilden inte gillade fotot själv. Dels för att cykeln har bockstyre vilket väl var ovanligt på 30-talet då bilden sannolikt är tagen. Det är väldigt smala däck på cykeln också, så brukade det inte vara på den tidens hojar. Kanske någon uppmärksam läsare känner igen kvinnan eller vet något om cykeln?
Inskickat av Gunnel Malm, Julita.

Den 24 april kommer likkistor till Stockholm, och i dem finns 25 svenska frivilliga som stupat i det finska inbördeskriget. En militär hedersvakt möter de döda.

Badsugna. På besök hos mormor i Lekåsa, Västergötland, året 1975. Jag och min lillasyster Camilla hade tjatat hela dagen om att åka och bada i Jämnsjön. Till slut tog mormor Karin Andrén fram vattenslangen istället och gav oss en riktig kalldusch.
Inskickat av Helene Sturesson, Vara.

Det var många recensenter som beskrev Kalabaliken i Bender som en total katastrof, vilket inte är någon underdrift. Detta historiska drama om Karl XII och den strid som uppkom 1713 när turkarna ville få ut svenskarna ur landet blev inte den megasuccé som regissören Mats Arehn hade hoppats på. 

Stora skådespelarnamn som Gösta Ekman, Lasse Åberg och Brasse Brännström kunde inte kompensera att filmen i stort sett saknade manus. Visserligen sågs den av nästan 140 000 svenskar på bio, men det var ett fiasko i relation till förväntningarna på en miljonpublik. Då filmen kostade cirka 12 miljoner (en hiskelig summa på sin tid) att producera blev detta ett ödesdigert projekt för Europa Film som aldrig återhämtade sig utan fick säljas till SF 1984. Medproducenten Viking Film drabbades också hårt, men klarade sig undan konkurs.

När Lasse Åberg intervjuades om filmen 1983 sa han följande: “Vi hade så roligt under inspelningen. Men inspelningen blev huvudsaken och innehållet försvann. Det blir så ibland. Tänkt dig en lavin, massor av folk.  Försök att stoppa den. Det går inte. Du följer med den.” Enligt uppgift användes massor med djur i filmen: 80 hästar, 10 oxar, 50 grisar, 200 får, 50 gäss, 20 kaniner, 20 råttor och 20 grodor. Man kan bara gissa sig till att det lär ha varit kalabalik även under inspelningen. n

SPELA OCH KLIPPA. Två fina bilder på samarbete över generationsgränserna. Stefan Alm, 5, hjälper morfar Alvar Pettersson att klippa gräsmattan i Lotorp, Örebro, 1965. På den andra bilden spelar de dragspel tillsammans 1963. Stefan sitter säkert på unicaboxen.
Inskickat av Jan Alm, Örebro.

STORT UTBUD. Följ med på en nostalgisk resa i ett unikt museum, där du färdas i en tidsperiod av cirka 100 år, med allt från kakburkar till bilar. Och precis som på farfars tid kan du köpa karameller i strut över disk, skriver Nostalgimuseet Domarbo i en välkomnande text. Här finns TV- och radioapparater och i en gammal ladugård har man byggt upp en klassisk mack och kiosk.

Namn: Nostalgimuseum Domarbo.
Plats: Domarbo, utanför Strömsbergs Bruk, som ligger en mil nordost om Tierp.
Öppnar: Slår upp portarna den 10 maj.
Tider: Fre-lör-sön, kl. 11.00 – 17.00.
Mer information: www.nostalgimuseum.se

ORDNING OCH REDA. Erik Olsson och hans hustru Elvira är redo för dagens kunder i lanthandeln i Vanneberga, Skåne, 1966. Erik var alltid så här elegant klädd bakom disken. Senare samma år stängdes lanthandeln. Då handelsbodar på landsbygden tilläts 1846 var Sveriges befolkning 3,3 miljoner och 90 procent bodde på landsbygden.
Inskickat av Karin Persson, Färlöv.

Den omstridda lagen om förbud mot preventivmedelsförsäljning upphävs. Genom preventivlagen ville man framför allt motverka minskning i nativiteten och motverka ett ”ansvarslöst och njutningslystet” levnadssätt. 

Den världsberömda operasångerskan tog sig tid att brevväxla med unge Mattias som drömde om en karriär på scenen. Nu släpper estradören Mattias Enn sin bok om Birgit Nilsson.

Mattias Enn är känd som en elegant och skicklig estradör och sångare. Han har fått en stor publik med sina tolkningar av bland andra Zarah Leander, Karl Gerhard, Ernst Rolf och Jules Sylvain. Intresset för musik och artisteri fanns i familjen och unge Mattias fann plötsligt sin favorit bland giganterna i svensk nöjeshistoria.
– Jag hörde en sång med Zarah Leander på radion när jag var i tonåren och föll direkt för den kraftiga rösten och det distinkta uttalet, berättar han. Sen läste jag mer om henne och intresset bara växte. Mattias var själv en sångartalang hemma i Ålem i Småland och dristade sig att skriva ett brev till SVT:s populära ungdomsprogram På Direkten om en annan av sina favoriter.
– Jag ville träffa Birgit Nilsson och det var ju inte så vanligt att en 13-åring hade en sådan idol, säger Mattias. Så jag fick träffa henne! Mötet med Birgit på Kungliga Operan i Stockholm 1986 blev en fullträff. Hon berömde hans sång och gav bra tips, kryddat med härlig humor.

Låt musiken leva, sa hon. Tänk på betoningar och kroppsspråk. Våga kliva fram! Och så berättade hon skrattande om opera­divor som bara står rätt upp och ner och möjligen kostade på sig ett leende och en arm som fälldes ut på slutet.
– Vi fortsatte att hålla kontakten i 20 år, berättar Mattias Enn när vi träffas över en lunch nära Oscarskyrkan i Stockholm. Kyrkan är speciell för honom. Här sjöng Birgit Nilsson på Zarah Leanders begravning 1981, två av hans stora förebilder. Vad skrev ni om i era brev?
– Mycket om sångteknik och självförtroende. Hon skrev långa brev, ibland flera sidor, och uttryckte sig så fint. Vad sägs om detta råd från henne: ”Förverkliga något som du alltid har drömt om och du får uppleva något som du aldrig har drömt om”.
–Birgit skrev för hand och jag hade svårt att läsa hennes handstil. Då övergick hon till skrivmaskin, berättar Mattias. Inga divalater där, alltså. Birgit, med sin humor och självironi, var som person en motsats till den samtida operastjärnan Maria Callas.

Birgit Nilsson var sjunde generationen på gården i Västra Karup och mjölkade tio kor på föräldragården strax innan hon tog tåget till Stockholm för inträdesprovet på Musikhögskolan. Hon stod hela sitt liv med fötterna på jorden och lät sig inte knäckas av vare sig mobbning i unga år eller motgångar och fördomar i den ”fina” musikvärlden. Hennes förste sånglärare i Stockholm raljerade om att en bonde kanske inte kunde bli operasångerska, men Birgit överbevisade honom och alla andra.
– Jag bär med mig en väldig respekt för Birgit och andra äldre artister, säger Mattias. De hade en stor erfarenhet som ytterligare stärkte mitt intresse för deras konst. I oroliga tider blickar vi gärna tillbaka och de stora artisterna är väl värda att återvända till. Sedan 2014 arbetar han på somrarna som guide på Birgits föräldragård som numera är museum och i dagarna utkommer boken Birgit Nilsson i ord och bild: Värp först och kackla sen. Titeln anspelar på något som kom att bli Birgits mantra och är illustrerad av den fine tecknaren Anders Svernsjö. Läsaren bjuds dessutom på några av Birgits favoritrecept. Vad sägs om Äggakaka med fläsk, till exempel?
– Jag berättar historien om hennes liv och det blir många anekdoter och episoder, berättar Mattias som också gör en turné i år med en föreställning om Birgit Nilsson. Han kan sin La Nilsson i detalj. Hennes liv är verkligen spännande. Talangen upptäcktes tidigt, men sångardrömmarna tycktes gå om intet eftersom pappa Nils ville ha sitt enda barn kvar på gården. Räddningen blev mamma Justina som själv hade haft artistdrömmar och som med ett arv kunde finansiera dotterns utbildning i Stockholm. Tragiskt nog fick Justina bara uppleva början av sin dotters framgångsrika karriär. Justina omkom i en trafikolycka 1949. Birgits väg mot operatoppen kantades av magnifika Wagnerroller som Brünnhilde i Nibelungens ring och Isolde i Tristan och Isolde. Hon uppträdde på alla de stora scenerna i USA, Tyskland, Österrike och Italien och hyllades överallt. Det hände att publiken grät av hänförelse.

Själv såg hon sin Salome 1954 i Richard Strauss opera som sitt verkliga genombrott. Dittills hade Birgit Nilsson framför allt spelat majestätiska, stela roller. Salome, i regi av Göran Gentele, innebar en omvälvning sångligt och i sättet att agera. Nu skulle hon gestalta en ung depraverad flicka och röra sig på ett avancerat sätt. Rollen gav henne ovärderliga lärdomar för resten av hennes karriär, har hon berättat. Såg du henne uppträda live någon gång?
– Bara vid ett tillfälle, i Kalmar 1984, säger Mattias. Men i alla sammanhang kan man beundra hennes textning och tydlighet. Hon sjöng på och talade flera språk, bara det en prestation med enbart folkskola i bagaget.

Hon sägs ha haft stämband av stål?
– Ja, haha. Hon spräckte ett örhänge av glas en gång och Lars Roos, som ackompanjerade henne, bet ihop tänderna när hon tog i. Birgit Nilsson var gift i 58 år med Bertil Niklasson, ett lyckligt äktenskap. Några barn blev det aldrig. Birgit valde att helhjärtat satsa på sin 40-åriga karriär över hela världen. Maken Bertil, som hon träffat på en tågresa hängde med, eller var aktiv på sitt håll. Han var utbildad veterinär och hade många järn i elden.
– Han startade bland annat en av landets första pommes frites-fabriker, strax utanför Kristianstad, berättar Mattias. Kanske en överraskande nyhet för många. Decennier i rampljuset var inte helt problemfritt för Birgit och Bertil. Operastjärnan förföljdes av en kvinna i nio år som ofta parkerade dig på första bänk vid föreställningar. Fenomenet stalking är ett gissel för kända personer. Att Bertil och Birgit (makarna) bodde utomlands och inte betalade skatt i Sverige väckte frågor.
– Men hon fick ju också de sista åren betala sin sjukvård i Sverige ur egen ficka, säger Mattias. Dessutom avsatte Birgit Nilsson pengar till den klassiska musikens största pris. Birgit Nilsson-priset är på 1 miljon dollar och delas ut vartannat eller vart tredje år.

Mattias drömmer om en egen teater
Namn: Mattias Enn, 45 år.
Bor: Lägenhet i Hägersten, Stockholm.
Familj: Singel.
Yrke: Sångare och estradör.
Hobby: Politik och historia, sitter också gärna vid en sjö med ett metspö.
Bakgrund: Född i Nacka, växte upp i Ålem, Småland. Debuterade 1993 med enmansmusikalen I skuggan av en stövel om Zarah Leander. Därefter en rad föreställningar och turnéer i Sverige och utomlands. Medverkat i radio och TV, bland annat Allsång på Skansen 2007. Har släppt 18 CD-skivor. Prisad med bland annat Zarah Leander-stipendiet.
Drömmer om: En egen teatersalong i Stockholm. 

”Jag har inte glömt dig”
”Hej Mattias! Du går väl och tror att jag glömt bort Dig. Nej då. Det är bara så att jag varit bortrest. Jag har ett hem i Schweiz också”, skriver Birgit till Mattias i ett brev 1991 och så ger hon utförliga råd om hans sång:
”Tack för brev och kassett. Jag tycker Du sjunger både musikaliskt och rent och Du kan sjunga förvånansvärt långa fraser, utan ”andnöd”. Du får passa på vokalen e. Du sjunger tex TIDÄR, skridär, världän o.s.v. Det bör ju låta mer som TIDEÖR, men tonvikt på första stavelsen. Framförandet är hyfsat och snyggt.”

Varmt. Min farmor Karin Adolfsson sitter och spinner lin på spinnrocken vintern 1952 i Korarp, Småland. Det ser varmt och skönt ut i brasans sken.
Inskickat av Astrid Mellin, Ljungby.

JAGAD. Klockan ringer i gryningen. Ändå var hon uppe till två i natt och skrev Käringen mot strömmen – krönikan hon borde ha lämnat för flera dagar sen. Det är hårt tryck på Barbro Alving (1909–1987), signaturen Bang, DNs stjärnreporter. Det är 1950-tal och hon har just gått ur kyrkan, kämpar med sin ännu oskrivna biografi om förebilden Elin Wägner, sina otillräcklighetskänslor och alla uppdrag som ska hålla pantbanken på avstånd. 

Titel: Bang.
Regi: Frida Röhl.
Skådespelare: Anna Takanen.
Var: Stadsteatern i Stockholm.
Läs mer och biljetter: http://kulturhusetstadsteatern.se/

Statliga jobb. En ny väg mellan Växjö och Jönköping byggdes som AK-arbete åren 1932–33. Ett lag från Göteryds socken arbetade vid Starhult, mellan Lammhult och Vrigstad. Föraren av välten är okänd, men de andra är alla från Göteryd och heter från vänster Ivar Borg, Hilding Klyft, Tage Karlsson, John Hyll och Erik Rosholm. Statens Arbetslöshetskommission (AK) instiftades 1914 för att motverka arbetslöshet. En stor del av det allmänna vägnätet byggdes som AK-arbete under krisåren på 1920- och 30-talen.
Inskickat av Jan Karlsson, Växjö.

Det svenska livsmedelsföretaget Findus lanserar den 5 juni barnmat på burk i form av morotspuré, grönsakspuré med lammkött samt grönsakspuré med lever.

RALLARE. År 1916 invigdes järnvägen Nossebro–Trollhättan och rallarna vid den så kallade Snedgårdsskärningen i Väne-Åsaka ställde upp sig framför fotografen. När det var dags att spränga gick hästen självmant under en skärm för att skydda sig mot kringflygande stenar.
Inskickat av Conny Eriksson, Trollhättan.